söndag 25 januari 2015

Den svåraste dagen

Inte trodde man väl när hon fick sitt första EP anfall natten mot julafton att det skulle bli så här. Yris finns inte mer. Min fina mjuka älskade Yra Pyra är borta. Jag kommer aldrig nånsin mer att få borra ner mitt ansikte i hennes mjuka päls. Aldrig mera känna hennes kramar. För hon kunde verkligen kramas hon. Hon visste vad vänskap var den tjejen. Snäll och vänlig mot alla, människor som djur. Den finaste fostermamman som fanns.

Hon blev sjuk. Fick epilepsi. Den första medicinen hjälpte inte mot hennes kramper. Den andra gav biverkningar som gjorde att hon inte kunde ta den medicinen mera. Vi ville minnas henne som den fina, pigga, glada hund som hon var innan. Sen har jag ju lovat dem alla att de inte ska behöva må dåligt. Jag har ett stort ansvar mot mina djur. Så därför valde vi att avsluta nu. Så kom den då den svåraste dagen. Att min yngsta hund skulle behöva lämna oss först känns så tungt!
Att skriva det här känns så jäkla jobbigt men också nåt jag vill göra. Jag vet  det är flera som följer min blogg och undrar.

Vi gjorde dagen till en dag för henne. Hon fick göra saker tillsammans med oss och Kungen. Hennes bästa vän. Springa lös på bästa stranden. Magiska stunder för oss. Fina stunder att minnas. En vacker dag ska jag skriva ihop hennes historia. Ta fram de bästa bilderna. Men inte i detta inlägg. Här kommer några bilder från stranden. Havet var magiskt denna dag. Hon kände nog en slags skräckblandad förtjusning för de stora vågorna.
Älskade hund. Jag vet att vi kommer att ses. Jag vet bara inte när. Vila i frid!
























Den svåraste dagen. Ta hand om varandra. Planera inte så mycket utan gör det som faller er in. Lev här och NU! 
Kramar!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad jobbigt!
Tungt beslut. Då jag läser sådana här inlägg så går jag oxå igenom min sorg till mina änglahundar.

Så hilmla fint foto då du och din man går och håller om varann och hundarna är runt er.
Just den bilden var stark för mig.
Kram från Oss // Babbsan & co.

Tina Palm sa...

Läser med tårar i ögonen, så fint skrivet 💖
Kramar från Sigge & Tina

zabina sa...

Kram till hela din fam.
Z

Christina sa...

Tack Babbsan. 💖

Christina sa...

Kram till er också💖

Christina sa...

Kram 💖

Anonym sa...

Usch fy fan va orättvist livet är!! Kram kram från Marie-Louise W