söndag 28 september 2014

Allt är inte helt enkelt

Fredagsnatten var en riktigt besvärlig natt. Loppan mådde inte bra. Fysiskt och kanske också psykiskt. Det är inte så lätt att vara förstagångsmamma. Det är inte lätt att ha sin första valpkull heller.
Det är väl som i människovärlden. För en del är det som de aldrig gjort annat och en del fattar inte nåt och tycker allt är svårt.

Hon gav inte valparna nån ro utan måste liksom hålla på med dom hela tiden när de skulle äta vilket resulterade i att de aldrig blev riktigt mätta. Då blev det en helsikes massa pipande. Så kom då irritationen. Hon blev irriterad på de små. Sånt som det aldrig skrivs en rad om. Jo kanske i böcker men aldrig på nån kennelhemsida eller i sociala medier. Där är allt bara gullegull och idel solsken.

Matdags

Så natten mot fredagen tillbringades i valplådan. Sittandes, liggandes och ja i alla möjliga och omöjliga ställningar. Ja det känns i en medelålders kropp minsann. Men det väcktes väl en del sovande muskler isf. Hahaha.
Jag måste hjälpa henne att försöka komma till ro och ligga stilla och ffa låta valparna äta i fred. Ja det gick väl si så där. Men mellan varven så slappnade hon av.
Men det kändes i varje fall som att nåt var fel! Men vad?
Kalkbrist eller nåt annat tok på G! Ja som novis vet man ju inte mycket!
Så jag gjorde det jag tyckte var rätt, ringde veterinären. Jo då det tyckte hon att det var det enda rätta också, att kontakta dom! Så då packade vi in hela ligan i bilen och åkte dit.
Efter diverse undersökningar så konstaterades att allt var bra! Så skönt!
Så skönt att få konstaterat att jag tänkte rätt. Att hon behövde hjälp att komma till ro, att hon inte riktigt hunnit med i tanken på vad som hänt. Att en tik inte alltid kan allt instinktivt, att hon också kan behöva lite amningshjälp. Eller hjälp med lite allt möjligt.

Man måste komma ihåg alla råd man får inte alltid är relevanta. En del tror att dom kan och vet, andra kan och vet ;)
Jag är så glad att jag har Yris uppfödare K på Kennel Villa Rosa och Z på  Kennel ZweetZaYorks som rådgivare. Sakliga och erfarna! TACK till Er! Ni är GULD värda!

Natten har varit lugn jag har sovit gott i sängen i valprummet och Loppan har tagit hand om de små på ett förnämligt sätt. Hon har funnit sig tillrätta med sin mammaroll. Go Loppis. Här kommer lite bilder på de små!

Fröken Signe

Siggepojken

Trean, ja han kallas inte för nåt just nu

Alla tre underverken, kärlek

Ja det här var gårdagens selfies idag tar vi nya. Namnen är bara arbetsnamn. Vad de ska heta är mycket oklart. Men åhh vad jag är glad för dessa småunderverk!

2 kommentarer:

Camilla sa...

Åh, vilka små raringar. Vad skönt att allt gick bra till slut och att du har haft stöd utifrån. Stora kramar från Skåneland

Anonym sa...

Ja det är inte så lätt första gången! Man vet ju själv hur det var, där satt man med en liten bebis i famnen och visst inte hur något funkade! :)
Marita