fredag 10 oktober 2014

Att



Tänk att ha förmånen att få ha en valpkull.
Att se dessa ljuvliga små liv födas.
Att se att Loppan fixar allt det här.
Att ha förmånen att se dem i början av sitt liv.
Att få ta dem i sin hand känna värmen från deras små kroppar, en värme som på nåt sätt har en direktväg till mitt hjärta.
Att försiktigt stryka med fingret över den lilla valpen, känna den mjuka fina pälsen.
Att höra ljudet då de smaskar och äter.
Att sitta i valplådan och bara njuta av det man ser.
Att höra dem då de är missnöjda, då maten kanske inte kommer tillräckligt fort.
Att se Loppan buffa lite på dem så de lättare ska komma åt att äta.
Att se att hon är en sån duktig förstagångsmamma.
Att känna all den kärlek som dessa små liv verkligen ger.
Att se deras olika temperament, för det har de verkligen.
Att kunna älska några varelser så urskiljningslöst.
Att aldrig kunna se sig mätt.

Listan skulle kunnat bli hur lång som helst. Det här var bara nåt som"poppade" upp så här på morgonkvisten.

Jag som dessutom har som specialintresse att lära mig att läsa hund och försöka mig på att tolka signaler rätt. Jag som gärna grottar ner mig i allt som finns att läsa i ämnet jag har verkligen hamnat i himmelriket. Att se att de här små har olika så olika temperament. Som säkert kommer att ändras under den här korta tiden som de bor hos oss. Fast det som är själva grunden i deras personligheter kommer nog alltid att finnas där. Så himla spännande.

Nu en ny dag. Bilder från valplådan kommer under dagen. Både här och på FB.

Inga kommentarer: