La spåren. Sen dags för FIKA. Det är nästan det bästa med spårskogen. Att få fika medans spåren kallnar.
![]() |
Utrustad för att lägga viltspår. |
Så jag tänkte, dags att utmana min egen hund som var ordentligt upphetsad efter hundmötet. Skulle han klara av att gå klart spåret? Släppte på strax efter där hundmötet skedde. Han tog upp spåret så himla fint. Spårade fint i kärnan, plockade nästa pinne, missade skogspinnen, hittade spårslutet och lyckan var total hos både mig och Sigge. För honom över IKEA-råttan och för mig att han klarade av den störningen i spåret var ju helt fantastiskt. Så otroligt stolt över min lilla vovve. Han som är så otroligt störningskänslig för just andra hundar.
Under tiden vi spårade sköts det en hel del en bra bit bort. Sköt dom en sån massa skott måste det vara rätt dåliga skyttar. Hoppas dom har bra kulfång bara 😱 Ivriga att börja jakten redan första dagen, då de flesta andra jaktlag börjar på måndag.
Sen agerade jag skytt till min kompis hundar. Dom gick varsitt bruksspår och jag sköt några skott under tiden dom gick spåren. Inga som helst reaktioner på skotten.
Så dags för Hilda att gå sitt spår då. Ca 700 m med ca 2,5 timmars liggetid. Innan jag startade funderade jag lite över hur mycket pejlhunden hade "surrat" runt i hennes spår som ju också var blodat? Ja man får väl se det som en störning. Startade med vår "lugn och fin" ritual. Den är det alltid numera innan hon får starta nåt jobb överhuvudtaget. Det har verkligen gett resultat. Hon vet också att det inte blir nåt jobb förrän hon är i rätt sinnesstämning. Så där landade hon rätt så snabbt.
Hon tog upp spåret fint. På med bromsen, hon har en aning bråttom från början. Som hon spårade. Fint i kärnan. Fina vinklar helt utan ringande idag. En svår återgång hade jag gjort. Den fixade hon så fint. Sen dök det upp en liten svårighet. Lite surrande i en vinkel. Först på väg åt rätt håll sen fel sen så satt jag henne lugnt och stilla en stund. Tänkte lite. Vad är det som ställer till det nu? Jo antagligen pejlhunden. Den hade nog passerat där. Då åt fel håll för den kom ju därifrån då vi mötte den. Undra om klöven då ligger kvar på rätt ställe? Startar spårandet igen. Då tar hon vinkeln fin och fortsätter fint i spåret. Innan spårslutet så ska det ju också skjutas. Inga som helst problem. Lugn fin och tyst i skottet. Släpper på för den sista biten och se där är den, klöven. Lyckan är total för mig och för Hilda.
750 m 20 min. Bra jobbat!
![]() |
Hilda med sin klöv |