måndag 20 juni 2016

Tre veckor

Tre veckor har det gått sen senast. Walle har fått ordning på sin nos sen noskvalstren slog till. Vi har söktränat med blandade resultat.

Förra förra helgen gick han fin fint.

Förra  helgen lite sämre kan man säga.
Det började finfint på den söndagens sökträning. Eller? Jo då hunden skötte sig finfint. Första, andra och tredje skicket gick han riktigt bra! På det fjärde började han vackla en hel del. Fick skicka om många gånger.... Men den fina med hela kråksången är att han aldrig ger upp. Skick efter skick. Till slut så fick han napp. Sen blev det ett par tomslag på vilka han gick ut riktigt fint. Sist skicket med figge så gjorde han samma sak igen. Gick ut men inte ända ut i rutan. Skickade om MÅNGA gånger. Men till slut så kom en vaken (en av dom få den här helgen) sökkompis på en genial lösning. Koppla upp hunden gå med ut och låt honom få vittring. Ja men att jag inte kom på det själv då. Då ser ni, då gick det galant sen.
Slut hund och ännu mera slut matte. Det var ju ingen lätt ruta precis denna söndag. Rätt så kuperat kan man säga.

Att alla hundar oavsett ras har olika förutsättningar är väl rätt så självklart. Att kunna se ALLAS fördelar men även nackdelar är en konst. Att se sin egna hunds fel och brister kanske är lätt men att erkänna dom är svårare. Det ska Gudarna veta.
Min Walle är en terrier men kanske inte är som en terrier brukar vara. Han är eftertänksam i det han gör. Han söker fint och noggrant. Han är aldrig nånsin på en figge. Han har fått 10-10 på söktävling. Alltså högsta betyg. Om vi ska tävla nåt mera? Ja det får vi allt se.

Nu till den senaste träningen igår. Se nu börjar jag känna igen min fina prins Walle. Den här söndagen gjorde han riktigt fina sökslag, fina raka skick ända ut i kanten (ca 70 m). Så bra att träna på rutor som är djupare än 50 m. Då får ju hunden ett muskelminne på det djupet och på tävling är det ju "bara" 50 m. Då säger det sig ju självt att träna på djupare rutor är en stor fördel. Fast för vår del ligger tävling lite långt borta just nu. Min kropp och knopp är nämligen inte på topp precis :(
Hunden har just nu kass skogslydnad fast rätt bra lydnad i lydnadsmomenten som ingår i lägre klass.

Ja men söket gick ju i varje fall riktigt bra. Alla figgar hittade. Två helt dolda, en i ett tält en annan i en kompostkoja och resten under nät. Nästa helg måste jag komma ihåg att att ha ett par öppna figgar också. Nåt som lätt glöms bort i ivern att klara dolda figgar. Walle är ju grundtränad på dolda figgar så det är ju inte ett problem för honom.

Jag kan iaf skatta mig lycklig som tränar i ett sånt superbra sökgäng. Träning så gott som varje helg året om. 

Sigge tränas vidare i spårandet och det med blandade resultat. Ibland så går det upp och ibland så går det ner. Han är ju så ung och att pressa unga hundar till resultat ligger liksom inte i min natur. Hunden ska vara som bäst från 5-års ålder och uppåt så vi skyndar långsamt.
Har med hjälp av en spår- och jaktkunnig träningskompis "löst" hans "problem" i spårskogen. Spåren är helt enkelt för lätta. Så vi provade en svårare variant. La spår med bara klöv utan blod. Lång liggetid. Se då gick det bättre. Nästa spår blir nog personspår med lång liggetid och med klöv i slutet.
Så får vi se hur vi går vidare med viltspårandet efter det.

Tänkte iaf att jag skulle rapportera in hans anlagsprov t wheatenklubben. Men se då hittar jag inte medlemsbeviset. Suck. Får efterforska om  man kan gå in och skriva ut ett nytt precis som man kan på SBK!!

Nu tror jag att bloggen tar lite sommarsemester trots att jag har rätt långt kvar till min egna semester. Ha en bra sommar!!


Inga kommentarer: