tisdag 4 september 2012

Yris

DSC_0531

Min prinsessa. Som vill så mycket att det ibland går över styr. Maken till arbetsvillig hund finns nog inte. J då visst finns det men hon vill så himla mycket min tjej. Fast ibland har hon så bråttom :)) Gullhönan.

Vi borde träna PASSIVITET hon och jag. Men det är ju sååååå tråkigt tycker Yris. Men det ska ju vara ja just tråkigt säger matte. Nä allvarligt så får vi väl ge oss tid med den där passivitetsträningen också. Vi måste! Vi får väl sätta oss på klubben och titta på när de andra tränar ;-) Vi får åka till stan och sätta oss på gågatan och sitta där till hon lägger sig ner och slappnar av. Bäst att ta med en rejäl kaffekorg då antar jag.
Om man ska bli räddningshund så måste man ju kunna vara passiv och vänta medans de andra jobbar………….

Så har jag förstås klurat på hur jag ska få den lilla fröken att få upp nosen i vinden? Jag har ett par tre saker som jag ska testa.

  • Ordentligt vallad ruta. Med massor av spår av både människor och hundar. Så det inte finns nån chans att ta “figgens” spår.
  • Alltid få gå som första hund!
  • Lägga figgarna väldigt nära stigen max 5-10 m.
  • Helt dolda figgar.
  • Matte måste varamera lyhörd på hennes signaler (sist så missade jag nämligen att hon vindade figgen så fint)
  • Använda tändstickor eller “bloss” så att jag är helt säker på hur vinden går där figgen ligger.
  • Aldrig nånsin ljud eller synintryck!!!

Om nån har några bättre tips så emottas de TACKSAMT!

Ja som ni ser behöver jag aldrig gå sysslolös. Fast roligt göra är det ju ;-)

Nä nu till min stickning en stund.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nä, inga tips från mig. Däremot suger jag åt mig dina tips som en liten svamp. Har beställt boken, så när jag får den då jäklar vad jag ska öva tills vi ses nästa gång!

Ha det// Marita