fredag 12 augusti 2016

Nåt nytt att träna på

Nåt nytt att träna på. Orkar vi verkligen det? Ja men vad fan det är ju bara så kul.
Spår och jaktapportering.
Alltså hur mycket finns det inte att göra inom hunderiet? Man kan nog lära sig nåt nytt ta mig sjutton varje dag, eller?
Jo det känns i varje fall så.

Efter spårföreläsningen så blev man ju såklart sugen på att testa hårda spår.
Sigge och Hilda får bli mina försökskaniner.
Kort spår, ca 5 meter. Lagt som IPO-spår. Asfalt då förstås. En liten osynlig godis i varje fotsteg.
Sigge fattade NOLL! Precis som jag trodde. Efter fyra spår hade han iaf dragit in doften av mina fotsteg. Trött var han dessutom, riktigt trött. Det här verkar vara jobbigt det.
Hilda då? Samma koncept. Men se hon som är rätt "spåroförstörd" fattade iaf lite bättre än Sigge. Sen vad hon drog in i näsan är väl frågan? Men i mina ögon gick det bättre för henne. Eller vad man ska säga.
Men målet är satt för dessa två (kanske Walle också får hänga med på spårresan) är 100 m med 2 vinklar på asfalt. Målet ska uppnås inom 3 månader. Det här är bara så spännande :)
Ikväll kommer jag att fortsätt med det här. Så får vi se om vi måste förenkla lite. Ja om det nu går att göra det? Men det här är ju bara så spännande.

Igår var det äntligen dags för mig och Hilda att åka till Övik och träffa Ulrika, Hildas uppfödare. Vi skulle få lite träningstips i jaktapporteringen. De tips som de fick av en annan valpköpare och jaktprovsdomare på valpträffen de hade i juli. Då jag tyvärr inte kunde delta då jag jobbade.
Det här är ju en helt ny hundsport för mig. Så jag är ju helt novis. Ulrika visade sig vara en bra "lärare".

Vi började att gå en promenad med hundarna. Hilda, mamma Hedda och systern Lovis. Så kul att se dom tillsammans. Att se att Hilda har en hel del likheter med sin mor. Kanske mest till sättet.
Dom två ungdomarna sprang runt och busade. Käkade en del blåbär gjorde de också. Ett fantastiskt ställe var vi på. En stuga mitt ute i skogen på en sjötomt dessutom. Bra förutsättningar alltså. Den ägdes av Ulrikas syster.

Vad gjorde vi då? Jag är så dålig på den här terminologin så det kan säkert bli fel. Men det får ni stå ut med.
Vi började med att introducera en närsöksövning. La ut flera föremål (bollar och nån dummie). Intressant att se hur Hilda skulle jobba i den här övningen. Skulle hon ta det föremål hon hittade och komma in till mig. Skulle hon släppa om hon hittade på en till grej när hon tagit en sak? Hon jobbade fint i söket, tog en boll, full fart mot mig, släppte lite innan. Men jag kände mig nöjd så. efter att ha gjort så på ett par saker så kom hon hela vägen anda FRAM! Tjoho, apporteringsträningen hos Emelie har nog gjort sitt ändå.






Nästa sak blev intro till linjetag. Ut med en dummie. Skickade hunden UT! Alltså sötbönan hon är ju så duktig. Så glad man blir. Jag har lagt rätt bra grunder hos henne ändå.









Till slut så tränade vi vattenapportering. Så himla duktig hund jag har. Ut i vattnet, hämtade dummien. Upp på land. Här kom dagens först race. Upp i skogen med dummien i munnen. Skull hon komma till mig eller fanns det nåt kvar där av hennes tidigare bus? Inkallningssignal med pipan. Se då tvärvände hon och kom ända fram till mig med dummien. Tjoho!
en kvar i vattnet. se den fixade hon bara så bra.




Alltså det här är ju bara så kul. Fick en hel del andra bra tips också. Märgben, revben eller tjurmuskel är bra att ha med sig. Så nu ska här handlas och fyllas i frysen. Men det är en annan historia.

Sammanfattat, en riktigt bra dag i jaktapporteringens tecken. Oj vilken trött hund jag hade med mig hem. Massor med bra träningstips med oss hem i bagaget fick vi.
En fin dag och Övik är verkligen en stad i mitt hjärta. Där skulle jag verkligen kunna bo.

Fredag då. Helgen kommer att gå i hundens tecken. Idag fortsätter jag med hårda spår, imorgon ska legor till söndagens söktävling byggas. Ja så ska vi träna sök också.
Härligt att ha nåt att göra! Hahaha ;)

PS Fotona är tagna av Ulrika, Hildas uppfödare. Tack för dom.

Här kommer några bilder på fina mamma Hedda i fältsöket. Dom bilderna har jag tagit





Här ser man verkligen att de är lika. Mamma Hedda och Hilda.
Samma vackra ögon och uttryck.











Inga kommentarer: