torsdag 19 november 2015

Träning och tankar om en gammal vovve

Godmorgon alla bloggläsare!
Tänkte skriva lite kort om träning förstås men också lite tankar kring den åldrande hunden.

Vi tränar som sagt var vidare. Än går det ju sökträna i skogen för snön håller ju sig borta. Ja iaf ett tag till antar jag. Just nu är det Walle jag koncentrerar mig på i sökträningen. Han är ju riktigt duktig och med lite bättre kondition så tror jag minsann att han klarar ett högre sök. I vinter är ju tanken att vi ska prova på att bygga muskler och kondition i bassängen.
I söket går han ju så fint, hittar figgarna, fina tomslag och han ger aldrig upp så det tror jag att han fixar till vår/sommar. Men först ska vi ju tävla lägre och hoppas på att lydnaden håller för en uppflytt. Ha så smått börjat nosa lite på lydnaden i högre klass också. Målet är att få ett godkänt resultat där. För att kanske kunna tävla Nordic Style. Vi får se vad som händer framöver. Får vi hålla oss friska så kanske, kanske kommer det att gå.




Med Sigge nöter jag på med grunder. Sitt, ligg, fotposition, fotgående, bakdelskontroll. Ja allt det där som behövs för en lydnadshund. Han har tyvärr rätt lätt att gå upp i stress så jag får lägga lite tid på att träna passivitet också. En fäll ska inhandlas som han ska lära sig ligga på i alla möjliga och omöjliga miljöer och då är det lagt kort ligger som gäller. Han börjar i varje fall att fixa grunderna i lydnaden hemmavid och till viss del också i totohallen. Han jobbar i varje fall med mig. Eftersom jag inte riktigt litar på att han håller sig till mig då vi tränar där det är andra hundar så kommer jag hädanefter att ha hans koppel fast i ett midjebälte så jag slipper oroa mig för att jag tappar kopplet och han drar iväg för att lattja med nån annan hund. Som för den delen kanske inte alls vill som han vill.
I söket har jag liksom lagt ner. Där hinner man ju inte träna två hundar. Men vi nöter på lite med skallmarkeringsträningen. Det går väl si så där. Han backar i varje fall fint ut från figgen men är lite svår att få igång i skall. Men skam den som ger sig. Ska han bli sökhund så ska han bli skallmarkör.
Så hade jag tänkt mig att dra igång lite riktningsträning, för det kan man ju träna på egen hand.

Så till ett svårt och väldigt känsligt ämne. Den åldrande hunden.
Kungen, Gandalf, hunden med det största hjärtat av dem alla håller på att bli en gammal gubbe. Den finaste gamling jag mött.
Han är visserligen som en unghund till sinnet och kommer nog aldrig att bli nåt annat. Han tror att han fortfarande orkar vara som en man i sina bästa år. Men matte ser att han inte riktigt orkar leva upp till det.
Han sover mycket. En promenad på ett par kilometer är liksom nog. Det går i en väldigt sakta lunk då vi nästan är hemma. Han har tappat muskler på sin bakdel och då blir han ju lite vingligare där också. Men det verkar iaf som att han inte har ont nånstans. Skönt. Men däremot så börjar han få beteenden som tillhör den åldrande hunden. Han är kroniskt hungrig och han skäller en hel del ffa på kvällen.

En sak är då säker när man ser det här så värker det i mattehjärtat. Älskade Kung!



1 kommentar:

Camilla sa...

Låter som om Gandalf och Tikko följs åt... Muskeltapp i bakkärran, ständigt hungrig och så detta skällande och då framförallt kvällstid. Emellanåt lever Tikko upp, som idag när vi hade minusgrader på morgonpromenaden - bus i massor i skogen med dottern Alicia, och gärna lite spring och jagande i trädgården sedan vi kommit hem, men oj vad stappligt det är efter att man legat en stund och väääldigt långsamt på promenaderna emellanåt... Tikko får värktabletter varje dag sedan sista juvertumöroperationen, eftersom hon mår så mycket bättre med dem än utan, men vi får se hur länge det går...
Nu är det dags för middagspromenaden...
Kramar i massor från Skåneland.