lördag 23 april 2016

Tolv veckor

Idag blir lilla Hilda 12 veckor. En fantastisk lite valp som jag trivs så otroligt bra med. Hon är lättlärd och följsam. Jag tror så himla mycket på hennes och min framtid.
Vi tränar på lite smått på både det ena och det andra. Lite små lydnadsgrejer i köket. Vi tränar följsamhet och lite koppelträning utomhus. Jag tänker absolut INTE gå nån valpkurs. Utan faktiskt "kosta på" oss en hel del privatlektioner istället.
Tolv veckor, dags för vaccination och avmaskning.



Vi har förstås varit i skogen och nött vidare på viltspårandet. Där är det ju Sigge som tränas i första hand. Det tar sig riktigt bra. Visst han vindar fortfarande en hel del i spåret. Men jag ser ju att han jobbar bättre och bättre i spårkärnan. 
I förrgår så la jag ett spår till honom som var ca 600 m med flera vinklar och bloduppehåll. Strax innan spåret ska gås så skuttar där fram tre rådjur. De följer vår sår ca 150 m, Precis där spåret vinklar vä fortsätter dom rakt fram. Oj oj nu kommer det att bli spännande att se hur den lille varmviltsgalningen Sigge kommer att bete sig i spåret?!

Direkt vid spårstarten gick den lille mannen upp i stress några snäpp. Ner med nosen i spåret. Opps ner = framgång (inte medvind snarare mot/sidovind). Spårade bra men förbannat snabbt (borde man ta på sig broddar?). Gick så himla fint 150 m. Sen kom det, det jag väntat på. Nosen upp i vädret, upp på bakbenen. "Matte bromsa inte dom tog ju vägen rakt fram. Känner du inte vittringen kärring?" såg han ut att tänka. "Kom igen nu, vi tar den här vägen". Men jag stod kvar. Till Sigges stora besvikelse. Väntade en kort stund för att se om han kommer vidare i det tråkiga "dödadklövochnötblodspåret". Jo då det gick snabbt för honom att komma vidare i "rätt" spår. Ju längre han går ju bättre spårar han. Alltså ju mer kommer han ner med nosen i spåret. Trots att han oftast vindar en del när vi spårar så håller han sig faktiskt i spårkärnan. Han håller på att bli en riktigt bra spårhund.
Nytt för den här dagen var att jag hade en skytt med mig. Skytten placerades ca 50 m framför oss när vi närmade oss spårslutet. Sköt ett skott sen så ångade Sigge vidare fram till klöven. Tjoho vilken duktig kille!!

Walle fick gå samma spår som Sigge och han sket totalt i att det gått vilt där för en stund sedan. Spårar som en gud. Nosen i spårkärnan. Lagom tempo för mig. Lite brydd var han nog att det inte fanns en endaste pinne i spåret. Skott i slutet. som han tyvärr reagerade lite för mycket på.... 
Precis som jag trodde att han skulle göra. Han är lite skottberörd den mannen. Han fortsatte i varje fall spåret och kom till spårslutet om än lite vingligt. 
Måste faktiskt ta tag i det här med hans skotträning, annars kan vi ju skita i att tänka brukset och lägreklass i sommar. Man behöver ju ha en jäkla bra lydnad för att få uppflytt utan skott. Sen kommer man ju inte alls vidare om det inte funkar med skotten.

Så Hildas tur då. Spår på ca 75 m. Blodat och klövat efter konstens alla regler. Tänk att den här dagen gick hon riktigt bra den lilla sessan. Nosen i marken. Inte lika het som terrierligan på klöven. Nosar lite på den, luggar den lite och byter den gärna mot lite korvbitar. Är inte alls intresserad av att bära den till bilen heller. Det finns ju så mycket annat spännande att kolla på efter den vägen.

I helgen är det jobbhelg för mig. Men en hel del träning ska vi väl hinna med ändå. Söksöndag är det ju i morgon!




onsdag 20 april 2016

Vad händer hos oss?

Nu har det varit tre gånger teori på viltspårkursen jag börjat. Det kändes som ett riktigt bra upplägg. Så snart är det dags för spårskogen med kursen. Det ska bli riktigt spännande.
Roligt också med så många olika raser och förare med olika erfarenhet.

För Sigge finns det en plan. Anlagsprov, viltspårchampionat (hoppas). Fixar han det så är planen att komma vidare. Kanske nån tävling. Vi får se!
Man kan ju kanske satsa på viltspår KM i höst? Så kan man ju också rapportera sina resultat till terrierklubben och hoppas att man har en chans att komma med bland de bästa på listan för årets viltspårterrier ;)

Har kört igång lite viltspår med Hilda också.
Hilda ska ju meriteras. Men där måste vi ju vänta på att hon blir 9 månader innan vi får gå några prov. Det blir i oktober det!

Här hemma löper det på riktigt bra med den nya tjejen. Hon är accepterad av flocken. Sigge och hon är verkligen bästisar. Dom leker riktigt fint och ibland också väldigt tufft. Hilda är en rätt tuff brud, ja iaf i leken med Sigge. I andra situationer kan hon vara lite försiktig.

Annars så sover hon ju rätt mycket. Hon är ju valp.

Har börjat med att klicka och att vissla in henne. Invisslingen har gått superbra och hon kommer numera 100% av gångerna jag visslar. Tjoho!
Klickerträningen går också bra! Hon får lära sig att man inte får ta belöning förrän man får ett klick eller eller ett belöningsord. Det känns som att hon har rätt lätt för att lära.
Har också börjat med gripa och hålla fast inför det som är tänkt att bli en bra apportering, så småningom....
Hon är följsam och hänger gärna med i skogen.
Vi har också börjat med lite koppelträning och nu när jag framöver är lite mera ledig så ska vi lägga lite mera krut på miljöträning. Fast hon hänger ju med på allt idag också. Men tanken är att vi ska utöka den lite mera.

För Walle funkar söket riktigt bra igen. Har tittat tillbaka på det "minnen" som dyker upp på FB och ser att han varje vår ungefär vid den här tiden de senaste åren haft samma bekymmer. Kanske är han som en del människor, lider av nån slags vårdepression?
Nu har vi iaf varit på massage och masserat upp hans stela vintermuskler. Så nu känns det rätt ok igen. Backar ändå lite i sökträningen.
Har kört en hel del spår med honom den senaste tiden. Där går han klockrent så vi kanske anmäler till en spårtävling framöver.
Måste väl dra igång med lydnaden igen i varje fall. Så vi får se vad vi kommer ihåg av den biten.
Jag kommer i varje fall att köra viltspårproven med honom också. Det ska bli kul :)

Nä tjing på er! Vill ni följa oss i vår träning framåt, se foton på mina fina hundar? Ja då är det bäst att ni hänger med här på bloggen och på hemsidan www.mawerickstars.se  För jag kommer att vara mindre aktiv på FB framöver.

måndag 11 april 2016

Veckan som gått

Veckorna rusar fram. Hilda har nu hunnit bli 10 veckor gammal och hon har varit hos oss i 2 veckor.
Vi håller så smått på att lära känna varandra. Hon är en trevlig bekantskap :)
Hon är en mjuk och fin hund. Kanske lite försiktig. Men definitivt inte feg.



Vi har kört igång med lite små övningar.
Omvänt lockande.
Vänta på belöningsord.
Så håller vi på att shejpa fram lite av dom vanliga grejerna. Ni vet, sitt ligg osv.
Vi tränar gripande och snart är hon redo för att hålla fast. Hon verkar vara rätt så lättlärd iaf. Vi tränar en liten stund varje dag och det går framåt.

I veckan har vi spårat. Sigge och Loppan fixar sina viltspår fint och Hilda har fått prova på att viltspåra hon med. Det gick riktigt bra!
Walle har fått personspåra med pinnar i spåret. Som alltid riktigt säker på sin sak. Funderar på att anmäla till lägre spår i stället för lägre sök. Då söket den senaste tiden mest bara krånglat.
Vad som felas det vet jag inte riktigt??
Han som gått som tåget. Visst han är ju ett år äldre men 8 år är ju ingen ålder för en frisk wheaten.
Så jag funderar vidare.

Igår var det i varje fall dags för sökträning.
Hilda fick vara med och valla rutan.Det skötte hon med bravur. Risigt i terrängen och bra träning för en lite valp. Att gå med en hel hoper folk som går på en rad i skogen kan vara nog för att en lite valp ska bli tröttmössa. Det jag ser är att hon håller sig nära mig och för mig känns det riktigt bra. Förstår att svängarna kommer att bli vidare och vidare i framtiden..... Hon är försiktig men som jag skrev här ovan, ingen fegis.

Med Walle så hade jag bestämt mig för att backa en del i träningen. Inte kräv nån som helst lydnad i skogen på den här träningen.  Så vi började med en figge på fullt djup på vindsidan. Bra vind och han får vittring redan från stigen. Han går ut på ett riktigt fint sökslag. Fullt djup och hittar figgen omedelbums. Markerar som vanligt riktigt fint. Löst påvis för att hans matte inte tar sig fram tillräckligt fort i den terrängen som vi befann oss i. Första skicket = godkänt.
Figge nr 2 bäddades ut. För att påminna om att man ska gå rakt ut och på fullt djup. Gick finemang det med.
Följande figgar placerades ut i förväg och alla på fullt djup. Se där då börjar jag känna igen min duktiga sökhund. På vindsidan så vindade han i figgarna snabbt och på den andra sidan gjorde han precis som han brukar. Går ut djupare än rutan är vallad. Vänder om fint och får vinden i nosen på vägen in. Han kan det här min duktiga terrierpojke.
Men nåt är ändå inte som det ska. Jag kan sätta ihop det med en speciell händelse också. Inget som hänt på nån sökträning utan vid en lydndsträning och det är mitt eget fel, Så nu får vi jobba vidare för att lösa upp den där knuten som han slagit på sig själv. Men det kommer vi att fixa.
Idag ska han iaf få gå på massage. Då ser vi om nåt felas i hans muskler i varje fall.

Ikväll så blir det viltspårkurs, teoriomgång 2 Det ska bli skoj!

Ha en bra vecka!



tisdag 5 april 2016

Här händer det grejer

Ni som följer in blogg vet ju att jag sedan länge suktat efter andra raser, att jag verkligen vill testa nåt nytt. Det som gjort mig tveksam är ju att antalet hundar redan nu är för många.
Men efter att ha tillbringat den större delen av 2015 i sjukstuga så är det bara att inse att livet är alldeles för kort. För kort för att längta och tråna efter saker. Jag vill leva är och nu och jag älskar verkligen mitt liv och mitt hundliv.
Så nu kände jag att det var dags. Dags att förverkliga åtminstone en av mina drömmar.
Labradoren av jaktmodell.
Fick kontakt med en trevlig uppfödare i Ö-vik. När vi pratades vid så kändes det så jäkla bra. Som om vi känt varandra länge.
En svart liten tik fanns det till salu. En bedårande varelse. Loyal´s Star of Hope, Lilla söta Hilda! Jag är KÄR!

Hilda
Så nu finns i detta hem också en jaktlabbe. Så himla spännande.
Vi ska träna jaktapportering i första hand. Hoppas fixa nåt prov så småningom. Visar det sig sen att damen utvecklas som jag vill och att allt stämmer med de krav som ställs för avel, så kommer det här bli mamman till min nästa valpkull. Sötaste busigaste Hilda.

Att äga en sån här vovve är lite annat än en terrier det.
Mjuk, följsam och så får vi också hoppas att damen är arbetsam.
Vi har en spännade vår framför oss!