söndag 10 juli 2016

Träna men inte tävla

Vi tränar på mest för att det är så himla skoj. Träningsmålen har dock ändrats. Vi tränar numera inte mot tävling! Utan för att det är så förbaskat skoj. Underbart att komma till insikt. Fast egentligen har väl mitt mål hela tiden varit att ha SKOJ! Så det har ju egentligen inte ändrats.

Varför undrar ni säkert? Jo nu ska jag säga nåt som kommer att svida hos en del människor! Jag kommer att trampa på ömma tår men det skiter jag uppriktigt och ärligt i! Att ha tampats med en i många fall DÖDLIG sjukdom tar på krafterna. Kroppsligt med ffa mentalt. Att få vara sjukskriven efter en sån "historia" verkar vara ett önsketänkande. Att drabbas av fatigue är minsann inte att leka med. En del tycks verkligen tro att "Ja men nu så är skiten borta ur hennes kropp, då är hon väl frisk? Så vad fasen gnäller hon för?". Om det vore så lätt. Men nu är det inte så lätt som en del tycks tro. Nä tror jag snart går in i "väggen" av min trötthet. Då får jag väl i varje fall vara sjukskriven?!

Men hon orkar ju träna hund tycks en del tänka? Jo men efter varje pass i skogen går jag hem lägger mig på soffan, sover flera timmar. Vaknar och är egentligen nästan lika trött. Kan säga att det är TACK VARE MINA HUNDAR som jag är på benen.

Mina hundar är alla betydelsefulla i mitt liv, alla bidrar på sitt sätt till mitt välbefinnande.

Gandalf - är en gammal gubbe nu. Alltid lika glad och positiv. Utan honom hade jag inte börjat intressera mig för hundars språk och signaler. Min fina SEUCH och den som fått mig intresserad av allt vad hundträning heter. Med sitt fantastiska temperament är han en underbar fostrare till alla valpar som kommit till vårt hus.

Walle - är min underbaraste träningskompis och läromästare i bruksets sök, i räddningssök och i lydnad (bruks). Vi kommer att ha många rätt så kravlösa träningstimmar framöver. Älskade Prinsen min. Dessutom en vacker och mycket mentalt stabil kille.

Loppan - är den vackraste wheaten jag vet. Hon är mamma till min första och enda valpkull. Hon älskar vatten och att bada i havet är hennes bästa grej! Hon är snabb som ville vessla och en fena på spår. Hon skulle med sina egenskaper kunnat bli en utmärkt agilityhund. Men då skulle hon behövt bo i en annan flock. Hon är den bästa att ha soffhäng med. Ja där får man inte heller glömma kvällsfikat, för då får man minsann "onda ögat" ;)

Sigge - Loppans valp som blev kvar. En framåt kille som lätt blir lite för ivrig. Den bästa spårhund jag ägt. Vet som sagt var inte hur jag ska få tillräckligt svåra spår till den killen. Han har dessutom massor med jakt i sig. Så när varmvilt passerat spåret blir det såååå intressant. Men han återgår i varje fall till sitt spår. Målet för det här året är att fixa ett viltspårchampionat. Men vi ha stött på patrull som ni som läser bloggen ju vet. Han är dessutom rätt så vacker. Så vi får se om han kanske visas upp på nån utställning framöver. Väntar men spänning på att han ska mogna lite, om han nu nånsin gör det?

Hilda - en katt bland hermelinerna. Min svarta skönhet min första labrador av modell jakt. Men henne ser framtiden rätt ljus ut. Hon ska tränas i jaktapportering i första hand. Spår är hon redan en fena på. Så vi kanske försöker oss på ett anlagsprov i viltspår framemot hösten då hon blivit 10 månader. Där har jag dessutom startat en onlinekurs i jaktapportering. Kurs ser jag som en nödvändighet då jag varken har kunskap eller träningskompisar inom det området.

Sen har vi tränat lite också. Fast det orkar jag inte skriva om nu!

Tjing!