måndag 11 april 2016

Veckan som gått

Veckorna rusar fram. Hilda har nu hunnit bli 10 veckor gammal och hon har varit hos oss i 2 veckor.
Vi håller så smått på att lära känna varandra. Hon är en trevlig bekantskap :)
Hon är en mjuk och fin hund. Kanske lite försiktig. Men definitivt inte feg.



Vi har kört igång med lite små övningar.
Omvänt lockande.
Vänta på belöningsord.
Så håller vi på att shejpa fram lite av dom vanliga grejerna. Ni vet, sitt ligg osv.
Vi tränar gripande och snart är hon redo för att hålla fast. Hon verkar vara rätt så lättlärd iaf. Vi tränar en liten stund varje dag och det går framåt.

I veckan har vi spårat. Sigge och Loppan fixar sina viltspår fint och Hilda har fått prova på att viltspåra hon med. Det gick riktigt bra!
Walle har fått personspåra med pinnar i spåret. Som alltid riktigt säker på sin sak. Funderar på att anmäla till lägre spår i stället för lägre sök. Då söket den senaste tiden mest bara krånglat.
Vad som felas det vet jag inte riktigt??
Han som gått som tåget. Visst han är ju ett år äldre men 8 år är ju ingen ålder för en frisk wheaten.
Så jag funderar vidare.

Igår var det i varje fall dags för sökträning.
Hilda fick vara med och valla rutan.Det skötte hon med bravur. Risigt i terrängen och bra träning för en lite valp. Att gå med en hel hoper folk som går på en rad i skogen kan vara nog för att en lite valp ska bli tröttmössa. Det jag ser är att hon håller sig nära mig och för mig känns det riktigt bra. Förstår att svängarna kommer att bli vidare och vidare i framtiden..... Hon är försiktig men som jag skrev här ovan, ingen fegis.

Med Walle så hade jag bestämt mig för att backa en del i träningen. Inte kräv nån som helst lydnad i skogen på den här träningen.  Så vi började med en figge på fullt djup på vindsidan. Bra vind och han får vittring redan från stigen. Han går ut på ett riktigt fint sökslag. Fullt djup och hittar figgen omedelbums. Markerar som vanligt riktigt fint. Löst påvis för att hans matte inte tar sig fram tillräckligt fort i den terrängen som vi befann oss i. Första skicket = godkänt.
Figge nr 2 bäddades ut. För att påminna om att man ska gå rakt ut och på fullt djup. Gick finemang det med.
Följande figgar placerades ut i förväg och alla på fullt djup. Se där då börjar jag känna igen min duktiga sökhund. På vindsidan så vindade han i figgarna snabbt och på den andra sidan gjorde han precis som han brukar. Går ut djupare än rutan är vallad. Vänder om fint och får vinden i nosen på vägen in. Han kan det här min duktiga terrierpojke.
Men nåt är ändå inte som det ska. Jag kan sätta ihop det med en speciell händelse också. Inget som hänt på nån sökträning utan vid en lydndsträning och det är mitt eget fel, Så nu får vi jobba vidare för att lösa upp den där knuten som han slagit på sig själv. Men det kommer vi att fixa.
Idag ska han iaf få gå på massage. Då ser vi om nåt felas i hans muskler i varje fall.

Ikväll så blir det viltspårkurs, teoriomgång 2 Det ska bli skoj!

Ha en bra vecka!



Inga kommentarer: