måndag 29 juli 2013

OMG, vilken vecka!

Hela gänget samlat inför avfärd. FOTO Y.O



Ja verkligen vilken vecka!
Onsdagen så tränade jag, M, Yris och Watt kondition i grustag. Alltså Y och W sprang, jag och M vi sprang inte. Efter det så drog vi till ett nytt ställe för att reka inför torsdagens träning.

Så kom torsdagen då. Trist att det var så få som kom på träningen. Men vi som kom hade det iaf super.
Yris har ju som ni vet fått vila från söket i ett par veckor. Syftet med det har ju varit att "bygga" hennes självkänsla lite med spårandet. Det ser verkligen ut som om det lyckats bra!
Hon lyckades verkligen fint med sitt jobb i det här området. Jobbade så bra med nosen i söket .
I området finns det även en del som verkligen lämpar sig för koppelsök så det tränade vi ju också på. Duktigt tjej! Så gäller det ju bara för matte att lära sig läsa sig hund också ;)
Riktigt bra träning denna kväll blev det.

Så kom då fredagen och då dags för träningen med Sjöräddningssällskapet. Så spännande. Samling i småbåtshamnnen.

Det visade sig att besättningen ombord på båten hade lagt upp vår träning. Men vilka killar. De skjutsade ut 2 stycken till en liten ö som heter Kastellholmen och ligger i inloppet till Hudiksvalls hamn. Ön är egentligen ingen ö utan ballast som tippats från fartyg för länge sedan. Sen så kom de åter för att hämta oss då.


Första gången för Yris att åka båt och vilken båt sen. Evert Taube är en stridsbåt 90! Visst var hon lite skeptisk men det gick finfint. Tror faktiskt att hon tyckte att det var lite spännande!
Landstigning och upplägg av söket då. Vi delade in ön i 2 och sökte med 2 hundar samtidigt. Alla förare ivriga att hitta figge. Om hundarna var lika ivriga kan väl diskuteras. Koppelsök bestämdes!
När det blev vår tur så startade jag direkt till höger om bryggan och gick efter strandkanten. Jag hade en tanke med det. Tror inte att en "skeppsbruten" hamnar mitt på ön utan att den ligger nånstans efter kanten. Yris dök ner med nosen i marken direkt. Fågelskiten tänkte jag. Hon kan ju var lite fixerad vid sånt. Fast om jag ÅTER IGEN HADE LÄST MIN HUND! så hade jag förstått att hon SPÅRAT!! Hon var ju så målmedveten! Jag borde verkligen släppt henne sista biten när hon verkligen hade visat mig att här nånstans är han ju!!!Men vi hade ju bestämt att vi skulle koppelsöka då följer man ju planen då! Fan vi stod ja bara nån meter från figgen!!!
Kan ju trösta mig med att hon var den som första markerade att det fanns nån där :)))))
Men det är ju alltid lätt att vara efterklok.
Figgen på andra sidan ön tog hon bara så snabbt!
Efter det söket så blev det en hel del passivitet förstås. Dessa sökträningar består ju av mestadels passivitet!


Så fick vi iaf chansen att hitta första figgen också. Släppte henne där vi vänt först gången och se då tog hon honom direkt. Han berättade att han varit stensäker att hon skulle hitta honom första gången då hon varit så nära. Fan skulle verkligen frångått min plan och släppt hunden jag med!
Sen frågade jag vilken väg han gått från båten till legan? Då visade det sig att han gått precis där Yris gått så hon SPÅRADE alltså honom!  Nu är det dags att jag verkligen tar tag i det här med att läsa min hund och lita på henne! För hon kan ju detta och har en sjujäkla nos!

Besättningen på båten bjöd på kaffe! WOW vilka killar!
Efter lite fika så var det då dags för momentet söka figge från båt. Två frivilliga från vår grupp fick hoppa i torrdräkt och skjutsas ut med båten för att sen slängas i vattnet nånstans mitt i fjärden!



När man söker från båt så står hunden framme i fören och man låter den vinda och när den visar att den fått figge i nosen så vänder man båten åt det hållet och åker "i färdriktning efter hunden nos". Vi fick första turen då med 2 andra hundar. Med facit i hand så blev det lite väl trångt framme i fören och Yris hamnade väldigt bakom de 2 andra. Så hennes nos kom väl inte riktigt till sin rätt! Men duktiga Yris markerade figgen så tydligt. Vips när hon fick figgen i vind så vände hon så fint på huvudet och visade var hon "hittat" den. Så jag är verkligen så nöjd med min sessa.

Guppande figge mitt ute i fjärden
Det hade verkligen varit bäst att det varit max 2 hundar framme i fören för det var verkligen trångt och den som hamnade bakom kom inte riktigt till sin rätt.
För vår del blev det så bra för på slutet var det en ensam hund kvar så då passade vi på att ta en bonusresa då. Men större plats och framför allt plats längst framme i fören så markerade hon fasen så mycket tydligare då hon fick figge i nosen. Markeringarna kom väl på ca 250-300 m håll!

Alla hundarna var så duktiga och hela dagen var bara så KUL!!!!
Stort TACK till Sjöräddningen i Hudiksvall som lät oss prova på detta och till H och Acke som fixat med kontakten så att detta kunde bli verklighet!








Som ni alla vet som följer oss här på bloggen så har jag verkligen velat hit och dit vilken färg jag ska beställa på Yris tjänstetecken. Men efter en dag med sjöräddningen så blev jag verkligen varse. Den ENDA färg som verkligen syns bland alla andra färgen är verkligen den riktigt brandgula (orange). Den syns i skogen, i ruin, i vatten ja fasen överallt! Så nu blir det verkligen den färgen! Vilken tur att jag inte föll för modets nycker!

Inga kommentarer: