tisdag 4 oktober 2016

Sötbönan

"Vad gör vi nu för tiden? Varför hör vi aldrig av oss?"
Tiden, skulle jag tro. Den räcker liksom inte till.

Plötsligt har jag kommit till insikt. Jag har nya mål i sikte. Nya mål med mina hundar. Som just för tillfället är "bara" fyra till antalet. Sötbönan, valpmamman, Loppan hon är för tillfället inackorderad hos dotter med pojkvän. Så hon bor alltså i Norrbotten just nu. Dessutom verkar hon trivas som fisken i vattnet med sina nya "föräldrar" och dom med henne. Så nu hoppas jag att det blir ett permanent boende för henne. Bra för dom också som så gärna vill ha en egen valp så småningom att prova med en vuxen hund som man dessutom kan lämna tillbaka när som helst. Bra lösning för oss alla.



Vad är det nu för mål jag har i sikte? Tyvärr mina läsare så är och förblir de målen liksom mina egna. Ja i alla fall ett tag till. Under tiden tränar vi på som vanligt.

Jag har varit hos Emelie och tränat lydnad med Hilda. Hilda som just nu är en VÄLDIGT utåtriktad hund. Allt annat utom jag verkar vara intressant. Så vi fick en del övningar med oss i bagaget. Övningar som vi ska träna på till nästa gång vi ska dit. Det tar sig iaf men inte i den takt jag önskar. Tror min hundträning är lite för "terrierinriktad". Om det nu kan vara så? Ja iaf är det inte helt lätt att träna en ny ras. Men alla är vi väl barn i början?
Just nu känns det iaf som att jag måste börja om från början med en hel massa saker.
Så igår var jag med henne på klubben. Mest för att bara vara och träna kontakt då det finns en hel del störningar runt omkring. Jo då det fixade hon hyfsat iaf. Ja om störningarna inte var för nära. då blev dom intressantare än mig. Suck, suck och dubbelsuck. Hur svårt kan det vara? VÄLDIGT svårt verkar det som.
Så just nu så jobbar jag väldigt basic med henne. Jo med en del moment också förstås. Hoppas att det "bara" är en svacka pga åldern.
Har dessutom tagit ett beslut om att inte alls träna jakt på ett tag. Känns liksom inte som nån idé att träna apportering med en hund som knappt kan hålla fast i en endaste sak. Så apportering ligger just nu på is! Trodde nog att de flesta labbar skulle tycka om att bära omkring på saker. Att de är olika som individer förstår jag naturligtvis. Men att det skulle vara så trögt kunde jag nog inte föreställa mig. Känns precis som om nån står där framför mig och säger, "HAHA Kalle koskit långnäsa".
Men gullig är hon  varje fall och en fena på att spåra.
Både viltspår och personspår. Dessutom markerar hon pinnarna finfint i personspåret.
Men til min STORA glädje så har det visat sig att den lilla donnan är förträffligt duktig på söket. Alltså då menar jag sök som i bruks. Det gör mig så himla glad! :) :) :) För det är ju liksom min grej det.
Så får jag så lov att lägga lite mera krut på miljöträning med henne. Så vi får leta upp lite "räddningsmiljö" tror jag.

Med Walle nöter jag vidare mot lägre och högre sök. Planen är att tävla till våren. Så snabbt som jag bara hittar en tävling. Visst alla moment i högre är väl inte klara. Men jag har ju vintern på mig. Så kommer ju regelrevideringen strax att vara klar också. Lite förändringar är det ju i varje fall.
Vi satsar iaf på en uppflyttning till högre och ett godkänt resultat i den klassen. Sen får vi se...... I söket går han ju som tåget i varje fall. Walle är börjar ju komma upp i ålder han med så det är bäst att passa på medans han mår bra.

Sigge han tränas ju nu mera mest för träningens skull. Han behöver mogna massor. Men under tiden så nöter vi på med det som han tycker är skoj. Spår, viltspår, lydnadsträning. Men allt bara för att det är så skoj att träna hund. Sen om han kommer ut på nån tävling, ja det återstår att se.

Gandalf den gamle mannen han har blivit kastrerad pga testikecancer. Mattes HJÄRTA, den bästa hunden nånsin. Nu är det ju god prognos just på den sortens cancer, den metastaserar sällan och vi upptäckte den ju i tid. Än så är han pigg och kry. Så han hänger nog med ett tag till.
Han får göra lugnare aktiviteter nu för tiden. Att åka in till stan och gå runt Lillfjärden och lukta på alla mumsiga dofter det är lycka för en 12-åring det.



Tjing på er!



Inga kommentarer: