torsdag 6 augusti 2015

Jag är så glad att jag orkar!

Tiden med cytostatikan har varit tuff och är! Två kurer kvar. Sen vila i 4 veckor. Efter det så blir det strålning i 3 veckor x 5 dagar. En tuff behandling. Men behövlig!

Men jag är så glad att jag orkar göra en massa saker. Även om jag blir fort trött. Att ta sig fram i skogen i ett spår som är några hundra meter får mig att förstå hur Kalla känner sig efter 30 km på skidor.
Mjölksyra, en trötthet som bara gör att man vill lägga sig ner och spy. Men det går.
Hur då kanske en del undrar?
Jo jag håller humöret uppe, jobbar på att vara positiv.
Ja det har verkligen lyckats! Jag mår så bra i min själ när jag får komma ut i skogen eller på lydnadsplanen och träna mina hundar. Med de bästa av vänner. Det ger mig sån positiv energi, ja en riktig kick! Jag blir ta mig sjutton hög!
Jag känner dessutom att livet på nåt sätt håller på att återvända till min kropp. Ja även håret är på gång!

Igår var vi i spårskogen. Jag hade med mig Walle och Sigge.

Sigge han är med bara för att träna på att ligga i bilen och vänta. Ja och vara tyst förstås. Han har redan skapat en förväntan när han får vara med. En förväntan som resulterar i en del ljud. Så nu ska det tränas bort. Så för honom är det till att sitta i bilen och sen åka hem. Inget jobb, bara ha tråkigt. Idag fixade han det galant. Skällde en del från början. Men var tyst den mesta av tiden. Så här tänker jag fortsätta ett tag till. Det ska inte alltid resultera i skojigheter så fort man åker bil. När han fixar att vara tyst redan från start då vi drar till klubben eller till skogs så kommer han få komma ut och jobba! Tufft kanske men för hans del alldeles nödvändigt!

La ett spår till Walle. Ca 400 m med 5 pinnar av olika sort. Liggetid ca 1 timme och 15 min. Han spårar som en Gud. Underbart spårtempo som gör att hans trötta matte hinner med utan att få en nära döden upplevelse! Han anpassar sitt tempo efter mig han. Inte alla hundar som kan det:) Spårnoga, i kärnan hela tiden. Sista biten av spåret var ett hårt spår i en liten grusgrop. Hittar alla pinnar, plockar upp dem och överlämnar dem utan tugg! Jag hade baske mig glömt bort vilken duktig spårhund han är. Bara vi lyckas bli uppflyttade från appellen ska vi nog köra både spår och sök i lägre. Kommer att bli spännande!

Efter skogen hem och ladda om för ett lydnadspass. När jag kom hem hade bästa svärfar med fru varit hit och lämnat rökt sik! Så koka några pärer till siken då. Mums.precis vad jag behövde! Lätt att ladda om med den goda maten i magen.

Så iväg till klubben då!
Hade väl egentligen inte nån plan för kvällens träning. Men den kom i huvudet då vi var på väg dit. Fokus på framförgåendet förstås och inkallningen.Sen körde vi lite planlöst på resten. Hopp-sitt-hopp och läggande u gång.

Framförgåendet? Jaaaa äntligen sitter det som det ska utan DK! Utan hjälper. Då kan vi ju bygga vidare på det som ska bli ett framåtsändande!

Inkallningsträningen alá Emelie har snabbt gett resultat. Känns stabilt och vi kör ju bara en ren och skär inkallning på var 3e träning.

Krypet har vi bestämt att nöta vidare på under vintern för vi satsar ju på lägre till våren.

Nästa inlägg kommer att handla om Sigges viltspårande och lyxfika i skogen!

Ha en trevlig helg!


Inga kommentarer: