onsdag 20 juni 2018

Nosework och ett jäkla åskväder

Idag så har jag och Sigge varit på noseworkkurs. Det var riktigt kul.
Jag har ju gått en kurs tidigare på samma ställe, Annelis Hundtjänst Hudiksvall Kul och lärorik kurs var det den gången och det verkar det bli denna gång också. Det har verkligen hänt grejer sedan NW kursen jag gick med Walle. Numera kan man ju tävla i denna gren också. Ny regler är på G 2019. Då tror jag att en championtitel kommer att införas. Vad tror ni?



Hur gick det nu då? Jo det gick ju precis som förväntat för Sigge. Han är ju lite skeptisk till främmande människor och hundar. Då blir han lite stressad och kan knappt ta godis. Men det funkade. Han gjorde fina sök och det här kommer att bli kanon för den lille mannen.
så då är det väl till att träna på läxan då. Det ska läras in en smeller och så ska vi träna vidare på godissök i kartonger. Ska bli spännande att se hur han gör nästa gång då vi ska träna in doften eukalyptus. Det har vi ju tränat på då han och Hilding bodde kvar här hemma. Fast det är ju rätt länge sen det med. Men han kanske minns?
Då vi ändå håller på med NW så ska samtliga hundar i hushållet få genomgå samma kursupplägg här hemma.
Sen så ska jag, Hilda och Sigge även köra lite rally. Det ska vi mest göra för att få lite mera kontaktbenägna hundar. Ja ibland undra man ju vad vi håller på med?

Syftet med alla dessa olika träningar är förstås att göra hundarna ännu mera förvirrade? Jo såklart är det huvudsyftet. Nä då men i nuläget har jag bestämt mig för att inte tävla denna sommar/höst! Varför undrar ni säkert? Jo just för att jag inte vill det just nu. Att träna hund utan några som helst krav är ju bara så mycket roligare. Det har varit då jag njutit som mest av hundarna och hundträningen. Det är också då jag hittat lusten till att tävla. Så vem vet kanske den kommer påhoppandes så där liksom i förbifarten?

Nu till nåt helt annat. Nå svårare och nåt som är riktigt trist.
SKOTTRÄDSLA eller man kan väl numera kalla det rädsla för ljud som låter som skott eller avvikande ljud som ev låter som skott (hagel, bilar som smattrar mm).
När jag var på kursen med Sigge så drog värsta åskvädret fram över vår lilla by. Hemma i huset var då resten av hundarna ensamma då förstås. Hilda och Loppan behöver jag inte oroa mig för men för Walle som på äldre dagar blivit skotträdd. Det är ju inte så att skotträdsla (ej att förknippa med att vara skottberörd. det är nåt helt annat enligt mig) blir bättre med tiden. Nä fy han blir ju mer och mer rädd, får panik, vill fly, kan kissa på sig. Sen sitter det också i rätt så länge efteråt. Där hemma var han alltså i värst åskvädret dessutom med tratt på sig efter måndagens op.
När jag kom hem så hade det värsta åskvädret dragit förbi, det mullrade dock på avstånd. Walle var rädd och han hade nog också levt om rätt så mycket. Kissat ner sig hade han också. Stackars min älskade Walleman. När jag kom hem fick han Sileo omedelbums och då varvade han ner ganska så snabbt och somnade dessutom en stund. Men han var märkbart påverkad hela kvällen. Så jäkla trist med denna rädsla. Vad ska man göra åt det? Den accenturerar ju också denna fasansfulla rädsla. Har man inte upplevt en skotträdd hund så ska man knappt uttala sig om hur det är..... För det enda man kan säga är att det är fasansfullt för hunden 😢😭 Det här gör mig så förtvivlad.
Älskade Walleman 💖


Inga kommentarer: