måndag 22 juni 2015

Jag kämpar på!

Ibland är livet inte så himla lätt men jag kämpar på. Fötterna och benen värker. Som satan. Jag är inte så snygg precis. Men för hundträning duger jag bra! Eller JAG DUGER SOM JAG ÄR!
Fast jag blir trött ibland förbannat trött. Men jag har verkligen bestämt mig för att orka leva som vanligt under den här tiden. Det är några månader av mitt liv. Så det kommer jag absolut att stå ut med. Fast visst är det rätt tufft emellanåt. Men jag har bestämt mig. Min muskler ska behållas och jag ska baske mig börja att träna också (hoppas jag orkar). Tiden finns ju bara orken också räcker till. Men jag är en envis människa och det ska jag plocka fram nu när jag behöver det som mest!

Idag har jag i varje fall kämpat mig igenom ett sökpass. Sigge Digge var med denna gång. Duktiga killen. Arbetsmyra med ett så finfint temperament. Säger bara att detta måste båda gott för framtiden. Att jag tänkt så rätt i min avel (tycker jag själv i varje fall). Att det finns wheatens som kan jobba som "brukshundar". Eller som en wheaten ska kunna. Absolut inte bara "stå där i sin päls". Så glad att jag fick använda Faxe som verkligen är en arbetande hund till min första kull och att kombinationen med min arbetsamma Loppan blev så himla bra!

Sigge har ju inte tränat sök så många gånger precis. Idag fick han först göra nån "nerbäddning" och det lyckades ju så himla bra. Så då testade vi också en vittringsövning med helt dold figge. Han sökte verkligen vittring hela vägen från stigen och ut mot figgen som fanns på fullt djup, dvs 50 m. Tror faktiskt att det är så viktigt att träna på fullt djup redan från början! Fångade vittringen så fint väldigt snabbt. Men för den sakens skull så gick jag ändå väldigt nära för att vara säker och för att han skulle få lyckas.
Så tillbaka till stigen. Vilket skick. Den killen han har en nos som heter duga han minsann. Jag som uppfödare och matte är så STOLT!
En sak är iaf säker en wheaten är en arbetshund och ska så förbli. Fast tyvärr så tänker inte alla uppfödare så. Utan ära och berömmelse i ringen verkar vara det som gäller..... Ja så tycker jag och andra tycker annorlunda. Det accepteras ju förstås också bara andra accepterar mina val! ;)

Snart är det i varje fall dags för Hilding att flytta. Både jobbigt och skönt. Fast mest skönt tycker jag nog. Han behöver sin egna flock nu och jag känner att jag tyvärr varken hinner eller orkar med att aktivera båda unghundarna just nu. Jag kan iaf se honom i sin nya flock. Han kommer att passa så bra med den familjen och bara tanken på det gör mig så Glad!


Hilding gör gärna som sin mamma sitter på en stol vid bordet.

På midsommardagen fick de i varje fall ett varsitt viltspår på ca 300 m. Blodat för första gången. Riktigt intressant tyckte de båda att blodet var. De dröjde sig gärna kvar vi en blodfläck lite då och då. Mums vad gott det luktar tycktes de tänka. Spårandet gick ju riktigt bra det med. Fast liggetiden borde varit längre då de båda har en del tendenser att gå upp i vinden med nosen. Men de spårade ju bra och hittade ju klöven så jag är ju nöjd!

Sigge har spårat klart

Hilding var duktig i spåret han med.


Idag blir det VILA för alla samtliga i den här flocken. Vi får se när vi är på banan igen!
Här drömmer jag ändå vidare om en ny kompis, en gul jaktlabbe.....

Ta hand om varandra! Kramis!

Inga kommentarer: