fredag 16 januari 2015

Inte en chans!

Vad händer nu?
Yris har bytt medicin och ännu inga nya anfall. Tack och lov. Men hon lite(läs mycket) påverkad av medicinen. Hon låter en hel del i bilen vilket gör det rätt jobbigt att ha henne med. Hon vinglar som ett fyllo. Det är ingen trevlig syn att se. Jo visst det kan rätta till sig när hon ätit medicinen ett par veckor. Men det vet vi inte. Hon har också förändrats lite i sitt temperament. Har dessutom blivit värsta hussegrisen.

Många frågor snurrar i mitt huvud. Kommer hon att förbli anfallsfri på medicinen? Fixar hon träning? Tänk om hon får ett anfall när man lämnar henne i bilen efter träning. Det blir ju en hel del i bilen när man tränar sök tex. Kan/törs man lämna hundarna ensamma hemma några timmar? Många funderingar passerar min skalle.
Ja verkligen baksidan med hundägandet. Men en sak har jag lovat mina hundar. Ingen kommer aldrig nånsin att behöva lida. Att ha sjuka hundar som lider kvar det är så förbannat egoistiskt och oetiskt. så det så!

Allt som har med den här sjukdomen att göra har gjort mig så ledsen, arg och besviken. Människor har verkligen visat sig från sina rätta sidor. En del ljuger och hittar på. Verkar vara mera rädda om sitt eget rykte än nåt annat. Andra ränner som några skvallerbyttor. Ställer man frågor får man så korkade svar så man undrar om en del verkligen är riktigt friska? Inlägg på hemsidor försvinner. Fast det finns ju nåt som heter skärmdumpar!
Ja tänk va det kan hända mycket på bara några veckor.
Nu struntar jag i alla vad att vara trevlig och till lags. Inte en chans att jag kommer att vara trevlig och tillmötesgående mot folk som inte kan vara det tillbaka!







Inga kommentarer: