måndag 12 januari 2015

Skit också!

Slutet på 2104 och starten på 2015 har varit väldigt omtumlande.
De två killarna är fortfarande osålda. Men nu har det iaf dykt upp en intresserad valpköpare. Sen får vi se! Jag skulle ju så gärna vilja träffa hen innan vi bestämmer nåt. Vid det här laget har jag ju hunnit bli rätt fäst vid småkillarna...... Suck dom är ju bara för härliga, båda två. Hoppas dom båda hittar aktiva hem snart.
Kanske ska förklara vad jag menar med aktiva hem? Med det menar jag inte ett hem där det nödvändigtvis hålls på med en massa hundsporter. Fast det vore väl bäst förstås. Nä med ett aktivt hem så menar jag ett hem där man är aktiva med mer än koppelpromenader runt kvarteret. En flock där man gör saker. Tycker om att vara ute i skog och mark. Friluftsliv ni vet. Fast det allra viktigaste är nog ändå att min magkänsla är bra!

Nu till andra tråkigare saker. Yris och hennes epilepsi.
Natten mot julafton så fick hon sitt första anfall. Ett grand mal. Det betyder ett stort anfall, ett anfall med generella kramper. Efter det så följde flera. Tre anfall sen blev det äntligen vardag och vi kunde boka in ett veterinärbesök.
Anamnes i vanlig ordning, ja just anamnesen är ett viktig verktyg i en EP utredning. Kroppsundersökning med askultation (lyssna) på hjärta och lungor. Inget som är onormalt. Ett batteri med blodprover. Njur-och leverprover, infektionsprover och blodstatus (visar blodbilden med bl. blodvärde, vita blodkroppar mm). Så skönt med en klinik där de har eget lab så man få svar på proverna direkt. Eller ja i alla fall inom en timme. All prover helt normala. Det enda avvikande var väl en lite extern öroninflammation (som vi också sökte för vid samma tillfälle), dock inte med nån växt av svampar. Men vi fick i varje fall behandling och örat ser idag fint ut.
Tillsammans med vår veterinär så bestämde vi att inte börja med nån underhållsbehandling än. Så det som hon skrev ut var Stesolid som är kramplösande.
Så långt kändes väl allt under kontroll. Ringde hennes uppfödare och berättade HELA händelseförloppet från första krampen till vet besök och planering.

Sen började bakslagen efter varandra. Ett nytt anfall redan samma kväll. Skit också. Ny kontakt med vet nästkommande vardag. Beslut om underhållsbehandling. Krampfri och inga biverkningar första veckan. Sen kom bakslaget. Efter en promenad på ca 5 km på fm så kom anfallet på em. Det värsta hittills, ja iaf av de anfall vi sett. Hon kan ju haft flera som vi inte upptäckt. Fast det tänker jag inte spekulera i!
Så i morse tidig vid 05:30 tiden. Vakthunden Loppan larmade från nedervåningen. Snabbt ner, jo då ett grand mal anfall igen. Jag tror att jag gråter. Det här vill jag verkligen inte. Många anfall sedan det första som kom natten mot julafton.
Så idag blir det ny veterinär kontakt.

Yris har fått diagnosen epileptiforma kramper. I hennes fall så var det löpet som hon precis kommit in i som utlöste anfallet. Det är en vanlig orsak. Hon bröt också där sitt löp vilket ju också är vanligt i det läget.

Till rena fakta då.  I en EP utredning så tas det initialt ett batteri med blodprover för att utesluta andra sjukdomar, då sjukdomar ffa i lever och njurar. Det görs en vanlig kroppsundersökning. Härifrån finns ingen anledning att gå vidare för vår del. Provsvar och anamnes ger tillräckligt mycket information för att säga att hon har primär epilepsi, alltså epilepsi som inte beror på nån annan sjukdom tex fel på levern som verkar vara en av de vanligaste orsakerna till EP hos hund.
Det andra som gör att man kan säga att det är primär EP är att strax innan Yris insjuknade så blev en halvbror till henne också sjuk. Tyvärr. Det tyder på att det ev. kan vara en ärftlig variant, alltså primär epilepsi.
Redan där bestämde jag mig för att inte låta para Yris för det som rekommenderas i avelsarbete är att inte avla på föräldrar, syskon, avkommor och halvsyskon till den drabbade hunden. För att få den här typen av epilepsi så tyder allt på att dessa gener måste komma från båda föräldrarna. Är det så så kan det ju vara lite bättre för rasen om än det är en klen tröst.

Just nu känns livet med hund rätt tufft först och främst för att min hund är sjuk. Sen vad det kan betyda för rasens skull. Den sista delen i min oro vill jag inte ens tänka på. Men jag måste trots allt påminna mig om att jag har LOVAT mina hundar att de ska få leva ett friskt och värdigt liv. Den dagen som de inte gör det då är det min skyldighet att hjälpa dom att slippa ett lidande.

PS Glömde en sak. Man är väl för sjutton inte så jävla dum att man ljuger om en sån allvarlig sjukdom som EP? Det finns tyvärr de som tycks tro det. Tragisk människa det där ;)

1 kommentar:

Sandra sa...

Tack för att du delar med dig. Aldrig lätt när hundarna blir sjuka och jag hoppas att hon bättrar sig så ni får ha kvar henne länge till.

Apropå valparna så vill jag bara säga att jag vill också helst träffa valpköparna innan det blir 100 bestämt om det får köpa en valp.