söndag 17 februari 2019

Tankar om träning

Har numera kommit in en bubbla av härliga träningspass med min bästa vän och våra hundar.
Vi har förstås lite olika mål. Men för att ta oss dit så hjälper vi varandra på ett väldigt bra sätt och vi tränar regelbundet. Just det här med regelbundenheten har för oss båda gett framgångsfaktorer. Hundarna blir sakta men säkert bättre på det mesta. Som jag skrivit i tidigare inlägg så är det inte hundens fel om den inte förstår vad jag vill att den ska utföra utan MITT fel. Då får jag ändra strategi i mitt sätt att träna och ffa bli tydligare i vad jag vill att hunden ska göra.

En fundering jag har haft de senaste träningarna är OM jag stör mina hundar med min belöning?
Kan man ens det?
Hittade så påpassligt en artikel i Brukshunden från nr 6 2018 som handlade precis om det.
Där kan man bl.a läsa ett rätt så slående exempel;

" Tänk om du när du precis kommit in ett jäkla flyt i en arbetsuppgift på jobbet. Precis då så kommer chefen in med en Trisslott till dig. Den ska du skrapa nu på studs. Självklart blir du glad över Trisslotten. Men vad händer med din koncentration. Samma sak kan också hända då det plingar till i din inkorg för mailen. Har koncentrationen förstärkt eller distraherats?"

Det här är för mig absolut nåt att tänka på i min hundträning.
Har man då som jag en hund som är godisgalen så känner jag att då vore det läge att testa att köra på lite till innan belöningen kommer. Ska iaf testa att göra så på nästa träning.

Ni som vet nåt om min Hilda vet kanske att hon är en rätt så het hund. Inte har det blivit bättre med tiden heller. Hellre tvärtom faktiskt.
Dags då att rannsaka sig själv. Vad ska JAG tänka på i vår träning?
Först och främst är väl att hitta rätt sinnesstämning innan träningspasset. Tråkfotgående kanske?
Måste väl också lasta mig själv lite i det här. På många av de kurser jag gått har rådet rent generellt till alla ekipage varit att gasa hunden. Alltså dra upp den till max, eller kanske nära max i varje fall. Tok gjorde som tok sa kan man väl säga i det här sammanhanget? Min hund behöver inte på nåt endaste sätt dras upp. Hon är redan i gasen som det är. Så nu gäller det att försöka bromsa innan varje träningspass startar. Ibland lyckas man och ibland inte. Där gäller det också att inte känna att man har bråttom eller nån tid att passa när man ska träna.

Sigge han är  i det hänseendet en mera balanserad hund. Men han har istället svårt med att träna nära andra ekipage. Om det beror på ren nyfikenhet, viljan att kontrollera omgivningen eller olika rädslor, ja det kan man ju fundera på. Om han i det läget inte vill ta belöning eller ens delta i en intensiv lek, ja då är det nog inte ens läge att träna alls just då.

Går det en framåt med nån av hundarna undrar ni säkert?
Jo då båda två gör massor av framsteg. Hilda fixar nog en fortsättningsbanan i rallyn  och Sigge en nybörjarbana. Sigge kanske tom fixar en appelltävling i spår snart. Jo det gör nog Hilda också, både i sök och spår. Men som jag skrivit tidigare så ska Hilda inte tävla i brukset utan vi ska satsa på jakten. Så Sigge får bli "brukshunden" i familjen.
I nuläget tränar vi för att det är så himla kul, inte för att tävla. Jag har precis hittat tillbaka till glädjen med att träna hund och det karamellen fortsätter jag att suga på ett tag in på 2019 😃





lördag 16 februari 2019

Sök

Sök har ända fram till för några dagar sedan varit min favoritgren inom brukset. Men inte nu längre.
Tyvärr.
Anledningen tänker jag inte alls gå in på här. Men jag tänker skriva hur jag tänker omkring sök och markeringssätt.  Om sök i allmänhet och om sök när det är som bäst. Det här är alltså MINA egna tankar och åsikter. Andra får tycka annorlunda utan att jag samlar ihop en "mobb" på Fb och andra socialamedier mot den som inte håller med mig.

Alla hundar kan/ska inte bli skallhundar! Precis som alla hundar inte passar för att bli rullehund. En del hundar passar inte som sökhundar. Precis som att andra inte alls passar som spårhundar. Ja ni som vet ni vet.

Att vara sökfigge är också en konst. Inget som man bara blir i en hast. Det tar rätt lång tid att bli en bra figge. Att anpassa sig efter den hund som man ska figga för där på träningarna.

En del hundar gör sig också bäst genom att bli belönade av sin förare. Då främst för att undvika att det blir några incidenter i sökskogen. När man tränat sök i många år som jag gjort så blir man ändå rätt så bra på att läsa hund. Vem kan man dra upp i leken, vem ska man leka mera försiktigt med osv. Men Gud nåde om du tycker nåt eller har en annan idé för en hund som inte är din (ja om du inte är nån som folk ser upp till då förstås). Så många gånger är man tyst för att slippa få irriterade människor omkring sig. Ja det här gäller ju förstås inte alla utan kanske nån enstaka. Men man lär sig snabbt vem man kan tipsa och när man ska håll truten ;)

En hund som med förkärlek är brutal och väldig på figuranterna kanske inte alls ska vara skallhund eller ska den inte vara rullehund? Är ens en sån hund en bra sökhund?

Hur som helst så har jag under mina dagar som söknörd figgat för många olika hundar. Dom allra flesta riktigt trevliga.
Jag har figgat för skyddshundar med korg, alltså skyddshundar som dessutom tävlat på SM.
Jag har figgat för SM hundar i brukssök.
Jag har figgat för allt från riktiga nybörjare till SM-vinnare. Detta under 10-års tid.
Så ja, jag anser mig vara en ERFAREN figge.
Jag har gått sökkurser för en hel del VÄLDIGT meriterade sökhundsförare. Jag har tom tränat för en väldsmästare i IPO-R.
ALLA som har/haft hundar som gärna är på figgen har varit väldigt noga med instruktioner hur man gör om hunden är på. Ingen har nånsin tolererat att hunden är på figgen. Är den det så tränas det bort och innan startar man inte på tävling. Rätt så enkel ekvation. Eller hur?
ALDRIG nånsin har jag fått höra att jag varit en kass figge av nån enda HF eller instruktör. Tvärtom har jag nog upplevt att många uppskattat mitt "figurantarbete". Man lyssnar väl alltid in instruktioner från HF, eller hur?

Nästan alla jag tränat med är mycket kloka människor som kan läsa sina och andras hundar väldigt bra. Man sågar inte den som "bara" vill träna och inte tävla. Alla i mitt sökgäng är lika värdefulla. Även de hundraser som är representerade.

Visst jag har också i vissa sammanhang upplevt att det är svårare att berömma en icke bruksras. Det har förstås gjort mig väldigt ledsen. Men eftersom jag själv ser mina hundars kvaliteter så kan jag lätt släppa sånt. Dom är alla tre ena jävlar på att jobba och i söket är dom suveränt duktiga.

Jag har också figgat på tävling. För det mesta för mycket trevliga ekipage. Ja egentligen på de tävlingar jag figgat så har alla ekipage varit trevliga. På tävling är det ju också spännande att se vilken hund som kommer. Hittar den mig? Är det en skall- eller rullehund. Är den trevlig eller inte. Är den bra tränad?  Blir jag hittad? Några gånger har hundar kilat förbi på kanske ett par meters håll och inte alls fått vittring.
Det är lika spännande att ligga där i skogen varje jävla fucking gång. Det är ju en sak man gör för att människor som vill ska få chansen att tävla i det roligaste som finns (fanns), SÖK! Naturligtvis också för att man själv ska få chansen att träna/tävla sök.
Man skiter väl i allt som finns där i skogen. Ormar, fästingar, jordgetingar, spindlar myror och andra allehanda kryp. Ni som vet ni vet :)

När söket är som bäst. Då har alla inblandade kul!
Hundarna kör på med svansen i topp. Förarna ler och alla ha skoj. Alla figgar blir hittade och hundarna får fina belöningar. Alltså den bästa belöningen den hunden vet. Med fördel grillas det korv på aftersöket. Man pratar igenom alla hundar och om när man ska ha nästa träning.

Alltså måste verkligen säga att jag under många år haft turen att få träna med det klart bästa sökgänget.

Kram 💓

Jag och Yris

Walle, min klar bästa sökhund
Hilda snabbare än blixten