torsdag 20 oktober 2016

Hur går det med leken, händer det nåt?

Nu har vi lekt i några dagar. Fem minuter om dan. Utan att ställa några krav på mina hundar. Vi bara leker. Vi kampar, vi jagar varandra, leker jaktlek med leksak, tjoar, tjimmar och håller på. Grannarna tror nog att jag är en Crazy Doglady :) Vilket väl iofs är rätt sant.
Ställer timer på telefonen så att det verkligen blir fem minuter, varken mer eller mindre.

Ska också passa på att säga att jag alltid lekt med mina hundar, ja kanske inte varje dag. Men leken är ett naturligt inslag i vår vardag. Det här handlar mera om att göra det regelbundet utan andra krav. Alltså inte att tex behöva sitta fot, sätta sig rakt och snabbt. Ja ni förstår såklart. 

Händer det nåt då? I relationen, med träningen, kontakten? Med nåt annat?
Att man leker med sin hund det vet jag. Det gör jag med och jag vet att man bör göra det. Men alla hundar har inte den leklusten. Mattar och hussar vet inte varför man ska göra det. Kan man träna upp leken? Det finns massor med frågor och en hel massa svar också. Dessutom kanske olika svar också?

Jag ser ibland de som inte alls har nån speciellt bra relation med sin hund. Vad det beror på det vet jag ju egentligen inte. Men kan jag genom att få nån mer att leka med sin hund för att kanske skapa en bättre relation och till slut så kanske man t.o.m går på promenad tillsammans och inte var och en för sig.
Nu ska jag berätta om 2 av mina hundar och det resultat jag fått (hittills).

Börjar med Sigge som är en wheatenhane på 2 år. Han har en massa leklust, älskar att kampa, har en bästa leksak i form av en pipboll med snöre. Leker gärna jaktlekar och har en fin social lek.
Han har också en hel massa styr för sig, på hanhunds vis. Jo det finns tikar som också har en hel del för sig. Vi har väl alltid lekt. För att bygga upp vårt förhållande till något riktigt bra då. Han är ju uppfödd i mitt hem och därför har jag också kunnat leka med honom och de andra valparna redan från de dom var bara några veckor gamla. Jag har nog lagt en bra grund för leken hos honom.
Sigge är en nyfiken hund, lättstörd av sin omgivning. Ja inte just i leken kanske men annars. Han har en rätt stor jaktlust (ja det tyckte jag tills jag skaffade jaktlabben, alltså labradoren med jaktlinjer i sin stamtavla). Han är bra på nosarbete och börjar även att bli rätt så bra på en del lydnadsmoment (bruks). Det finns tävlingsplaner framöver.

Vad har då den här dagliga lekstunden gjort med honom och med vår relation?

  • Han har blivit OTROLIGT följsam, man vet ju inte när matten tänker dra igång den där leken. Håller man inte koll på henne kanske man kan missa nåt. Det vill inte han göra.
  • Momentträningen har gått framåt med en rätt så mycket snabbare takt.
  • Han är mindre störningskänslig i träningen.
  • Andra hundar går i regel bort ( en del är fortfarande intressanta).
  • Han har lättare att koppla av. Tro vi håller på att hitta den berömda av- och på knappen. 
Nu har jag säkert glömt nåt. Men det kommer ju fler rapporter framöver. 

Hilda då. Vem är hon?  Labrador med jaktlinjer i sin stamtavla. Den sort som vanligtvis kallas jaktlabbe. Hon har inte samma sorts leklust som terriern. Men det ska hon ju inte heller ha. Hon leker gärna jaktlekar. Ni vet jaga en boll som sitter i ett längre snöre. Precis som man leker med katter fast då med en papperstuss i snöret. Hon kampar också en del men det vill jag att hon ska bli bättre på. Kastar man en boll som hon får hämta då blir hon superglad. Hon har också en väldigt fin social lek.
Den senaste tiden så har hon gått från att vara väldigt förig till att bli en utåtriktad hund. Det har jag förstått har med att hennes jaktlust har vaknat rejält att göra. Måste erkänna att jag verkligen inte förstod hur stark den kan vara!!!! Ni får gärna tycka att jag är korkad. För så känner jag mig också ;)
Men jag gillar verkligen dessa jakthundsegenskaper. Det går ju att utnyttja så bra i specialen i sök och spår.

Vad har då den här dagliga lekstunden gjort med henne och med vår relation?
  • Hon har blivit mera följsam. Men här finns det mera att jobba med.
  • Inte alls lika utåtriktad. Det märktes särskilt väl då vi var och privattränade hos Emelie i måndagskväll (den träningen kommer nästa inlägg att handla om). Där testade vi också lite olika sätt att belöna momentträningen.
  • Hon har mera fokus på mig.
  • Hon har blivit så mycket bättre på att leka och då ffa på att kampa. Vilket gillas av mig då jag gillar kampen som lek.
  • I momentträningen har vi skapat en större förväntan på belöningen vilket märks väldig väl.
Men här finns massor att önska. Så vi jobbar vidare. 

Återkommer med en ny rapport om en vecka. Kanske kommer det nån liten filmsnutt på vår lek medans ni väntar på uppdateringen av ämnet. 
Under tiden leker vi vidare :)



Inga kommentarer: