torsdag 22 september 2016

Träna träna träna

Hade väl egentligen tänkt skriva om wheatensök del II. Den roligaste helgen på länge. Om mina wheatenvänner som kommer hit för lite lydnadsträning och för att få prova på sökskogen med sina hundar.
Men helt plötsligt kom andra tankar in i min skalle. Det händer ju så mycket nu för tiden. Allt kan man tyvärr inte skriva om...... Både bra och mindre bra saker.

Hundar, samarbete, egen agenda, och en sak som betyder massor för mig, att ha roligt med sin hund. Att vi jobbar tillsammans, att hunden har en förväntan på att vi ska gör nåt skoj tillsammans. Att komma dit är baske mig inte gratis. Man säger, blod, svett och tårar. Skulle vilja lägga till ett galet massa skrattande. Alla är vi barn i början passar verkligen in på hundträning.
Varför går man på kurs eller privatlektioner?
Man får verktyg att jobba med. Verktyg som man sedan använder till att träna sin hund med. En bra instruktör ser dessutom vilka verktyg som passar just min hund.
Att instruktören dessutom "ser" hunden som en individ, inte en ras är ju liksom en bonus. Att instruktören ser vad min hund har för för- och nackdelar känns ju som en stor bonus.
Om hen tex ser att min hund är lite vek och jag inte uppmärksammat det själv så kan man bara tacka instruktören för det. Då ändrar vi ju kanske sättet vi tränar på och förutsättningarna ändras också. Då vet jag ju kanske helt plötsligt varför min hund gör si eller så i olika situationer.
Sen har vi alla olika gott om tid att ta oss till målet. Ska man tävla så kanske man har mera bråttom? Vill man få vardagen att fungera så HAR man bråttom. Sen ska väl tilläggas att ett hundliv inte heller är så himla långt.

Så jag tränar på med mina hundar utifrån de förutsättningar vi har just nu. Når små delmål efter vägen mot det stora målet. Tävlar när vi är redo inte på nån speciellt utsatt tid utan när jag känner att vi håller ihop ett helt program. Men nånstans långt borta i horisonten finns ju målet. Nu gäller det bara att ta sig dit.

Hundträning, enkelt beskrivet


Igår var jag iaf till E och tränade med Hilda. Där helt plötsligt kände jag inte igen min lillskrutta. Hon hade till en början inte alls nån lust att samarbeta med mig. Kollade mera runtomkring eller så var nosen i marken. Ingen belöning tycktes vara nog bra åt den lilla fröken. Vad är det som händer??
E var förvånad och jag lika så! Har vi tränat för lite eller kanske för mycket? Har vi nån konflikt? Är det åldern? Ska hon kanske till att börja löpa? Tror jag kan svara nej på det mesta. Men en väldigt utåtriktad hund var det jag hade med mig.

Så då var det ju verkligen till att börja jobba då! Jobba det gjorde vi verkligen.
Innan vi hade märkt hur den lilla damens mood var den här dagen så började vi med framförgåendet och det som ska bli saktagåendet i framåtsändandet. Fick väl ändå en rätt bra start på det. Ja iaf för att vara första gången. Efter en stund så gick det rätt så bra faktiskt.
Sen så skulle vi köra lite linförighet det var då vi upptäckte damens förändrade beteende. Allt annat utom jag var intressant. OMG vad jag blev irriterad men också väldigt förvånad. Jaja bara att släppa irritationen för den gör ju inte saken bättre. Tänk jag kunde släppa den också. Bra gjort Jonsson :)

Så vårt nästa pass gick ut på att hitta tillbaka till varandra. Låter som nån skilsmässohistoria det. Ja så kan man nog se det. Tror att vi på nåt sätt kommit lite på kant med varandra och så här efterhand så har jag också förstått var vi gjort det.
Så vårt andra pass för dagen gick verkligen ut på att få till ett bra samarbete. Så då blev det till att träna på att leka. En övning som ställer krav både på mig och hunden. Men jädrar vad vi fick till det. Helt plötsligt så var hon med på noterna. Fick en större förväntan på belöning. Ja då blir det ju så mycket skojigare. Dessutom kom ett sånt jäkla bra gripande liksom på köpet.
När hon sedan var på humör så fick vi verkligen till korta sträckor ja korta med en snygg attityd och kontakt i fria följet. Yes!

När dagens sista pass kom ja då var både jag och hunden helt slut. Men vi började träna lite mera på stadga och extern belöning. Dessutom hann vi med ett par snabba ligg. Eller jag menar förstås lägganden. Hahahah...

Så nu har vi en hel del läxa till nästa gång vi ska till E. Då ska vi visa att vi tränat bättre och effektivare. Nästa gång så fortsätter vi med lite flera moment om det är så att vi är redo för det förstås.

Så lovar jag att det kommer ett blogginlägg om wheatensöket också.