måndag 21 september 2015

Lite tankar och veckan som gått.

Mental istid, med Ebba Grön? Ja så hette visst en låt som var poppis för läääängeeee sen. Men mental istid är rätt så aktuellt för egen del. Att hjärnan kunde bli så "död" i samband med denna sjukdom och behandling kunde jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig. Men död är den baske mig! Typ härdsmälta. Får hoppas att den går att återuppväcka och att det går att återuppväcka en lika död kropp också. Undra när man ska orka fungera på jobbet igen?? Där knopp och kropp måste vara på topp. Många funderingar nu!

Men det finns också saker som lyser upp i mitt liv. Saker som gör att man orkar med att ha ont och en massa andra biverkningar av den behandling jag får. Familjen förstås, först och främst naturligtvis. Vad skulle jag göra utan dem. Sen så finns ju min terapi också. Hundarna, träningen och mina träningskompisar.

Vi tränar på efter ork och förmåga. Nöter vidare på lydnaden. Går bitvis rätt så bra. Nu när vi fått kontinuitet i träningen så ger det också resultat. Walle har blivit riktigt duktig minsann.
Vi har också söktränat förstås och där måste jag väl säga att han är en riktigt fena. Alltså jag har en sökhund som går från klarhet till klarhet.

Har så smått dragit igång med lite mera träning för Sigge. Men han ger mig en del huvudbry den killen. Han får snabbt sån stor förväntan på träningen som är lite svår att hantera så vi får se om jag har orken att gå vidare med det här i dagsläget. Kanske behöver han stå på "tillväxt"ett tag? Det känns som att han är nånstans mellan Nalle Puhs kompis Tiger och Bamses vän Lille Skutt ;)

Det här får nog bli bilden på hans tjänstetecken.


Igår var det i varje fall en väldigt händelserik dag på många sätt.
Till skogen med Sigge och Gandalf. Spårdags. Sigge sitter ju och laddar i bilen då vi väntar på att spåren ska kallna. Så idag blev det lägga spår och gå det direkt. Fem apporter och ca 200 m långt. Gick hur bra som helst. Duktiga Sigge!
Då vi gått spåret klart så tänkte jag släppa honom lös så han fick springa av sig lite energi. Men ändrade mig i sista stund. Hade honom kopplad. Gick tillbaka till bilen och satte in honom där.
Då hörde jag snabba travsteg. Vilken tur att jag hade hundarna i bilen då travhästen som brukar susa förbi nere på vägen kommer nu, hann jag tänka. Tittade ner mot vägen, såg ingen häst.

Då dök dom upp!!! Familjen älg i full fart. Dessutom ca 15-20 m från mig. Pappa älg, stor som ett hus med en fantastisk krona. Mamma älg stor och fin hon också, fast lite mindre förstås. Sist men inte minst kom årskalven. Så fina och ståtliga. I full fart. Vem har skrämt dom hann jag tänka.Kommer det en björn eller en varg i deras hasor??

Bild från nätet


När så den lille jägaren i bilen fick syn på älgarna blev han som förbytt. Ville dit och drog igång i skall direkt. Då tvärnitade pappa älg, tittade mot mig. Eller stirrade på mig kändes det som. Gjorde mig beredd att hoppa ini bilen om det skulle behövas. Men så fortsatte de i den riktning de var på väg i. Jag drog en lättnade suck. Inget rovdjur hade de i hasorna heller. Blev så himla stöss att jag inte ens fick upp mobilen för att ta nån bild eller kanske hinna filma en snutt. Snacka om älgfrossa. Lugnade ner mig lite innan jag la Gandalfs viltspår.
Så himla länge sen Kungen fick hänga med i spårskogen. Men han visade förstås att gammal är äldst. Han spårade som en Gud. Men det bästa med allt var att han blev så himla glad! Viltspår det är verkligen hans grej i livet.
Efter våra äventyr i skogen så var de båda grabbarna och jag TRÖTTA!
Hem för att sova ett par timmar på soffan. Ja nån kraftansträngning hade jag väl inte gjort precis. Ett par spår på ca 150-200 m kan väl egentligen inte kallas jobbiga. Men för mig är det faktiskt tufft just nu. Idag har jag en förbannad värk i mina fötter och ben. Så visst straffar det sig att göra det man verkligen vill. Det som ger energi att orka med vardagen.

Så har Walle och jag träningstävlat också. Genrep inför tävlingen kan man väl kalla det. Vi har kört appellklasssens lydnad. Med domare, tävlingsledare, skrivare och publik. Kul och nyttigt.
En miss av matte gjorde så att vi nollade framförgåendet. Av det lärde jag mig ju nåt också!
Här kommer våra betyg.

Linförighet - 7,5, pga DK i språngmarschen.
Framförgående - 0, klantig matte. Borde tagit ett DK!
Platsläggande - 8,5, något segt läggande.Kommer aldrig att bli snabbare ;)
Inkallande - 7. W bytte position, alltså la sig ner när jag gick ut från honom.
Apportering - 10!
Hopp över hinder - 9,5, slog i minimalt på återhoppet.
Platsliggande - 10 (borde fått dagen gullighetspoäng. Då W la ner hakan i marken så syntes han knappt i gräset).
Budföring  - 10.

Jag är verkligen supernöjd med dessa poäng. Jag vet dessutom att han kan bättre på linförigheten, inkallningen och framförgåendet (eller där kan matte bättre).
Söket det vet jag ju att han fixar med bra poäng om han går som han brukar gå på träning.
Hur som helst så är jag så nöjd med min Prins. Så vet jag också vad vi behöver träna mera på!

Ett stort TACK till mina träningskompisar som verkligen hjälpt mig framåt i det här. Tack till er som tar sån hänsyn till mig på våra sökträningar så att jag verkligen orkar hålla på med den hundsporten som jag brinner för trots svåra biverkningar av min behandling!
Bara älskar våra trevliga träningar med tillhörande gofika!

Inga kommentarer: