fredag 26 september 2014

Ettan kom tvåan kom och trean kom så småningom

Ja så var det verkligen när de kom. Dom finaste valparna i världen. Loppan och Faxes småbebisar. Den 25 september 2014. Ett historiskt datum, för MIG. Min kennels första vapkull. Valpar som ska heta Mawerick Stars.......??? Ja nåt mera också förstås. Men vad ja det tål att tänka på.

Den första valpen föddes strax före kl 2 på natten. Det gick hur bra som helst, en liten tik, Bara så söt! Loppans förstfödda. Inte utan att det kändes i mattehjärtat.

Liten tik som går under namnet Signe just nu!

Sen blev det en väntan. Loppan var orolig och fortsatte sitt hässjande. Ca 2 timmar senare kom nästa. En hane lika fin han med.

Hane som går under namnet Sigge just nu!
Näpp, jag är inte partisk, nej!
Lite dåligt värkarbete var det då. Så jag fick verkligen prova på att vara valpmorska. När Han väl kommit ut med lite hjälp då så var moderkakan kvar inne i Loppan, valpen ute och förbindelsen var navelsträngen. Vips så bet hon av den då och kvar blev då moderkakan. Inga mer värkar kom det då. Ja då var det klart då. Inga fler valpar. Ja då blev det bara 2 då.

Killen hade lite svårt att suga, dålig teknik helt enkelt. Dags för en livlina då. Ring en vän. Fick lite tips om hur jag kunde hjälpa honom på traven.
Se då gick det bättre men vi kämpade med det mest hela förmiddagen.

Funderade på den där moderkakan en del. Ringde veterinären. Fick en tid på em.
Undersökning och jag vad gör man om en moderkaka är kvar. Den syns ju inte på röntgen iaf. Nån misstanke om att det var nån valp kvar fanns det inte efter att veterinären palperat Loppan. Vi diskuterade röntgen. Men kom fram till ett beslut om att inte röntga. Rätt eller fel?
Behandlingen blev i varje fall en antibiotika spruta och en spruta med lm som skulle dra ihop livmodern. antibiotika som förebyggande mot ev infektion och det andra lm för att moderkakan kanske skulle komma ut.
Bara att vänta då.

Loppan och hennes 2 nyfödda som snabbt blev allas favoriter.

Eftermiddagen tillbringades mest i valplådan. Bara sitta och titta. Njuta av det man ser. Underbart. Tröttheten smyger sig på. Adrenalinet lämnar kroppen och en enorm trötthet kommer ju då.
Så skulle vi ju flytta valplådan. Vi kom på att vi satt den på ett ställe som kanske inte passade så bra. Husse i huset städade lite där den skulle vara och jag fick en halvtimmes sömn under tiden. Underbara husse!

Så tillbaka till valplådan då. En stor blöt fläck på filten där inne då vi kom ner. Ja hade hon kissat eller kanske den där moderkakan kommit ut och hon hade ätit upp den? En av de 2 små valparna hade hamnat på villovägar och den andra skymtade under Loppis. Jag klev in i valplådan och plötsligt kändes det som att det var nåt levande precis där jag satte ner min fot. Där under en kant på en handduk var en liten valp. Men en kryper ju där och en är ju under Loppan. VEM ÄR DÅ DET HÄR. Jo en alldeles nyfödd liten kille. Då kom mina tårar.
WOW vem hade anat att det skulle vara en till där inne. 16,5 timmar efter nr 2 så föddes han och han lever! Det var ju helt fantastiskt. En kämpe ett mirakel.

Valp nr 3 vårt mirakel

Med facit i hand så skulle vi kanske ha röntgat. Men jag som hundägare kan ju själv inte avgöra det eller hur. Jag är novis och veterinären expert! Det är ett beslut som ska tas av veterinären inte av mig. Jag frågade om hennes råd och hon tyckte inte att det behövdes men i journalen står det, erbjuder bukbild och ägaren avböjer. Fint sätt att dokumentera och rädda sitt eget skinn! Kanske nåt att tänka på då man ska dokumentera på jobbet ;) Hitta på nåt bara! Trist!
Nog om det. Valpen lever och mår bra. Det här kan jag inte älta nåt mera nu!
Nu är det ju så att om den där moderkakan inte blivit kvar så hade vi inte åk till kliniken och fått det sammandragande läkemedlet och jag tror inte att det kommit nåt mera värkarbete eftersom det redan var så dåligt när nr 2 föddes. Vad som hänt då vill jag inte ens tänka på.
Om vi röntgat så hade det med alla säkerhet blivit snitt. Hur bara hade det varit?

Nu är vi så glada och tacksamma för att allt gått bra.
Älskade Loppan är en underbar mamma!




Här är pappan till kullen, Faxe.

Fina pappa Faxe!


Han är så fin. Loppan och han har fått så fina valpar.
Om ni följer oss här på bloggen så kommer ni att få se dom små rätt ofta!

Ha en trevlig helg!


1 kommentar:

Anonym sa...

Jättefint kämpat Loppan. så fina små...mm. Lycka till! Vill gärna följa och kika in då och då.. så kul. :)

Mvh Anita