tisdag 28 juni 2016

Jäkla skit!

Men hur man kan ställa till det för sin hund.......
När vi gick vårt anlagsprov i viltspår såg jag tydligt att Sigge var rädd för mannen som dömde oss. Trots det spårade han ju fint och vi fick ett godkänt resultat. I det läget bestämde jag mig för att aldrig nånsin gå ett spårprov till för den domaren. Med hänsyn till mina hundar förstås. 
Tre veckor senare är jag ändå där och går ett öppenklass prov med ett första pris. Fast med den spårningen Sigge gjorde då så var det nog en stor portion tur att vi fick det priset.
Han visade även då en rädsla för "gubben". 
Sigge har på senare tid visat att han tycker att karlar med hög röst, som är "yviga" i både tal och rörelser är lite läskiga. Varför vet jag inte riktigt?? Mig veterligen ingen som skrämt honom?!

Igår var jag och en kompis till Hassela för att gå vårt andra öppenklassprov i viltspår. För Nora och hennes förare gick det galant. GRATTIS! 
Men för mig och Sigge gick det käpprätt åt helvete!!!
Visade direkt att han var skeptisk mot mannen som skulle döma oss. En trevlig karl, mjuk fin och behaglig med hundarna. Så efter en liten stund så verkade det som att Sigge tyckte det var ok.
Så då var det dags att köra igång då.
Han fixade spårupptaget finfint. Spårade riktigt bra i ca 70-80 m. Sen gick det käpprätt åt helevete! Där ville han bara tillbaka till bilen. Men vad sjutton är det som felas tänkte både domaren och jag. 
Kanske vilt som störde möjligtvis en björn då eftersom han blev så feg helt plötsligt.
Satte in Sigge i bilen och väntade till min kompis gått sitt spår sen skulle vi få ett nytt försök. Men se då tog han inte ens upp spåret. Totalt borta var han Siggepojken. Så jag bestämde mig för att bryta. Domaren och jag satte oss ner där i skogen och tog en riktig funderare. Kom fram till samma slutsats, NOSKVALSTER. Walle har ju precis haft det så då har nog Sigge också fått dessa småjävlar i sin nos? Eller? Jo så är det nog. 
Med den slutsatsen åkte jag hemåt. Visst besviken såklart men jag hade ju en rimlig förklaring till att hunden inte gick spåret som han brukar. 
När vi gick förra vecka i Alfta så funkade det ju trots att han var skeptisk till domaren så det kunde det ju inte vara som felades denna måndagskväll i Hasselaskogen? Eller? Nä då, åkte hem stupsäker på att det är noskvalster i han lilla svarta nos :)

En sak ska jag iaf säga, den domaren var en helt fantastisk person som delade med sig av en massa bra tips till oss.

I morse när jag vaknade kände jag mig dock väldigt osäker på det där med noskvalster. Sagt och gjort. Drog till skogs för att checka av den där nosen innan vi uppsöker veterinären för att få recept på Stronghold mot noskvalster.
La ett 300 m spår med bara klöv, alltså ett lite svårare spår eftersom vi skippade blodet. Kan då med facit i hand säga att den hunden har inga som helst kvalster i sin nos! Skönt eller nä det vette sjutton. 

Sigge i spårslutet

Det hade säkert varit lättare att bli av med dom än den rädsla för främmande karlar som han dragit på sig. Hur fan kunde jag vara så dum att jag gick ett prov för den domaren förra veckan som han ju faktiskt visat stor rädsla för. Ja nu verkar det som att främmande karlar överhuvudtaget är läskiga!! Fan fan fan. Nu har man lite att jobba med kan man ju förstå. Så himla onödigt av mig..... att gå ett prov för den domaren. Jag hade ju bestämt mig för att inte göra det.
Nu får jag väl leta upp en massa främmande karlar att ta med i skogen. Hahaha! 
Ja vi får jobba vidare för att komma till nån lösning på det problemet. Annars blir det till att boka prov hos en kvinnlig domare då.
Vi får se hur det går med årets satta mål som är ett svenskt viltspårchampionat. Dessutom hade vi tänkt oss att vara med i Wheatenklubbens klubbmästerskap i viltspår i september. Ja det får väl bli nästa år då!

Med i skogen idag var också Gandalf och Hilda. Gandalf 12 år visade var skåpet ska stå. Spårade som den Kung han är, Så duktig. Ingen ringning i vinklarna utan tog de båda så himla fint. Han var så himla nöjd då han hittade sin klöv. Still going strong, Kungarnas Kung!

Gandalf spårkungen
Lilla Hilda hon fick ett personspår på 200 m. Måste öka på både spårlängd antal vinklar och liggetid till den damen. Jag har ju haft lite svårt att hitta nån bra belöning till henne i spårslutet så idag provar jag med älgklöv. 200 m personspår med en vinkel vid ca 100 m. Det gick riktigt bra för henne i spåret idag. Fixade vinkeln efter lite ringande. Blev supernöjd med klöven i spårslutet. Det känns som att vi med det spårslutet ökade på motivationen för spårandet ytterligare (behövs det?).

Fina duktiga Hilda


Efter avslutat spår testade jag att kasta nån dummie åt henne. Villigt som sjutton springer hon ut och hämtar. Levererar dock sämre, släpper en bit innan hon är hos mig. Fast vi har ju inte tränat på hålla fast och överlämna. Dags att ta tag i baklängeskedjandet i apporteringen.

Den hunden utvecklas i af i rasande takt mot våra mål. 

Som ni förstår så är jag förbaskat missnöjd med mitt beslut förra veckan. Beslutet att gå ett spårprov för domaren han tidigare visat rädsla för. Att det satt sig så hårt att rädslan var starkare än intresset för spåret känns ju si så där. Ja vi får väl nöta på med lite främmande karlar i spåret så får vi se hur det går framöver. Tur i oturen var väl att han i varje fall inte blev skotträdd där i Alftaskogen förra veckan.

Ja då tränar vi vidare. Vore väl sjutton om vi inte ska få till det. 

Inga kommentarer: