onsdag 25 maj 2016

Äntligen!

Efter några veckor utan sökträning så var det äntligen dags. Igår så var vi tre tappra som fick till en kanonträning. Det har ju varit lite trögt att få igång mitt ordinarie sökgäng då en del av dom varit bortresta, andra har haft sjuka hundar och resten har väl varit ute på annat.....
Jag och Walle har iaf saknat våra träningar.
Han har ju dessutom varit helt utan luktsinne så det kanske har varit lika bra att vila från söket några veckor. Nu har han fått första delen av en kur mot noskvalster och tänk nu är nosen hel igen. Två behandlingar till ska han ha. Sen kommer den säkert att vara som vanligt igen.

Gårdagens träning vari en för oss ny ruta. Riktigt kul sådan. Bergigt på ena sidan och nedförsbacke på andra sidan. En hel del blöthål och omkullfallna träd. Dessutom ett par stigar som måste passeras på vägen ut i rutan. Inte helt myggfritt heller kan man säga, hugaligen!



Walle tar ju gärna stigen om det går. Då är det ju lätt att hamna fel liksom. Men egentligen ett smart val eftersom det spar massor av energi.
Hur gick det nu då?
Superduperbra! Nu känner jag igen min sökhud. Nosen är lagad! Tänk vad några droppar gift i nacke kan göra.
Fyra figgar, superbra skick. ett misslyckat påvis som ändå blev rätt och tänk där kom jag helt plötsligt på att det var jag som tänkte fel. Inte hunden. Så nu har jag ändrat lite på mitt sätt att agera på stigen. Se då gick det genast bättre.
Nu har vi en del detaljer att jobba med. Återföringen till stigen bl.a. Där ska jag lära om honom till att gå bakom mig tror jag. Ja vi får se. Det gäller att slipa detaljer numera. Både i söket och på lydnadsplan.

I måndags på viltspårkursen var det generalrep inför anlagsprovet i viltspår för Sigge. Det gick riktigt bra, 750 m med återgång på 20 minuter. Det bådar gott inför framtiden. Han är en sjuhelsikes spårhund den killen. Känslig för varmvilt. Men är lätt att läsa av då han har tydliga signaler. Dessutom tar han upp spåret bra efter att ha konstaterat att viltet gett sig av.
Att läsa sin hund i spåret är också en konst. Lite trist men spårandet att det är så ini helsikes med orm i skogen just nu.....

Testade förresten personspår med Hilda i söndags. Rackarns vilken fart hon hade då. Där blir det till att bromsa. Kul att lära sig en ny ras som har ett helt annat sätt att spåra på än mina terriers.

Idag är det en skitdag! Får nog så lov att tröstshoppa lite. Hundarna behöver säkert nåt nytt ;) Shopping kan ju få vem som helst på gott humör.

Ha en bra dag!

1 kommentar:

Trauma terapi i Borlänge sa...

Har du funderat över att skriva en bok om sök ... du har ett underbart underlag i din blogg :-)
Marie-Louise