lördag 23 april 2016

Tolv veckor

Idag blir lilla Hilda 12 veckor. En fantastisk lite valp som jag trivs så otroligt bra med. Hon är lättlärd och följsam. Jag tror så himla mycket på hennes och min framtid.
Vi tränar på lite smått på både det ena och det andra. Lite små lydnadsgrejer i köket. Vi tränar följsamhet och lite koppelträning utomhus. Jag tänker absolut INTE gå nån valpkurs. Utan faktiskt "kosta på" oss en hel del privatlektioner istället.
Tolv veckor, dags för vaccination och avmaskning.



Vi har förstås varit i skogen och nött vidare på viltspårandet. Där är det ju Sigge som tränas i första hand. Det tar sig riktigt bra. Visst han vindar fortfarande en hel del i spåret. Men jag ser ju att han jobbar bättre och bättre i spårkärnan. 
I förrgår så la jag ett spår till honom som var ca 600 m med flera vinklar och bloduppehåll. Strax innan spåret ska gås så skuttar där fram tre rådjur. De följer vår sår ca 150 m, Precis där spåret vinklar vä fortsätter dom rakt fram. Oj oj nu kommer det att bli spännande att se hur den lille varmviltsgalningen Sigge kommer att bete sig i spåret?!

Direkt vid spårstarten gick den lille mannen upp i stress några snäpp. Ner med nosen i spåret. Opps ner = framgång (inte medvind snarare mot/sidovind). Spårade bra men förbannat snabbt (borde man ta på sig broddar?). Gick så himla fint 150 m. Sen kom det, det jag väntat på. Nosen upp i vädret, upp på bakbenen. "Matte bromsa inte dom tog ju vägen rakt fram. Känner du inte vittringen kärring?" såg han ut att tänka. "Kom igen nu, vi tar den här vägen". Men jag stod kvar. Till Sigges stora besvikelse. Väntade en kort stund för att se om han kommer vidare i det tråkiga "dödadklövochnötblodspåret". Jo då det gick snabbt för honom att komma vidare i "rätt" spår. Ju längre han går ju bättre spårar han. Alltså ju mer kommer han ner med nosen i spåret. Trots att han oftast vindar en del när vi spårar så håller han sig faktiskt i spårkärnan. Han håller på att bli en riktigt bra spårhund.
Nytt för den här dagen var att jag hade en skytt med mig. Skytten placerades ca 50 m framför oss när vi närmade oss spårslutet. Sköt ett skott sen så ångade Sigge vidare fram till klöven. Tjoho vilken duktig kille!!

Walle fick gå samma spår som Sigge och han sket totalt i att det gått vilt där för en stund sedan. Spårar som en gud. Nosen i spårkärnan. Lagom tempo för mig. Lite brydd var han nog att det inte fanns en endaste pinne i spåret. Skott i slutet. som han tyvärr reagerade lite för mycket på.... 
Precis som jag trodde att han skulle göra. Han är lite skottberörd den mannen. Han fortsatte i varje fall spåret och kom till spårslutet om än lite vingligt. 
Måste faktiskt ta tag i det här med hans skotträning, annars kan vi ju skita i att tänka brukset och lägreklass i sommar. Man behöver ju ha en jäkla bra lydnad för att få uppflytt utan skott. Sen kommer man ju inte alls vidare om det inte funkar med skotten.

Så Hildas tur då. Spår på ca 75 m. Blodat och klövat efter konstens alla regler. Tänk att den här dagen gick hon riktigt bra den lilla sessan. Nosen i marken. Inte lika het som terrierligan på klöven. Nosar lite på den, luggar den lite och byter den gärna mot lite korvbitar. Är inte alls intresserad av att bära den till bilen heller. Det finns ju så mycket annat spännande att kolla på efter den vägen.

I helgen är det jobbhelg för mig. Men en hel del träning ska vi väl hinna med ändå. Söksöndag är det ju i morgon!




Inga kommentarer: