torsdag 29 december 2016

2017

Ljuset återvänder. Snart är det ett nytt år. 2017. Smakar på det lite, hrmm. Låter som ett bra år. Så det ser vi fram emot.
Familj, hundar, vänner, hundträning, kurser och skogen. Låter hur bra som helst i mina öron.
Planer? Jo då det har vi många 😀 Sen får vi se hur många som vi fullföljer. Det har ju varit lite si och så med det under åren.

Slutar iaf 2016 med att på allvar köra igång fröken Hilda i söket. Igår var det nämligen dags. Hade en plan för träningen och följde dessutom den, hela träningen.
Planen är att få henne att gå ut raka skick på fullt djup redan från början. Så den här träningen "bäddade" vi ut figgarna. Rakt ut på ca 60 m djup. Gick hur bra som helst. Vilken fart och vilken bra lek med figgen. Hon har blivit riktigt duktig på att leka med alla, inte bara med mig. Sista figgen la vi ut i förväg. Fin vind gjorde att hon kunde vinda in den fint. Ja iaf 2 skick senare då efter att matte hade tänkt till lite 😂 Så himla nöjd med hennes första seriösa sökträning. Hon kommer att bli en riktigt duktig sökhund min Hilda.
Jag har bestämt att hon ska bli en rullehund. Så då blir det till att lära in markeringarna separat då.
Håll tummarna för att det går bra. Då kanske vi kan starta en appell till sommaren/hösten.
Så länge som det är snöfritt i skogen så kör vi på med Zorrogänget.
Så himla värdefullt med ett träningsgäng som nöter på med träningen baske mig varenda helg året om. Dessutom försöker jag att hänga med på lydnadsträningen med samma gäng två gånger i veckan. Fast med skiftgång på jobbet funkar det ju inte alltid.
Känner mig verkligen lyckligt lottad över att få tillhöra detta bästa gäng 💕

Hur ser planerna ut för 2017 då?


  • Gandalf -lever sitt pensionärsliv.
  • Walle  - trappar ner söket med honom. Tänker ändå försöka mig på en Lkl sök, så jag nöter på med lydnaden med honom. Han kommer att få söka lite mera sporadiskt. Han kan ju det här och behöver bara underhållas ibland. Sen kanske jag kör igång honom på Nosework igen. Funkar det fint så blir det kanske nån sån tävling till och med.
  • Loppan- fortsätter sitt lyxliv som ensamhund i Boden hos min dotter.
  • Sigge - får stå på tillväxt ett tag till. Aktiveras med spår, enstaka sökövningar och lite lydnad (här hemma). Kanske kör jag igång med Nosework på honom.
  • Hilda - viltspårprov så fort säsongen drar igång. Så tränar vi på med sök och brukslydnad. Så ska jag ju såklart försöka mig på det här med jaktträning också. Med henne är planen ett viltspårchampionat samt komma till start i en Akl sök. Så ska hon ju HD/AD röntgas också. Så ska vi ju gå lydnadskurs också, i februari. För en instruktör som heter Anna Lindelöv Det ska bli sjukt spännande. Två hela kursdagar samt en dag med teori. Så bra upplägg där man har en teoridel också. Där kursledaren berättar om sin filosofi med träningen.
Sen har jag såklart planer för mig själv också. Men dom håller jag också för mig själv.

Tjing! 💪

Bild från nätet

måndag 19 december 2016

Lite nytt från oss

Här händer det grejer. Både positivt och negativt. Lite dåligt med träning har det varit den senaste tiden. Anledningen är att jag är så TRÖTT 💤 Ja en sån där trötthet som knappast går att sova bort. Men jag gör så gott jag kan ändå. Vi har iaf julat till det här hemma. Bara lite bakning kvar. Så ska julgranen fram förstås 🎄. Men hinner man inte med allt så blir det ju jul ändå.

Igår var det iaf dags för sökträning för mig och Walle. Laddad hund hade jag och han gick som tåget 🚊 Precis som vanligt då 😉 Fyra figgar avklarade. Skickar på den femte. Där krånglar det lite. Fick skicka om men se då fick han napp. Full fart på väg in mot mig och stigen. Då händer det som inte får hända. Han gör sig illa. Eller har han bara trampat fast i tjänstetecknet. På terriervis inte ett ljud. Höger bakben liksom hänger nedanför knäleden ner mot foten. Har han brutit benet? Jag blir så jäkla rädd 😱 Han har ont det ser jag på honom, han köker i ryggen. Precis så som han visar när han inte mår bra. Prinsen min. Måtte det inte vara nåt allvarligt? Efter en liten stund stödjer han på benet i varje fall. Men slutsökt för idag. Husse hämtar honom så han slipper sitt i bilen och bli kall. Order ges om att ge smärtlindring då de kommer hem.
Senare på kvällen ser jag att han fortfarande är låg. Vilket i hans fall betyder att han har ont. Så vi kör med smärtis några dagar så ser vi vart det tar vägen. Känns inte som att vi behöver ett veterinär besök just nu i varje fall.
Nu blir det vila några dagar och bara korta koppelpromenader för Prinsen.
Har ju en tid funderat hit och dit om jag ska fortsätta med Walle i brukset då han blivit så skotträdd. Kanske det här var ett tecken på att vi ska börja med lydnadsklasser precis som jag funderat på? Ja inte vet jag men vi får se. Först och främst ska han bli bra i sitt ben.

Hilda har precis kommit in i sitt första löp. Grabbarna är tysta och lugna. Lite ovant att inte höra nån serenad från dom. Walle är ju kastrerad sen flera år. Gandalf blev av med sina kulor i höstas pga testikelcancer och Sigge är för tillfället chipkastrerad. Skönt!
Hilda är lite låg i sitt löp. Sover mest. Egentligen ganska så skönt då en del tikar blir så stressade då de löper. Tänkte i varje fall att hon ska få vara fin då hon löper så jag satte mig vid symaskinen och sydde tikskydd. Efter några prototyper så hittade jag till slut en modell som passar fröken Hilda.

Hilda i sitt nya fina tikskydd

I fredags fick hundarna tuggben och dom tyckte det var toppen och det tycker ju jag med. Rena fina tänder blir det ju då. Efter det blev fröken Hilda lite lös i magen för att på söndagen få riktig rännskita 💩 Inte kul. Inatt tror jag att hon varit ut typ varannan och ibland varje timme. Tur att man iaf bor i hus med möjlighet att släppa ut henne på gården. Tänk om man bott i lägenhet typ tre trappor upp utan hiss. Då hade det liksom varit ännu värre.
Har iaf påböjat Canikur och så får jag väl pallra mig in till stan för att köpa lite skonkost då. Så får vi se om hon blir bättre. Blir hon inte det så får det bli ett besök hos veterinären för henne också. I nuläget är hon iaf ändå rätt så pigg.

Ja sjukstuga är det ju här då. Så ikväll så blir det totohallen för Sigge. Ska bli skoj att se vad han kommer ihåg från lydnaden.

Ha en fin julvecka och stressa inte ihjäl er !


söndag 4 december 2016

Lite av varje

Dags för ett nytt inlägg då.
Här tränar vi på minsann. Totohallen är ju bara så bra att ha nu när temperaturen börjar krypa neråt.
Ja vi har väl inte varit där så himla mycket än. Man måste ju jobba också. Men ambitionen är det inget fel på 😉

Hilda har iaf varit med på sökträning, ja sök som i brukset då. Sökträning med Zorrogänget 😁
Eftersom hon inte gjort så många sökskick i livet så är det väl till att börja från början då.
Så vi bäddade ut figge nr 1. Det gick ju finfint det. Figge nr 2 gick vi ut och vindade. Det gick ju bra det också. Sen så strulade det resten av den träningen. Nästa gång ska matten ha silvertejp över sin trut 🙊 Tjata är ju inte lönsamt det. Men sammantaget så kan man säga att det faktiskt gick riktigt bra. Hon har ju bara sökt ett par gånger tidigare i sitt liv. Men jag tror verkligen på henne i söket. Hon kommer att bli en superduktig sökhund. Man får väl bara ge det tid. Polletten måste ju liksom ramla ner den också.

Denna helg ingen sökträning med  Zorrogänget så då passar jag på att träffa andra hundvänner och dra till skogs. Men i bilen finns Hilda och Walle. Lite sökövningar för Hilda och uppletande för Walle.
Har iaf en plan för dagens träning. Då följer vi den då. Låt hunden jobba och var tyst får bli dagens mantra 😂
Började med Hilda. Utbäddning av figge. För att få raka skick och då på fullt djup också. Laddad hund, nya leksaker. Tre figgar alla utlgda på samma sätt. Se där. då gick det riktigt bra. Dessutom så lekte hon så jkla bra med figgen. Se där, då har lekträningen också gått bra. Då fortsätter vi så här på kommande sökträningar. Det här kommer att bli så kul.
Markeringar får vi väl också dra igång att träna separat. Hon kommer att bli rullehund hon med. Svårt att vå en svårskallad labbe att skälla i söket.

Walle han fick träna lite uppletande han. Oj där tog det allt en stund innan han förstod vad jag var ut efter. Han trodde nog att det var personsök han. Lillgubben.

Så blev det ju fika förstås. Glögg, pepparkakor och grillad korv med bröd.





Idag tog mannen i huset och jag en långprommis med 3 av fyra hundar. Gandalf fick vara hemma och vila då han gick långpromenad igår och blir lite stel i kroppen efter sån fysisk ansträngning.
Vi upptäckte ny skog och fina promenadvägar i den skogen. Helmysigt var det. Hilda fick ha långlina på då hon fortfarande håller på med sitt "dra på spår i skogen". Grabbarna fick turas om att vara lösa då de har en tendens att "dra igång" varandra på ett negativt sätt. Dom var så nöjda alla tre efter promenaden. Sovit som smågrisar hela kvällen. Här kommer lite bilder från dagens promenad 😀









I morgon tar vi tag i lydnadsbiten. Då blir det totohallen.

lördag 19 november 2016

Totohallen

Äntligen händer det lite saker här också.
Loppan hon har flyttat till Boden. Till min dotter och hennes sambo. Där trivs hon kanon. Dom är så duktiga med henne. För mig känns det verkligen bara så bra. Dom kan ge henne så mycket mer än jag kan i nuläget. Eftersom dom bor i en stad som vimlar av militära förband så blir det en massa skjutande i närområdet. Det som är bara så bra är att hunden numer inte är ett dugg skottberörd längre. Antar att det liksom på nåt sätt är bara att gilla läget liksom. Ja iaf är det nåt som Loppis gjort.




Tack för att ni tar hand om henne så himla bra.

Här sitter hon och spanar ut genom fönstret.
Där har hon koll på vilka som kommer och går på parkeringen.

Jag har ju varit där och hälsat på. En minst sagt händelserik resa dit var det. Krockade med ett rådjur gjorde vi. Som tur var blev det bara plåtskador. Ja rådjuret dog ju förstås. Men vi skadade oss inte. Dessutom vräkte det ner massor av snö nästan hela vägen upp. Hemresan gick bättre. :)

Har förresten knapp tränat nån hund alls på flera veckor. Jo söktränat förstås. Wallemannen går som tåget . Alltså så jäkla stolt över den killen. Bästa sökhunden 🐶 ever.

Nu har Hudiksvalls BK iaf flyttat in i totohallen på Hagmyrens travbana 🐎. Där håller vi till på vintern och tränar lydnad, Så nu ska här nötas på moment.

Idag blev det premiär för mig, Walle och Hilda.
Walle först ut.
Fotgående, apportering, framförgående och kryp. Så avslutade vi med en fartfylld inkallning. Den killen han kan han. I vinter ska vi finslipa momenten i lägreklass. Så blir det en lkl tävling i vår/sommar. Sen får vi se om vi tävlar vidare. Skulle vi få till en uppflytt. Ja då kanske vi kör vidare. Vi får se. Det är ju inte så himla lätt med en hund som blivit skottberörd på äldre dagar. Lägre klass är ju det som är svårast då man har en skottberörd hund, då den klassen innehåller 2 moment med skottprov. Hur som helst så gick dagens träning med Walle riktigt bra 😊

Bästa Walle


Hilda då?
Skulle hon fixa att träna i en inomhushall med okända hundar som störning?
Hon skötte sig verkligen utmärkt. Matte var den som var intressantast. Tror faktiskt att vår lekträning gjort susen.
Vi började med att träna kontakt. Både nos mot näsa och vid sidan. Så lite fotgående på det. Wow vad hon gjort framsteg. Hon måtte ha vilat sig i form 😂
Så fortsatte vi med apportering. Träapport. Fint grepp, vänder upp snabbt och snyggt, inget tugg heller. Kommer ända fram med den gör hon också. Inget krav på överlämning än.
Hopp över hinder. På det "nya" sättet, alltså bara ett återhopp. Den hunden gillar verkligen att hoppa.




Ett par inkallning i raketfart. Sen så avslutade vi i budföring med ännu högre fart.
Men ojojoj vilken kul hund att träna med det här är.
Så himla glad att jag till slut köpte mig en jaktlabbe.

Finaste bästa Hilda
Nu ska här tränas. Debut till sommaren i appellklass. Så får vi se om det blir spår eller sök 😉

måndag 24 oktober 2016

Träning

Träning hos Emelie på Bruksviljan.
Som ni som följer bloggen vet så tar jag privatlektioner med Hilda en ggr/månad hos E. Ger så himla mycket faktiskt. Nu har jag väl varit rätt dålig på att hålla i träningen mellan de gånger vi varit där då blir utvecklingen inte heller som förväntat, såklart!
Men tack vare den lekträning som vi gör så går det ändå framåt. Hilda är fortfarande en utåtriktad hund. Det här har jag förstått att det har massor att göra med jaktlusten. Den ställer till en del förstås men den är också till stor hjälp i mångt och mycket. En labrador ska ju förstås ha stor jaktlust men det kunde ju vara lite måtta på det hela.

Den här gången jobbade vi iaf vidare på fria följet, fotposition, apport, hopp över hinder och belöningar.
Belöningar, tajmingen på dom och komma ihåg belöningsordet alt klickern innan den jäkla belöningen tas fram. Det är fasen inte lätt. Har man dessutom en labrador som aldrig tycks bli mätt då är det ännu svårare. Men den tajmingen fick vi faktiskt till riktigt bra minsann. Så nu ska vi bara hålla i det här.
Fria följet och fotpositionen börjar hon förstå en hel del av vad som förväntas. Så vi nöter vidare. Har tänkt att köra en stund varje dag efter lekträningen som vi gör.
Hopp över hinder, det var Hildas grej det. Hoppar som en gasell.
Apporteringen då? Jo ni nu jäklar händer det lite där också. Hon griper fint men släpper sämre då det är en träapport. Så jag tänker iaf lära in apporteringen med en apportbock då dummies är rätt ointressanta för damen. Nu känns det i varje fall som det börjar att lossna lite grann i varje fall.

Nåt att tänka på för mig är att den här hunden måste vara ordentligt motionerad före lydnadsträning. Annars finns det för mycket energi!

Kommer att köra denna träning parallellt med Sigge här hemma. Nu är det ju så att Sigge och Hilda inte alls kan tränas på samma sätt. Men momenten kommer att bli desamma.
Siktet är inställ på tävling i sommar/höst för båda två. Får nog bli spår då eftersom att söket knappast kommer att vara klart.

Längtar till totohallen. Där kommer vi att nöta på detaljer i vinter.

Så har vi varit i skogen då.
I lördags hade jag med mig Sigge och Hilda och igår var det Walles tur.

Hilda fick ett spår på ca 450 m med 6 apporter och ett slutföremål. Det spåret fixade hon finfint. Markerade spårpinnarna men plockade inte upp dom. Tror jag ska försöka lära henne liggmarkering i spåret. Vi får se velar ju lite hit och dit om jag ska kör sök eller spår med henne framöver?

Sigge fik göra några sökövninger. "Bäddade" ut första figgen. Sen körde jag "vanliga" skick. Han går ut så himla rakt och fint. Är fin med figgarna och älskar ju lekbelöning :) Det där är verkligen en sökhund det :)

Uppletande för båda två.
Hilda skulle nog behöva träna lite jakt hon. För hon gör raka skick på flera hundra meter om det behövs. Vad gör man med en jaktlabbe som fasen inte apporterar dummies?? Hon hämtar gärna andra föremål och levererar dom ända in men dummies är rätt ointressanta för henne? Lägger ner tanken på jaktträning och jaktprov?
Sigge levererar fint även här. Bara han fattat vad jag var ute efter så gick det riktigt bra för honom.

Söndagen sökträning gick så himla bra. Walle levererade på topp minsann. Raka fina skick, hittade figgar och finfina tomslag. Går han så här så är vi klara för lägre sök. Så nu blir det till att nöta krypet. Så att vi åtminstone får poäng på det momentet också.
Gäller ju bara för mig att tagga igång på det här med tävling också.

Ha en bra vecka!

torsdag 20 oktober 2016

Hur går det med leken, händer det nåt?

Nu har vi lekt i några dagar. Fem minuter om dan. Utan att ställa några krav på mina hundar. Vi bara leker. Vi kampar, vi jagar varandra, leker jaktlek med leksak, tjoar, tjimmar och håller på. Grannarna tror nog att jag är en Crazy Doglady :) Vilket väl iofs är rätt sant.
Ställer timer på telefonen så att det verkligen blir fem minuter, varken mer eller mindre.

Ska också passa på att säga att jag alltid lekt med mina hundar, ja kanske inte varje dag. Men leken är ett naturligt inslag i vår vardag. Det här handlar mera om att göra det regelbundet utan andra krav. Alltså inte att tex behöva sitta fot, sätta sig rakt och snabbt. Ja ni förstår såklart. 

Händer det nåt då? I relationen, med träningen, kontakten? Med nåt annat?
Att man leker med sin hund det vet jag. Det gör jag med och jag vet att man bör göra det. Men alla hundar har inte den leklusten. Mattar och hussar vet inte varför man ska göra det. Kan man träna upp leken? Det finns massor med frågor och en hel massa svar också. Dessutom kanske olika svar också?

Jag ser ibland de som inte alls har nån speciellt bra relation med sin hund. Vad det beror på det vet jag ju egentligen inte. Men kan jag genom att få nån mer att leka med sin hund för att kanske skapa en bättre relation och till slut så kanske man t.o.m går på promenad tillsammans och inte var och en för sig.
Nu ska jag berätta om 2 av mina hundar och det resultat jag fått (hittills).

Börjar med Sigge som är en wheatenhane på 2 år. Han har en massa leklust, älskar att kampa, har en bästa leksak i form av en pipboll med snöre. Leker gärna jaktlekar och har en fin social lek.
Han har också en hel massa styr för sig, på hanhunds vis. Jo det finns tikar som också har en hel del för sig. Vi har väl alltid lekt. För att bygga upp vårt förhållande till något riktigt bra då. Han är ju uppfödd i mitt hem och därför har jag också kunnat leka med honom och de andra valparna redan från de dom var bara några veckor gamla. Jag har nog lagt en bra grund för leken hos honom.
Sigge är en nyfiken hund, lättstörd av sin omgivning. Ja inte just i leken kanske men annars. Han har en rätt stor jaktlust (ja det tyckte jag tills jag skaffade jaktlabben, alltså labradoren med jaktlinjer i sin stamtavla). Han är bra på nosarbete och börjar även att bli rätt så bra på en del lydnadsmoment (bruks). Det finns tävlingsplaner framöver.

Vad har då den här dagliga lekstunden gjort med honom och med vår relation?

  • Han har blivit OTROLIGT följsam, man vet ju inte när matten tänker dra igång den där leken. Håller man inte koll på henne kanske man kan missa nåt. Det vill inte han göra.
  • Momentträningen har gått framåt med en rätt så mycket snabbare takt.
  • Han är mindre störningskänslig i träningen.
  • Andra hundar går i regel bort ( en del är fortfarande intressanta).
  • Han har lättare att koppla av. Tro vi håller på att hitta den berömda av- och på knappen. 
Nu har jag säkert glömt nåt. Men det kommer ju fler rapporter framöver. 

Hilda då. Vem är hon?  Labrador med jaktlinjer i sin stamtavla. Den sort som vanligtvis kallas jaktlabbe. Hon har inte samma sorts leklust som terriern. Men det ska hon ju inte heller ha. Hon leker gärna jaktlekar. Ni vet jaga en boll som sitter i ett längre snöre. Precis som man leker med katter fast då med en papperstuss i snöret. Hon kampar också en del men det vill jag att hon ska bli bättre på. Kastar man en boll som hon får hämta då blir hon superglad. Hon har också en väldigt fin social lek.
Den senaste tiden så har hon gått från att vara väldigt förig till att bli en utåtriktad hund. Det har jag förstått har med att hennes jaktlust har vaknat rejält att göra. Måste erkänna att jag verkligen inte förstod hur stark den kan vara!!!! Ni får gärna tycka att jag är korkad. För så känner jag mig också ;)
Men jag gillar verkligen dessa jakthundsegenskaper. Det går ju att utnyttja så bra i specialen i sök och spår.

Vad har då den här dagliga lekstunden gjort med henne och med vår relation?
  • Hon har blivit mera följsam. Men här finns det mera att jobba med.
  • Inte alls lika utåtriktad. Det märktes särskilt väl då vi var och privattränade hos Emelie i måndagskväll (den träningen kommer nästa inlägg att handla om). Där testade vi också lite olika sätt att belöna momentträningen.
  • Hon har mera fokus på mig.
  • Hon har blivit så mycket bättre på att leka och då ffa på att kampa. Vilket gillas av mig då jag gillar kampen som lek.
  • I momentträningen har vi skapat en större förväntan på belöningen vilket märks väldig väl.
Men här finns massor att önska. Så vi jobbar vidare. 

Återkommer med en ny rapport om en vecka. Kanske kommer det nån liten filmsnutt på vår lek medans ni väntar på uppdateringen av ämnet. 
Under tiden leker vi vidare :)



måndag 10 oktober 2016

Fem minuter varje dag!

Den här veckan kör vi en utmaning här på bloggen. Jag kommer att göra den med Sigge och Hilda. Men inte starta förrän på torsdag av olika anledningar.

Här kommer den;

Säg att ni tar fem minuter om dagen i en vecka, alltså sju dagar och leker med er hund. 
Alltså leker, ger järnet, är den roligaste din hund kan tänka sig. Det behöver inte vara med nån leksak (fast det kan det ju vara). Det är du som ska vara skojigast i världen med hjälp av dig eller det hunden gillar mest. Viktigt är att du avslutar leken inte hunden. Helst då innan hunden tröttnar (kan ju vara kortare tid än fem minuter). Det här ska vara separat från ALL annan träning. Det går ju givetvis att göra i samband med annan träning men inga krav på hunden får finnas. Alltså ni ska leka och ha skoj!
Jag kör det här som en utmaning till den som vill hänga på.
Ni kan väl berätta här i kommentarsfältet om ni hänger på? Så utvärderar vi nästa måndag. Ska bli intressant att se vilka resultat vi får.

:)
Lycka till!

PS Jag kommer att börja så att jag lägger ut typ 20 leksaker på gräsmattan här hemma. Kör en kort övning och sen låta hunden välja ut ett par saker. Då tror jag nämligen att den väljer det den gillar bäst. Dom kommer jag att använda. Har man sen en hund som inte gillar leksaker. Då får man använda sin fantasi. 

tisdag 4 oktober 2016

Sötbönan

"Vad gör vi nu för tiden? Varför hör vi aldrig av oss?"
Tiden, skulle jag tro. Den räcker liksom inte till.

Plötsligt har jag kommit till insikt. Jag har nya mål i sikte. Nya mål med mina hundar. Som just för tillfället är "bara" fyra till antalet. Sötbönan, valpmamman, Loppan hon är för tillfället inackorderad hos dotter med pojkvän. Så hon bor alltså i Norrbotten just nu. Dessutom verkar hon trivas som fisken i vattnet med sina nya "föräldrar" och dom med henne. Så nu hoppas jag att det blir ett permanent boende för henne. Bra för dom också som så gärna vill ha en egen valp så småningom att prova med en vuxen hund som man dessutom kan lämna tillbaka när som helst. Bra lösning för oss alla.



Vad är det nu för mål jag har i sikte? Tyvärr mina läsare så är och förblir de målen liksom mina egna. Ja i alla fall ett tag till. Under tiden tränar vi på som vanligt.

Jag har varit hos Emelie och tränat lydnad med Hilda. Hilda som just nu är en VÄLDIGT utåtriktad hund. Allt annat utom jag verkar vara intressant. Så vi fick en del övningar med oss i bagaget. Övningar som vi ska träna på till nästa gång vi ska dit. Det tar sig iaf men inte i den takt jag önskar. Tror min hundträning är lite för "terrierinriktad". Om det nu kan vara så? Ja iaf är det inte helt lätt att träna en ny ras. Men alla är vi väl barn i början?
Just nu känns det iaf som att jag måste börja om från början med en hel massa saker.
Så igår var jag med henne på klubben. Mest för att bara vara och träna kontakt då det finns en hel del störningar runt omkring. Jo då det fixade hon hyfsat iaf. Ja om störningarna inte var för nära. då blev dom intressantare än mig. Suck, suck och dubbelsuck. Hur svårt kan det vara? VÄLDIGT svårt verkar det som.
Så just nu så jobbar jag väldigt basic med henne. Jo med en del moment också förstås. Hoppas att det "bara" är en svacka pga åldern.
Har dessutom tagit ett beslut om att inte alls träna jakt på ett tag. Känns liksom inte som nån idé att träna apportering med en hund som knappt kan hålla fast i en endaste sak. Så apportering ligger just nu på is! Trodde nog att de flesta labbar skulle tycka om att bära omkring på saker. Att de är olika som individer förstår jag naturligtvis. Men att det skulle vara så trögt kunde jag nog inte föreställa mig. Känns precis som om nån står där framför mig och säger, "HAHA Kalle koskit långnäsa".
Men gullig är hon  varje fall och en fena på att spåra.
Både viltspår och personspår. Dessutom markerar hon pinnarna finfint i personspåret.
Men til min STORA glädje så har det visat sig att den lilla donnan är förträffligt duktig på söket. Alltså då menar jag sök som i bruks. Det gör mig så himla glad! :) :) :) För det är ju liksom min grej det.
Så får jag så lov att lägga lite mera krut på miljöträning med henne. Så vi får leta upp lite "räddningsmiljö" tror jag.

Med Walle nöter jag vidare mot lägre och högre sök. Planen är att tävla till våren. Så snabbt som jag bara hittar en tävling. Visst alla moment i högre är väl inte klara. Men jag har ju vintern på mig. Så kommer ju regelrevideringen strax att vara klar också. Lite förändringar är det ju i varje fall.
Vi satsar iaf på en uppflyttning till högre och ett godkänt resultat i den klassen. Sen får vi se...... I söket går han ju som tåget i varje fall. Walle är börjar ju komma upp i ålder han med så det är bäst att passa på medans han mår bra.

Sigge han tränas ju nu mera mest för träningens skull. Han behöver mogna massor. Men under tiden så nöter vi på med det som han tycker är skoj. Spår, viltspår, lydnadsträning. Men allt bara för att det är så skoj att träna hund. Sen om han kommer ut på nån tävling, ja det återstår att se.

Gandalf den gamle mannen han har blivit kastrerad pga testikecancer. Mattes HJÄRTA, den bästa hunden nånsin. Nu är det ju god prognos just på den sortens cancer, den metastaserar sällan och vi upptäckte den ju i tid. Än så är han pigg och kry. Så han hänger nog med ett tag till.
Han får göra lugnare aktiviteter nu för tiden. Att åka in till stan och gå runt Lillfjärden och lukta på alla mumsiga dofter det är lycka för en 12-åring det.



Tjing på er!



torsdag 22 september 2016

Träna träna träna

Hade väl egentligen tänkt skriva om wheatensök del II. Den roligaste helgen på länge. Om mina wheatenvänner som kommer hit för lite lydnadsträning och för att få prova på sökskogen med sina hundar.
Men helt plötsligt kom andra tankar in i min skalle. Det händer ju så mycket nu för tiden. Allt kan man tyvärr inte skriva om...... Både bra och mindre bra saker.

Hundar, samarbete, egen agenda, och en sak som betyder massor för mig, att ha roligt med sin hund. Att vi jobbar tillsammans, att hunden har en förväntan på att vi ska gör nåt skoj tillsammans. Att komma dit är baske mig inte gratis. Man säger, blod, svett och tårar. Skulle vilja lägga till ett galet massa skrattande. Alla är vi barn i början passar verkligen in på hundträning.
Varför går man på kurs eller privatlektioner?
Man får verktyg att jobba med. Verktyg som man sedan använder till att träna sin hund med. En bra instruktör ser dessutom vilka verktyg som passar just min hund.
Att instruktören dessutom "ser" hunden som en individ, inte en ras är ju liksom en bonus. Att instruktören ser vad min hund har för för- och nackdelar känns ju som en stor bonus.
Om hen tex ser att min hund är lite vek och jag inte uppmärksammat det själv så kan man bara tacka instruktören för det. Då ändrar vi ju kanske sättet vi tränar på och förutsättningarna ändras också. Då vet jag ju kanske helt plötsligt varför min hund gör si eller så i olika situationer.
Sen har vi alla olika gott om tid att ta oss till målet. Ska man tävla så kanske man har mera bråttom? Vill man få vardagen att fungera så HAR man bråttom. Sen ska väl tilläggas att ett hundliv inte heller är så himla långt.

Så jag tränar på med mina hundar utifrån de förutsättningar vi har just nu. Når små delmål efter vägen mot det stora målet. Tävlar när vi är redo inte på nån speciellt utsatt tid utan när jag känner att vi håller ihop ett helt program. Men nånstans långt borta i horisonten finns ju målet. Nu gäller det bara att ta sig dit.

Hundträning, enkelt beskrivet


Igår var jag iaf till E och tränade med Hilda. Där helt plötsligt kände jag inte igen min lillskrutta. Hon hade till en början inte alls nån lust att samarbeta med mig. Kollade mera runtomkring eller så var nosen i marken. Ingen belöning tycktes vara nog bra åt den lilla fröken. Vad är det som händer??
E var förvånad och jag lika så! Har vi tränat för lite eller kanske för mycket? Har vi nån konflikt? Är det åldern? Ska hon kanske till att börja löpa? Tror jag kan svara nej på det mesta. Men en väldigt utåtriktad hund var det jag hade med mig.

Så då var det ju verkligen till att börja jobba då! Jobba det gjorde vi verkligen.
Innan vi hade märkt hur den lilla damens mood var den här dagen så började vi med framförgåendet och det som ska bli saktagåendet i framåtsändandet. Fick väl ändå en rätt bra start på det. Ja iaf för att vara första gången. Efter en stund så gick det rätt så bra faktiskt.
Sen så skulle vi köra lite linförighet det var då vi upptäckte damens förändrade beteende. Allt annat utom jag var intressant. OMG vad jag blev irriterad men också väldigt förvånad. Jaja bara att släppa irritationen för den gör ju inte saken bättre. Tänk jag kunde släppa den också. Bra gjort Jonsson :)

Så vårt nästa pass gick ut på att hitta tillbaka till varandra. Låter som nån skilsmässohistoria det. Ja så kan man nog se det. Tror att vi på nåt sätt kommit lite på kant med varandra och så här efterhand så har jag också förstått var vi gjort det.
Så vårt andra pass för dagen gick verkligen ut på att få till ett bra samarbete. Så då blev det till att träna på att leka. En övning som ställer krav både på mig och hunden. Men jädrar vad vi fick till det. Helt plötsligt så var hon med på noterna. Fick en större förväntan på belöning. Ja då blir det ju så mycket skojigare. Dessutom kom ett sånt jäkla bra gripande liksom på köpet.
När hon sedan var på humör så fick vi verkligen till korta sträckor ja korta med en snygg attityd och kontakt i fria följet. Yes!

När dagens sista pass kom ja då var både jag och hunden helt slut. Men vi började träna lite mera på stadga och extern belöning. Dessutom hann vi med ett par snabba ligg. Eller jag menar förstås lägganden. Hahahah...

Så nu har vi en hel del läxa till nästa gång vi ska till E. Då ska vi visa att vi tränat bättre och effektivare. Nästa gång så fortsätter vi med lite flera moment om det är så att vi är redo för det förstås.

Så lovar jag att det kommer ett blogginlägg om wheatensöket också.

tisdag 30 augusti 2016

Wheatensök del I

Årets wheatensök gick av stapeln to-sön v 33. Åtta förväntansfulla mattar och hundar möttes upp vid Glysisvallen och på torsdags eftermiddagen. Vi började med en promenad runt Lillfjärden för att flocka ihop oss. Spännande att se om hundarna skulle funka ihop. Vi skulle ju bo i två stugor, alltså fyra ekipage i varje stuga. Efter promenaden så for vi på en av stadens matställen och käkade. Mätta och belåtna for vi sedan på ICA för att fylla på vårt matförråd. Sen äntligen till stugorna för att installera oss.
Efter det så blev det faktiskt hopp i säng. För på fredagen skulle vi upp i ottan för att åka till Bruksviljan för att träna lydnad.

Fredag då och ÖSREGN!!! Kl 09:00 skulle vi vara i Edsbyn och restiden dit från vårt boende är minst 2 timmar. Vi var nästan framme i tid! Väl framme där så fick vi presentera oss, vår hund och vad vi ville träna på. Tyvärr så drog den delen ut på tiden alldeles för länge. Så träningstiden kortades ner rejält. Ja nu klandrar jag egentligen ingen. Alla ville väl berätta om sin hund. Men nåt att tänka på till nästa gång man åker på kurs är väl att alla kortar ner sin del. Vill man ha hjälp med tex framåtsändandet eller koppelträningen, ja då säger man det. Jag förstår att man också vill berätta massor om sin hund men i ett sånt läge finns inte tiden. Max några minuter/ekipage.

Ja så kom då träningen igång. En del vill ha hjälp med vardagslydnad, andra tävlingslydnad. De flesta var i varje fall nöjda med dagen. Alla hundar gjorde framsteg och det var verkligen kul att se.
De hundar som är vana att träna med sin förare fattar kanske fortare än de som inte är vana att träna med sin. Det syns också rätt så tydligt i såna här sammanhang om man är van att samarbeta med varandra, om man är i konflikt med sin hund och om man brukar går på "olika promenader" ;)
Många är också ovana att belöna sin hund. Så träningen kanske först och främst måste gå ut på att hitta rätt belöning för sin egna hund? Att få till ett samarbete, att nu är det du och jag. Att jag är den absolut bästa som finns för min hund.
Där är inte jag och Hilda, inte än i varje fall. Men vi är på gång!

Vi ta Walle som ett exempel i ämnet att belöna. Den hunden leker verkligen inte. Han är en riktig godishund. Varför ska jag då ödsla tid på att få igång honom i nån lek som han inte alls gillar? Jag har verkligen försökt att leka med honom, alla möjliga och omöjliga leksaker har vi testat. Jag har försökt vara rolig på alla sätt och vis. Men inte hittat nåt som han direkt jublar över. Men så hittade jag en grej som han verkligen gillar mer än nåt annat. Kan väl tillägga att han helst inte leker med andra hundar heller.

Walle BÄSTA belöning, ett "rör" med godis är den sak han jobbar bäst för

Man får också komma ihåg alla träningsmetoder passar inte alla. En del saker kan man såga direkt, andra är väl värda att prova. Sånt händer för mig hela tiden. Jag brukar resonera så att man lär sig nåt så länge man lever. Alla instruktörer passar inte alla så enkelt är det. En sån erfaren instruktör "läser" i varje fall av en hund (och dess samarbete med föraren) rätt så lätt. Det har då i varje fall jag fått erfara.
Jag trodde verkligen att Sigge var en hund som tog åt sig lätt av "tillsägelse", att han rent av tyckte det var läskigt men se så är inte fallet. Han behöver sägas till rätt ordentligt innan han överhuvudtaget lyssnar. Han är en rätt så "tuff" kille. Det blev jag varse på en kurs jag var på tidigare i år. Så ibland får man faktiskt tänka om vad det gäller sin hund.
Inget är dessutom lätt vad det gäller hundar och inte heller är det alltid som man tror. Det är ju det som är så spännande med hundträning.
Jag var iaf supernöjd med den hjälp jag fick för att fortsätta på framåtsändandet och för att få mera stadga i krypet. Alla fick iaf med sig "verktyg" för att träna vidare där hemma med sin hund. Hoppas hoppas att alla håller i sin träning. Gör man det så kommer också framstegen så småningom.

Nåt som man också kan tänka på när man är på olika kurser och läger det är att i möjligaste mån kolla på alla de andra ekipagen. Det lär man sig massor av :)

Här kommer i varje fall några bilder från en regnig dag i Edsbyn.

Marita och Wall-E

Att lägga leksaker på en osynlig hylla är toppen.

Johanna och Izzie

Vår instruktör Emelie

Elin och Loka

Cattis och Mila

Agneta och Bubbly

Catherine och Messi

Agneta och Buster

Jag nån bild på mig och Walle blev det inte. Men oss har ni ju sett här på bloggen förr?
Kul hade vi i varje fall och man märkte knappat att regnet verkligen öste ner. Håll nu koll här på bloggen för snart kommer fortsättningen på den här härliga helgen. Då kommer det att handla om sökskogen!


fredag 12 augusti 2016

Nåt nytt att träna på

Nåt nytt att träna på. Orkar vi verkligen det? Ja men vad fan det är ju bara så kul.
Spår och jaktapportering.
Alltså hur mycket finns det inte att göra inom hunderiet? Man kan nog lära sig nåt nytt ta mig sjutton varje dag, eller?
Jo det känns i varje fall så.

Efter spårföreläsningen så blev man ju såklart sugen på att testa hårda spår.
Sigge och Hilda får bli mina försökskaniner.
Kort spår, ca 5 meter. Lagt som IPO-spår. Asfalt då förstås. En liten osynlig godis i varje fotsteg.
Sigge fattade NOLL! Precis som jag trodde. Efter fyra spår hade han iaf dragit in doften av mina fotsteg. Trött var han dessutom, riktigt trött. Det här verkar vara jobbigt det.
Hilda då? Samma koncept. Men se hon som är rätt "spåroförstörd" fattade iaf lite bättre än Sigge. Sen vad hon drog in i näsan är väl frågan? Men i mina ögon gick det bättre för henne. Eller vad man ska säga.
Men målet är satt för dessa två (kanske Walle också får hänga med på spårresan) är 100 m med 2 vinklar på asfalt. Målet ska uppnås inom 3 månader. Det här är bara så spännande :)
Ikväll kommer jag att fortsätt med det här. Så får vi se om vi måste förenkla lite. Ja om det nu går att göra det? Men det här är ju bara så spännande.

Igår var det äntligen dags för mig och Hilda att åka till Övik och träffa Ulrika, Hildas uppfödare. Vi skulle få lite träningstips i jaktapporteringen. De tips som de fick av en annan valpköpare och jaktprovsdomare på valpträffen de hade i juli. Då jag tyvärr inte kunde delta då jag jobbade.
Det här är ju en helt ny hundsport för mig. Så jag är ju helt novis. Ulrika visade sig vara en bra "lärare".

Vi började att gå en promenad med hundarna. Hilda, mamma Hedda och systern Lovis. Så kul att se dom tillsammans. Att se att Hilda har en hel del likheter med sin mor. Kanske mest till sättet.
Dom två ungdomarna sprang runt och busade. Käkade en del blåbär gjorde de också. Ett fantastiskt ställe var vi på. En stuga mitt ute i skogen på en sjötomt dessutom. Bra förutsättningar alltså. Den ägdes av Ulrikas syster.

Vad gjorde vi då? Jag är så dålig på den här terminologin så det kan säkert bli fel. Men det får ni stå ut med.
Vi började med att introducera en närsöksövning. La ut flera föremål (bollar och nån dummie). Intressant att se hur Hilda skulle jobba i den här övningen. Skulle hon ta det föremål hon hittade och komma in till mig. Skulle hon släppa om hon hittade på en till grej när hon tagit en sak? Hon jobbade fint i söket, tog en boll, full fart mot mig, släppte lite innan. Men jag kände mig nöjd så. efter att ha gjort så på ett par saker så kom hon hela vägen anda FRAM! Tjoho, apporteringsträningen hos Emelie har nog gjort sitt ändå.






Nästa sak blev intro till linjetag. Ut med en dummie. Skickade hunden UT! Alltså sötbönan hon är ju så duktig. Så glad man blir. Jag har lagt rätt bra grunder hos henne ändå.









Till slut så tränade vi vattenapportering. Så himla duktig hund jag har. Ut i vattnet, hämtade dummien. Upp på land. Här kom dagens först race. Upp i skogen med dummien i munnen. Skull hon komma till mig eller fanns det nåt kvar där av hennes tidigare bus? Inkallningssignal med pipan. Se då tvärvände hon och kom ända fram till mig med dummien. Tjoho!
en kvar i vattnet. se den fixade hon bara så bra.




Alltså det här är ju bara så kul. Fick en hel del andra bra tips också. Märgben, revben eller tjurmuskel är bra att ha med sig. Så nu ska här handlas och fyllas i frysen. Men det är en annan historia.

Sammanfattat, en riktigt bra dag i jaktapporteringens tecken. Oj vilken trött hund jag hade med mig hem. Massor med bra träningstips med oss hem i bagaget fick vi.
En fin dag och Övik är verkligen en stad i mitt hjärta. Där skulle jag verkligen kunna bo.

Fredag då. Helgen kommer att gå i hundens tecken. Idag fortsätter jag med hårda spår, imorgon ska legor till söndagens söktävling byggas. Ja så ska vi träna sök också.
Härligt att ha nåt att göra! Hahaha ;)

PS Fotona är tagna av Ulrika, Hildas uppfödare. Tack för dom.

Här kommer några bilder på fina mamma Hedda i fältsöket. Dom bilderna har jag tagit





Här ser man verkligen att de är lika. Mamma Hedda och Hilda.
Samma vackra ögon och uttryck.











onsdag 10 augusti 2016

Föreläsning - spår

Dags då för nästa kurs. Föreläsning om spår på HBK. Så himla bra. Föreläsaren är patrullhundsbefäl och instruktör i både SBK och försvarsmakten. Med massor av kunskaper.
Den här kvällen ställde verkligen till det i min "spårhjärna".
Att tänka utanför boxen när man spårar, vem gör det?
Hur ofta "plockar vi isär" momentet spår?
Hur ofta backar vi när det går fel?
Hur ofta skyller vi på "nåt" när hunden spårar "dåligt"?
Hur ofta tränar vi tex terrängskiften och markeringar separat?
Hur många gånger "puffar" vi på hunden framåt i spåret, bara för att vi vet var det går?
Markerar den ALLA föremål i spåret?
Går hunden med nosen tajt i marken när den spårar?
Hur ofta gör vi roliga spår till hunden?
Varför åker vi alltid till samma ställen då vi spårar?
Hur startar vi vår spårinlärning?
Men hunden kan väl spåra av sig självt? Eller? Kan den verkligen det?

Frågorna är hur många som helst och svaren då? För egen del kan jag säga att den här föreläsningen gav mig många "aha" upplevelser och massor av skratt. Alla erkände vi våra "synder" en efter en.

Vi fick höra om urbana spår, alltså hårda spår i urban miljö och vi fick höra om skogsspår. Vi fick höra om markeringar och spårslut. Tar spåret slut? Hur länge finns det vittring i ett spår? Alltså det här var den bästa föreläsning/kurs jag varit på om spår? Nu jäklar ska här tränas!
Bara älskar när föreläsare/instruktörer är så inspirerande.

Börja alltid spårinlärningen med KORTA spår, ca 20 m och inlärning av hårda spår ca 5 m.

Hundens sinnen då. Hur prioriterar hunden sina intryck?

  1. Syn
  2. Hörsel
  3. Doft, först luftvittring sen markburen vittring.
Då bör vi alltså gå spåren då luftvittringen dragit sin kos. Hur lång tid tar då det. Lite olika förstås, beroende på väder, vind och underlag.
Det här är ju bara så komplext och kul så jag tror jag ska bli spårnörd.

Walle som är en riktigt duktig spårhund. Alltså spårar med nosen i marken ska få ett sånt här spår nästa gång. Det ser väl skoj ut?

Jag har inga konstnärliga anlag som ni ser


Hilda och Sigge ska få "börja" om med spårinlärning så idag blir det hårda spår på 5 m x 4. Så får vi se hur det går. 
Det här kommer att bli så spännande.

KEEP IT SIMPLE STUPID


tisdag 9 augusti 2016

Kursat

Dom närmaste två veckorna har jag en hel del hunderi inplanerat. Avstår visserligen dagens kurs som åskådare på en jaktkurs. Dels för att kroppen säger ifrån dels för att åskådarplatsen var förbaskat dyr!!
Vi ska på föreläsning om spår, till E för kurs i uppletande, så ska jag vara figge på klubbens söktävling (Lkl-Elit, hoppas på att lära mig nåt) och så ska jag till Hildas uppfödare för att lära mig lite om jaktträning. Sist men inte minst så kommer mina whetekompisar för ett lydnads/sökläger hit i slutet av nästa vecka. då ska vi också till E för att träna på lydnad. Hoppas på att dom kommer att gilla henne så mycket som jag gör. Det här låter som ett par riktigt bra veckor. Tur att jag har semester kvar sen. För efter det här behövs nog lite vila.

Igår var jag och en kompis iaf till E på Bruksviljan och körde lydnad. Så himla nöjd med min duktiga fröken Hilda. Hon levererade verkligen denna kväll. E är en sån duktig instruktör som guidar oss rätt bland alla moment.

Började med apporteringen. Där vi har lite problem med själva överlämnandet. När hon kommer upp med föremål från vattnet så levererar hon ända fram. Men på land...... Då kan hon dra med föremålet. Eller så släpper hon det på flera meters avstånd från mig.
Så vi tränade på att gripa, vilket hon gör så snyggt. Vi tränade på att hålla hela vägen in och vi tränade på att sitta still och hålla fast. Vilka framsteg på 20 minuter. Men för att hålla fast så fick vi lov att byta bollen mot en pipleksak. Man riktigt såg hur tankarna virvlade runt i den lilla labbehjärnan. Hur ska jag nu göra för att få den där häftiga leksaken. Hon funderade länge och vi väntade ut henne. Men till slut så tog hon apporten, höll den nån sekund. Belöningsord, pip och kasta iväg den. Släppa apporten och iväg till den åtråvärda pipen. Underbart att se hur hon riktigt tänkte. Underbart att se hur snabbt hon lär sig, underbara hund. Lite närmare målet är vi nu. Den här metoden verkar fungera bra på Hilda, så den köper jag rakt av. 20 minuter går fort när man har skoj.
Så vila i 20 minuter då innan det är dags för nästa "pass".

Vår tur då. Nästa moment är fritt följ. Här trodde nog Hilda ja iaf till en början att det var fritt spring omkring. Ja nu när hon har uppnått 6 månaders ålder så går det att vara lite tuffare mot henne. Så kraven ökar. När vi tränar så tränar vi och fokuserar på uppgiften. Den här tjejen kommer att få ett snyggt fritt följ. Klarar efter en liten stund flera meter i snygg position. Så gäller det också att nöta vidare på det här och på bakdelskontrollen också.

Vårt tredje och sista pass för kvällen riktade in sig på externbelöning. Leka med leksak, ta tag i halsbandet, iväg med leksaken. Prestera nåt, tex några meter fritt följ med fin kontakt och bra position. Belöningsord och full fart till leksaken. Det här gick ju riktigt bra det. Vi avslutade vårt sista träningspass för kvällen med att träna på snabba lägganden. Det går ju bättre och bättre det med.
Jo just ja vi tränade på att ge f.n i godis som tappas på marken också. Tänk att det fattade hon också, alltså att man tjänar på att låta bli att snoka runt på marken med nosen. Belöningarna finns ju i mattes ficka.
En bra grej med godisbelöning, för att låta bli "godishanden" och som också kan fungera som tävlingsförberedelse fick vi också lära oss.

Spännande att påbörja träningen på "allvar" med Hilda. Hittills så har vi ju mest lattjat. Det gläder mig så att hon numer kommer tillbaka till mig med leksaken och vill att vi leker tillsammans. Hon ser numera mig som en resurs, vilket är ett stort framsteg :)
Vi tog ett stort steg framåt vad det gäller apporteringen. Fria följet blir bättre och bättre. Där får vi så lov att lägga lite träningspass på bakdelskontrollen. Externbelöning har vi inte tränat nåt alls på så där är jag verkligen nöjd med det hon presterade under kvällen. Snabba lägganden och låt bli godishanden fick vi också till denna kväll.
Jag känner att jag utvecklas massor som hundtränare när jag är hos E på privatlektioner och kurs. Det är bara så skoj.

Nu gäller det att nöta och nörda vidare på detaljer. För kan hunden detaljerna så kommer helheten ofta på köpet. Visst bör man nån gång emellanåt kontrollera av helheten också. Men min träning kommer fortsättningsvis att rikta in sig på detaljer.
I skogen kommer Walle på nästa sökpass tränas på raka skick. Vi koncentrerar oss på det och resten får på det passet bli en bisak. Det gäller bara för matte att hålla sig till planen.
Jo jag har tränat en del med prinsen också. Lydnad och sök. Båda gick riktigt bra. Han är en förträffligt duktig sökhund min Walle. I lydnaden ska jag övergå till att nöta ännu mera på detaljer för då kanske vi kan få till ett uppflytt i brukset.

Ja med gårdagens kursande är jag så nöjd, med hunden, mig själv och instruktören.
Idag vilar vi!


torsdag 4 augusti 2016

Premiär!

Att gå på premiärer verkar ju riktigt kul. Ja ni vet såna där kändispremiärer med röda mattan och bubbel! Eller njae, inte min grej kanske. Eller såna blir man ju aldrig bjuden på heller. Så vi kör premiär i skogen i stället. Med Zorrozökarna.

Dags då för Hilda att göra entré i sökskogen! Spännande att se om hon skulle förstå vad som förväntades av henne. Springa fort det gillar hon ju och människor likaså. Belöning får iaf nu från början bli godis då jag inte tror att hon vill leka med nån annan  är mig i skogen. Jo vi hade med leksak också och testade men det var ingen hit, ja iaf inte i nuläget.

Vi börjar väl riktigt från början med den basicövning jag tror passar henne. Alltså att bädda ut figgen. Inga ljud och ingen popoup (blir för mycket att "banta" bort). Inte vittringsövning heller. Det kommer lite längre fram i hennes utbildning. Den här övningen har ju passat mina terriers så då kanske den passar jaktlabben också. Fast att träna henne är ju nåt helt annat. Så vi får se.

Först fick hon hälsa på sökgänget (figgarna) på stigen. Glad i folk är hon ju i varje fall.
Började på lite kortare avstånd, ca 30 m ut. Första figgen, då fattade hon inte så mycket. Jo då hon sprang ut. Kollade blåbärsläget. Nosade omkring lite. Jo där hade det ju varit en del hundar före henne. Närmare bestämt 3, Jina, Alice och Zeb. Hmm dom dofterna var nya tycktes hon tänka. Trots att tillgången på blåbär var stor så lyssnade hon på matte också. Kom tillbaka till stigen. Så gick vi tillsammans mot figgen istället. När vi började närma oss så kom hon visst på att vi lämnat nån där i skogen för ett par minuter sen. Full fart mot M som figgade. Ja där var hon jag fick en godis nu kollar jag runt lite här tycktes hon tänka. Figgarna kommer att få jobba lite för att få frökennyfikenpåvärlden att stanna kvar. Lösningen tycks i hennes fall heta köttbullar och ost på tub.

Hos nästa figge så ändrade vi lite på hur figgen agerade då den gick in i legan. Visade tydligt att den hade godisburken med sig innan den "försvann" in i legan. Men se då gick det bättre. Rakt ut till figgen drog hon direkt. Sen tog hon en köttbullsbit och så blev nåt annat intressantare. Jag hittade ju och fick belöning varför stanna kvar när man kan dra vidare mot nya mål? Jo då hon gick tillbaka bara den där burken med godis kom tillbaka så.

Figge nr 3 bäddades ut och se då hade nog en lite pollett ramlat ner iaf. Tillbaka och skickade. Den här gången var farten en helt annan men så drog hon lite för mycket åt höger. Skit också. Men se då helt plötsligt hände nåt. Där tvärvände hon och drog tillbaka mot vänster. Fick hon möjligtvis vittring på figgen? Ja det tror jag minsann att hon fick. Full fart till figgen och där stannande hon och åt godis till jag kom..
Så figge nr 4 la vi ut på längre avstånd, inte riktigt på fullt djup men iaf på 40 m (våra rutor är ju ca 60-70 m djupa). Här gick hon med full fart och hon är så jäkla snabb det lilla livet. Stannade kvar hos figgen tills jag kom fram.

Fast jag får fundera lite på inlärningen. Finns det vind kanske vi ska köra med vindövningar.? Eller ska vi göra vittringsövningar? Eller ska vi fortsätt på inslagen linje? Eller ska vi helt enkelt variera träningen? Viktigt för mig är ju att hon så småningom kan gå rakt ut och slå framåt i sökslagen.

Så stolt över Hildas premiär med Zorrozökarna. Det här kommer att bli så kul!
Nu måste hon ju få ett eget tjänstetecken hon med!

Ni som vill följa vår resa mot målet som är att få henne utbilda henne till en riktigt bra sökhund får fortsätta läsa vår blogg. Delmålen är små och många efter vägen.
Så ska vi ju träna jaktapportering också.
Så får man komma ihåg att fokus ligger just nu på Walle och hans sökträning så att utbilda Hilda kommer att ta längre tid än de 2 åren man säger att det tar att utbilda en riktigt bra sökhund.
Men vi har ju startat och premiären var ju lyckad trots att det fanns varken röd matta eller bubbel!
Tack till mina fina vänner i Zorrozökarna.

Godis hos figge det är kalas det

Full fart, det är ju så öronen fladdrar i fartvinden.


tisdag 2 augusti 2016

Tisdagsträning

Dags att ta tag i lydnadsträningen. Eftersom jag var för trött för att åka på sökgängets lydnadsträning igår så blev det träning ikväll istället. Hade bestämt träff med en kompis som varit upptagen med annat ett tag. Saknat våra träningar. Men ikväll var det iaf dags att ses.
Vi började med lite surr. Läste på lite om de nya lydnadsklasserna och förändringarna i brukset som kommer att träda i kraft nästa år. Så dags för lite träning då.

Först ut var Hilda.
Vi nöter på med ingångar och det som ska bli en snygg linförighet/fritt följ. Det tar sig minsann. Tro det kommer att bli riktigt snyggt så småningom. Hon håller fin position och har fin kontakt.
Så tränade vi på lägganden som blir bättre och snabbare. När vi ändå höll på med läggande så testade vi lite kryp också. Fantastiskt hur lätt hon lär sig :)
Sitt kvar tränades det också på. Sitt-vänta - jag kastar iväg en leksak och hon får vänta på varsågod. Det ordet får hon när hon "stirrar" ordentligt på leksaken. Hör och häpna hon väntar till V-ordet kommer sen så kommer hon tillbaka med den också och vill leka med mig. Duktig kicka.
Jag har en stor tro på att den här hunden kommer att bli nåt riktigt bra.

Så dags för Walle då. Prinsen skötte sig riktig bra. Ända tills åskan började mullra. Då ville han till bilen. Men innan det så körde vi fritt följ, där han börjar få en riktigt snygg position och är med mig till 100 %. Hopp över hinder, inkallning och läggande under gång hann vi också med. Allt gick verkligen bra denna kväll.
Så jäkla trist att Walle blivit så berörd av skott och åska. Vet inte om det är vanligt att hundar blir det då dom börja bli lite äldre?? Har hört det men vet inte om det är så? I hans fall verkar det ju stämma. Så jäkla trist.

Lagom när vi kom hem kom åskan och regnet. Det var väl tur det.
Natti! För nu ska jag hoppa i säng. Läsa vidare i "Springpojken" sen sussa! Om jag törs....



Sommar!

Ett tag sen senast, igen. Orkar/har inte tid att uppdatera lika ofta som förr. Men vad gör det? Folk läser väl ändå inte bloggar som förr? Fast jag gillar bloggar jag och det är kanske därför jag envist håller kvar vid den här ändå ;)

Här löper iaf allt på som vanligt. Ja iaf nästan. Vi tränar en del men inte lika ofta som förr. Ja det märks ju förstås. I både sök och lydnad.

Vi har varit och simmat med Hilda och hon har varit på restaurang i stan. Båda gick superbra!

I söket går Walle riktig bra men de detaljer som fanns förr finns inte riktigt längre. Som tex återföringarna till stigen. Ojoj vad vi har att göra där. Men resten sitter numera rätt bra. Så vi får väl traggla ett tag med koppel, klicker och godis. Så ska vi se att det funkar sen. Trots att det var riktigt hett i lördags när vi tränade så gick han ju riktigt bra. Så nöjd man blir när det bara funkar. Vet ju också en bidragande orsak till att återföringarna inte funkar. Hans matte måste lära sig att inte snacka med figgarna på vägen tillbaka till stigen.... Silvertejp på kanske vore bra? ;)

Lydnaden funkar ta mig sjutton bättre när vi inte tränar så ofta. Där har han fått en riktigt bra position i fria följet och dessutom håller han ihop så mycket bättre och längre utan belöning. De andra momenten för lägreklass sitter riktigt bra. Äsch kanske inte krypet. Så det måste tränas mera på. Kanske kanske kanske blir det nån tävling fram emot hösten ändå? Vi får se minsann.

Vi får väl ta tag i det regelbundna tränandet igen så ska det säkert gå bra!

Loppan och Gandalf dom får numera betraktas som mina sällskapshundar. Tänkte i fall nån undrar?

Med Sigge ligger jag just nu lågt med det mesta. Ska lägga en del krut på miljöträning under semestern. Sen så kommer det också att ska en del förändringar vad det gäller honom. men det återkommer jag till när det blir aktuellt. Jo jag försöker i varje fall träna en hel del lydnadsgrunder här hemma. Det går rätt ok faktiskt. Så vi får se kanske han blir en "brukshund" så småningom han med?

Så till den lilla labben då.
Där går det framåt med raketfart. Hon lär sig snabbt och är ju så mycket will to please, ja iaf om man jämför med mina terriers. En kul hund att träna med. Men lite spännande är det allt att det där med apportering, ja i varje fall "hålla fast" kan vara lite speciellt med en labbe. Det trodde jag fasen inte. Men men vi ska nog få till det också. I vattnet är hon minsann superduktig på apporteringen. Håller fint ända tills hon lämnat över till mig men på land......  där finns en hel del att önska. Kan inte träna som jag gjort med mina terrier i varje fall så där får jag lov att hitta ett annat inlärningssätt.

Med henne "går jag" en onlinekurs som är riktigt bra. Synd bara att internethelvetet inte funkar riktigt som det ska, morr. Jo då bitvis funkar det bra men inte hela tiden.

Inkallningssignal sitter fint, närsökssignal börjar sitta bra det också. Så har vi precis börjat med stoppsignal. Hon lär sig det här riktigt snabbt den lilla sessan. Så vi nöter iaf på med de grunder som tillhör kursen. Så får jag väl så lov att gå och kolla på nåt nybörjarprov iaf så jag får lära mig hur det går till.

Visst verkar det skoj det här med jakten men som med alla andra hundsporter så behövs likasinnade träningskompisar. Man behöver träna med dom som kan detta rätt bra. Men som det ser ut så finns det för närvarande varken sån eller nån bra kurs att gå. Alla har vi ju varit barn i början och behöver massor med hjälp att komma igång.
Så då får det här med jaktträningen bli en bisyssla och brukset och ffa söket en huvudsyssla i stället.
Vi har ju testat nån sökövning och där går det undan kan man säga. Dessutom har figgarna ett gediget jobb framför sig ;) Ja iaf vad jag kunde se, hihi.

Tror jag ska testa att shejpa fram lite beteenden med Hilda. Så fram med stora Canisbibeln igen då.

Ja det var lite nyheter från oss!

söndag 10 juli 2016

Träna men inte tävla

Vi tränar på mest för att det är så himla skoj. Träningsmålen har dock ändrats. Vi tränar numera inte mot tävling! Utan för att det är så förbaskat skoj. Underbart att komma till insikt. Fast egentligen har väl mitt mål hela tiden varit att ha SKOJ! Så det har ju egentligen inte ändrats.

Varför undrar ni säkert? Jo nu ska jag säga nåt som kommer att svida hos en del människor! Jag kommer att trampa på ömma tår men det skiter jag uppriktigt och ärligt i! Att ha tampats med en i många fall DÖDLIG sjukdom tar på krafterna. Kroppsligt med ffa mentalt. Att få vara sjukskriven efter en sån "historia" verkar vara ett önsketänkande. Att drabbas av fatigue är minsann inte att leka med. En del tycks verkligen tro att "Ja men nu så är skiten borta ur hennes kropp, då är hon väl frisk? Så vad fasen gnäller hon för?". Om det vore så lätt. Men nu är det inte så lätt som en del tycks tro. Nä tror jag snart går in i "väggen" av min trötthet. Då får jag väl i varje fall vara sjukskriven?!

Men hon orkar ju träna hund tycks en del tänka? Jo men efter varje pass i skogen går jag hem lägger mig på soffan, sover flera timmar. Vaknar och är egentligen nästan lika trött. Kan säga att det är TACK VARE MINA HUNDAR som jag är på benen.

Mina hundar är alla betydelsefulla i mitt liv, alla bidrar på sitt sätt till mitt välbefinnande.

Gandalf - är en gammal gubbe nu. Alltid lika glad och positiv. Utan honom hade jag inte börjat intressera mig för hundars språk och signaler. Min fina SEUCH och den som fått mig intresserad av allt vad hundträning heter. Med sitt fantastiska temperament är han en underbar fostrare till alla valpar som kommit till vårt hus.

Walle - är min underbaraste träningskompis och läromästare i bruksets sök, i räddningssök och i lydnad (bruks). Vi kommer att ha många rätt så kravlösa träningstimmar framöver. Älskade Prinsen min. Dessutom en vacker och mycket mentalt stabil kille.

Loppan - är den vackraste wheaten jag vet. Hon är mamma till min första och enda valpkull. Hon älskar vatten och att bada i havet är hennes bästa grej! Hon är snabb som ville vessla och en fena på spår. Hon skulle med sina egenskaper kunnat bli en utmärkt agilityhund. Men då skulle hon behövt bo i en annan flock. Hon är den bästa att ha soffhäng med. Ja där får man inte heller glömma kvällsfikat, för då får man minsann "onda ögat" ;)

Sigge - Loppans valp som blev kvar. En framåt kille som lätt blir lite för ivrig. Den bästa spårhund jag ägt. Vet som sagt var inte hur jag ska få tillräckligt svåra spår till den killen. Han har dessutom massor med jakt i sig. Så när varmvilt passerat spåret blir det såååå intressant. Men han återgår i varje fall till sitt spår. Målet för det här året är att fixa ett viltspårchampionat. Men vi ha stött på patrull som ni som läser bloggen ju vet. Han är dessutom rätt så vacker. Så vi får se om han kanske visas upp på nån utställning framöver. Väntar men spänning på att han ska mogna lite, om han nu nånsin gör det?

Hilda - en katt bland hermelinerna. Min svarta skönhet min första labrador av modell jakt. Men henne ser framtiden rätt ljus ut. Hon ska tränas i jaktapportering i första hand. Spår är hon redan en fena på. Så vi kanske försöker oss på ett anlagsprov i viltspår framemot hösten då hon blivit 10 månader. Där har jag dessutom startat en onlinekurs i jaktapportering. Kurs ser jag som en nödvändighet då jag varken har kunskap eller träningskompisar inom det området.

Sen har vi tränat lite också. Fast det orkar jag inte skriva om nu!

Tjing!

onsdag 29 juni 2016

Funderingar

Funderar vidare. Att Sigges små funderingar på okända karlar skulle få honom att bryta ett viltspår finns faktiskt inte på världskartan! Spåret är så mycket värt för den hunden så det kan jag direkt utesluta. Han gick ju spåret hos den domaren som han var skeptisk mot. Så varför skulle han då inte gå spåret hos den som han visade att han efter en stund visade så klart och tydligt att han var ok?

Varför tog han spårupptaget i rutan så jäkla snyggt, varför spårade han ca 70 m med ett verkligt intresse och riktigt bra? Varför STANNADE han och vägrade gå en endaste meter till? Varför fullkomligt sprang han tillbaka till bilen med mig i släptåg?

Den enda förklaringen som jag kan komma på så här i efterhand när jag analyserat hundens beteende i MÅÅÅÅNNNGGGAAAA timmar är att:
det var rovdjur som gått där nyligen. Troligtvis björn med det kan ju finnas nån ensamvarg i området också? För nåt etablerat vargrevir finns det ju inte där.


Bild från nätet


Får väl testa av med att ta med en för Sigge okänd karl i släptåg på ett spår de närmaste veckorna. Går det bra så är det väl bara att boka ett nytt spårprov. Tilläggas kan väl att den andra hunden som också gick prov denna kväll. Vindade mycket i sitt spår. Så nåt vilt var det ju där i varje fall.

Igår kväll så tog jag med mig Walle och Hilda för lite lydnadsträning.
Vi for till Ullsäter och fotbollsplanerna, alltid bra att träna med massa störningar. Matcher pågick på flera planer.

Först ut var Hilda som till en början bara fick "vara", alltså passivitetsträning. Den hunden kan faktiskt vara passiv överallt och trots att det pågår en hel del aktiviteter runt omkring henne.
Efter passiviteten vill vi ju knäppa på on-knappen. Se den funkar den med. Lite träning på fotposition och det som ska bli linförighet/fritt följ. Belöning först med godis sen med lek. Hon börjar få ett riktigt bra grepp i vår kamplek och hon återvänder till mig efter att ha vunnit leksaken. Framgång. Att vara med matte och leka trots att barnen på fotbolls plan springer runt, skriker och jagar en boll. Det tycker jag är bra gjort av en 5 månaders valp. Vi nöter också vidare på grunder så som sitt, ligg osv. Det går framåt minsann.

Wallemannen var på ett riktigt busigt humör denna kväll. Länge sen han tycket att det var så skoj att träna. Tror både han och jag fick en kick efter att vi varit hos Emelie och tränat förra veckan. Tänk vad en bestämd matte kan göra underverk.
Vi tränade vidare på linförigheten där vi måste ha bättre poäng än vi fått tidigare. Han släpper lite i ffa hö halt. Så nästa pass kommer att inrikta sig på högerhalter.
Så körde vi inkallning där jag tror han går för en 10 p. Framförgåendet supersnyggt, men kan bli bättre.
Sen så busade vi en hel del den här kvällen. Bäst att passa på när han är på bushumör. Älskade Prinsen min.

En härlig kväll. Solsken, duktiga hundar och en fin vän. Kan knappast bli bättre.
Jo nu längtar vi till sökskogen!