måndag 23 oktober 2017

Luleå

Idag reser vi hemåt. Jag och Hilda. Hemåt mot resten av flocken. Husse och grabbarna. Längtar så himla mycket efter dom nu. Med oss på resan får vi E och Loppan. Härligt med resesällskap och att få rå om dom några bonusdagar också.
Den här veckan har varit härlig. Att få umgås med sin dotter en hel vecka är så himla mysigt.
Vi har myst, kollat på träningar, promenerat, kollat i Gammelstad, ätit gott, fikat gott, blivit trötta och vilat. Hilda är en sån hund som är okomplicerad och finner sig i att vara var som helst. Det vi skulle behöva träna på är väl passivitet. Ja med tanke på ev. jaktprov så är väl det en viktig del. Men men vi hinner väl.
Här kommer iaf lite bilder från den här veckan.


















Over and out 💖

måndag 16 oktober 2017

Hur svårt kan det vara?

Lyckträff eller naturbegåvning?
Ja det kan man ju fundera på. Det hela började i varje fall med att jag kom på att jag inte gjort Nosework med Sigge på väldigt länge. Ja vi har ju inte gått nån kurs eller så. Men jag har ju gått kurs med Walle (så jag lärt mig hur inlärningen går till) för nåt år sedan och sen kom valparna. Som ni vet så blev ju Sigge och Hilding (blev ju till slut såld) kvar här hemma. I samma sväng blev ju jag sjuk i bröstcancer med allt vad de behandlingarna innebär. Ja ni vet cellgifter. Eller ja det kan ju inte alla veta hur det är. Säger bara hoppas ni slipper. Man dör liksom lite..... I själen, i kroppen, i hjärnan....

Så att aktivera alla hundar på ett vettigt sätt när man knappt kommer upp på benen det är inte så himla lätt. Men jag gjorde så gott jag kunde. Kanske blev dom alla ändå aktiverade mer än många andra hundar med friska mattar och hussar?
Men till saken då. Jag körde in båda valparna på doften eukalyptus och aktiverade dom i Nosework lite då och då. Dom blev rätt så duktiga på det båda två. Sen har det här fallit lite i glömska.
Men jag beslöt mig iaf för att sätta upp lite doftpunkter här hemma till Sigge. Han kom direkt på vad jag var ute efter. Han är så himla snabb på det här och gör rätt så fina frysmarkeringar. Helt spontana markeringar faktiskt. Så funderingarna går vidare. Kanske vi borde försöka oss på ett doftprov ändå?

Sigge han vilar sig i form han
Medans jag höll på att köra med Sigge så flög det i mig att jag skulle prova med Hilda också. Så sagt och gjort. Satte upp några doftpunkter i tvättstugan. Först så fattade hon nog nada. Eller hon visste förstås inte alls vad jag var ute efter. Men se helt plötsligt startade hennes nos att jobba, ja ni vet Nosework 😉 Hunden hittade alla doftpunkter och som grädde på moset så frysmarkerade hon dessutom alla. Lyckträff? Vad vet jag. Men jag tycker i varje fall att hon var superduktig.
En jaktlabbe är verkligen allound.

Hilda långben

Så blev det helg och dags för sökträning. Med bästa gänget förstås, ZorroZökarna.
Startnr 1 blev det för oss den här gången. Planen för dagens sök var klar men den följde jag inte. Fråga mig inte varför.
Hilda genomförde ett fint sökpass. Med tanke på att jag gick fram lite för fort. Så nästa pass då följer jag planen. Vi har iaf kommit så långt så att hon gör raka fina skick, tar sin fasta rulle (även om det krånglar lite ibland), kommer in och går på fina påvis.
Nästa pass kommer vi också försöka oss på att göra nåt tomslag.

Efter söket körde vi ett lydnadspass. Det gäller väl att jobba lite så för att se att de kanske håller ihop en hel tävling. Tränade lite av varje. Blev sen tävlingskommenderad i linförighet och hopp över hinder enl. Akl.
Vad det gäller linförighet så finns en hel del att önska. Men vi har ju hela vintern på oss.
Hoppet där har vi nog en 10a.

Over and Out 💖

fredag 13 oktober 2017

Framåtsändande - ett favoritmoment?

Oj vad tiden går. Min första och hittills enda valpkull har fyllt 3 år. Den 25 september var det kalas. Grattis Signe, Sigfrid och Hilding!





Men åhh vad jag längtar efter att få ta en till valpkull. Men nästa gång blir det iaf till att ta en kull jaktlabbar. Men först ska Hilda meriteras med lite av varje. Vi kör ju viltspår, bruks och så måste jag ju börja med jakten också. Det ser jag faktiskt fram emot. Funderar skarpt på att ta en privatlektion.
Om allt går i lås så är planen att para henne i årsskiftet 2018/19.
Så håll tummarna.

Nu till nåt annat. Träningen. Det går framåt  både söket,viltspåret och lydnaden. Jag hade verkligen tänkt mig att få till nåt viltspårprov med Hilda och Sigge nu i höst. Men tiden räcker visst inte till. Så vi kör på med våra träningsspår så länge, dock inte denna vecka för då är skogen full av skjutglada människor.

Så har vi Hilda och jag ju varit på kurs och tagit privatlektion. Privatlektion för Erik Wiklund och Anna Lindelöf. Båda högt meriterade i brukset (SM, NM). För den sakens skull är det ju inte säker att man är en bra instruktör, men det är dom båda 2.

Privatlektionen för Erik var bara så superbra, Vi tränade fotposition, kontakt och snabba raka lägganden med stadga. Många fina verktyg att stoppa i kunskapsvertygslådan. Ja jag vet ett eget ord, men ett rätt så bra ord.

Så till Anna-kursen då.
En av de bästa sakerna att gå på kurs med sina träningskompisar är ju att man hjälper varandra att komma ihåg hur vi tränade och så får man ju massor med sig genom att titta på de andra när dom kör.

Hilda och jag la första fokus på apportering, för att få bort slarvet vid gripandet. Jo då hon griper numera riktigt bra. Men hon har två tassar som gärna är med och hjälper till. Där fick vi många bra tips. Så fick vi en del beröm också för framstegen med apporteringen sen vi tränade för henne senast (feb -17). Då tog den lilla labben inte apportbocken alls.

Sen blev det inkallning med ställande. Det första sättet vi provade fugerade inte. Men det andra fungerade superbra. Där fick vi till en fin början på det som ska bli ett helt moment.

Nästa moment som vi tränade var framåtsändande, vilket jag väl tyckt är ett skitmoment. Kanske för att jag inte riktigt haft nån bra idé hur jag ska komma vidare i träningen. Saktadelen har vi ju fått till en riktigt bra start på. Bara resten kvar då. Vi körde först lite sakta och utökade den sträckan en hel del. Nästa grej blev snabbt ut till brytpunkten. Spännande att se hur den lilla damen skötte sig och snabbt lärde sig massor på det här passet. Ja jag med förstås. Det här ser jag verkligen fram emot att träna mera, superkul. Det här är just nu mitt favoritmoment.

Det sista momentet vi tränade på den här kursen var, hopp-sitt-hopp. Uthoppet har vi ju redan likaså hoppet mot mig. Vi tränade på att få ett längre uthopp för att hon inte ska stanna precis bakom hindret vilket hon rätt ofta gör. Fast vi såg ju också att hon kan hoppa minst 1 meter utan ansats. Så hamnar hon för nära på tävling så är det kanske inget att oroa sig för. Att få ut henne längre är just nu målet för att sätt sig på andra sidan på mitt kommando visade sig vara lätt för Hilda.

Det enda jag har att klaga på efter kursen var det förbannade REGNET!!!  Det kan vi ju tyvärr inte göra nåt åt.
Ja nu har vi nåt att nöta på i vinter. För till våren ska vi vara laddade för tävling minsann. Momenten för appell, lägre och förhoppningsvis högre (opps, sa jag det) ska vara klara. Åhh shit. Nu har jag minsann lite krav på mig.

Sen till en riktigt nyhet! Jag har påbörjat lydnadsträning med Sigge också. Säger bara en sak. Den hunden har STOR potential. Så förhoppningsvis så orkar jag hålla igång en hund till i lydnad och kanske en bruksgren också. Ja det blir ju inte sök då för det kan ju bli lite för jobbigt. Så Sigge han får bli spårhund han. Eller kanske det blir lydnadslydnad. Vi får se. Ja är i varje fall glad över att jag äntligen orkat ta tag i det här.
Det har ju först och främst att göra med att min fysiska ork börjat att återvända. Så pass att jag verkligen bestämt mig för att så smått börja träna mig själv igen.

Nä nu väntar dammsugaren på mig.

Over and out 💖