tisdag 27 oktober 2015

Sigge

Nu var det ett tag sedan jag skrev nåt om Sigge.
Ja det är av förklarliga själ förstås. Jag har under min behandlingstid bara orkat att hålla igång en hund i lydnadsträningen. Men orken börjar så sakteliga återvända, ja verkligen sakta. Sen lever jag också med en ständig rätt tuff smärta som biverkning av de cellgifter jag fått. Det ska ju också bli bättre, men den och tröttheten kan det ta upp till 6 månader ja kanske längre innan man blir av med. Men jag försöker att inte tänka på det. Fast det går inte så bra. Symtomen finns ju där liksom rädslan att bli sjuk igen.....

Men nu till Sigge. Sigge är så otroligt snäll med alla hundar, vill helst bara leka med alla vi möter, han har massor med jakt i sig (på både gott och ont), han har massor med energi en riktigt högtempererad hund, han kampar och leker som få, älskar föremål och att jobba. Han har givetvis också en del negativa sidor (ja om vi kallar de ja just skrev om som positiva) men de är så få så de skriver jag inget om, inte än i varje fall. Visst de kan också komma att inverka på vår träning. Men jag tror att de egentligen saknar betydelse.

Igår hade jag och en kompis bokat privatlektioner hos Emelie på Bruksviljan. Tänkte ta med mig Walle för att få lite tips för att träna vidare på de moment som kommer i högre klass. För nu jäklar siktar vi framåt! Men precis när jag lastat in min packning i bilen så flög fan i mig. Det är ju Sigge som behöver det här just nu, inte Walle. Sagt och gjort Sigge fick hoppa in i bilen. Det här skulle verkligen bli spännande. Han kan ju inte så mycket mera än att jobba med nosen den killen!

Han är högenergisk och då menar jag verkligen HÖG!!! Dessutom är han en hund som det inte är så lätt att tala om för då han gör fel då han lätt blir låg i den situationen. Men han är en hund som fattar snabbt och så kul att jobba med.
Det vi gjorde igår vara att tala om för Sigge att man lyder kommando och att "lagt kort ligger". Vi pysslade också med belöningsträning, vilket är så himla skoj. Det tycker både Sigge och matte. Vi tränade också på att leka tillsammans, att Sigge ska komma in med leksaken, att loss betyder "släpp omedelbart det du har i munnen". Vi tränade kontakt-belöning. Vi tränade stanna kvar, sitt, ligg, stanna (ställande) och början till fotposition och fritt följ. Säkert nåt mera som jag redan glömt. Men framför allt hade vi så himla skoj.  Han lär sig snabbare än vinden. Vilken kille jag har! Min blivande bruksstjärna!

Visst vi har massor att jobba med men det kommer att vara så kul och säkert ge mig gråa hår också! Vi kommer att ta ett steg framåt och ibland två steg bakåt. För det är ju precis så hundträning är många gånger.
Tänk att du är född i mitt hus jag har följt dig från ditt första andetag, dina första stapplande steg och nu har vi börjat vår resa mot vårt mål. Efter vägen har vi såklart delmål att nå upp till. Men äntligen är vi på G. Älskade Mawerick Stars Sigfrid - Sigge! Vi ska visa att en wheaten är en hund som kan jobba, som älskar att jobba. Vi ska visa att den här rasen inte bara är en vänstervarvare och sällskapshund. Utan en ras som är som gjord för att jobba i skogen och på lydnadsplan!


1 kommentar:

Camilla sa...

Härligt Christina! Vi håller tummarna för fortsatt framfart på lydnadsplanen och i skog och mark.
Kramar från Skåneland.
Camilla, Tikko och Alicia.