fredag 5 juli 2013

Kamphunden

Jag skulle kunna börja det här inlägget med en kärleksförklaring till ALLA Mina Hundar! Men då skulle ni säkert tänka IGEN, så det hoppar jag över!

Träning i går. En tapper skara ur räddningsgruppen. Resten har väl semester kan jag tänka! Eller så vilar de sig helt enkelt i form!
Jag hade Yris och Gandalf med mig och tanken var väl att jag skulle träna med Yris och att G var med som sällskap bara.

Vi började med koppelsök. Det är ju riktigt bra att träna. Hunden är nära så det är ju verkligen lättläst kan man säga. Det är i den här änden man ska börja när man startar med sökträning. Korta avstånd och gärna i koppel. Annars är risken STOR att man får en hund som bara springer och knappt har nosen på!
Yris är ju en lättläst hund kan man säga. Så fort hon får den minsta lilla vittring i nosen så startar den lilla propellern i bakänden att snurra. Behöver jag säga att det gick bra?

Den senaste tiden så har jag sett att hennes intresse för söket inte riktigt varit på topp och verkligen funderat hit och dit på varför? Men beslöt mig för att testa ny belöning idag. Hon går inte riktigt igång på lek med figgen och framför allt inte med alla figgar utan bara vissa utvalda.
Så idag så blev det godisbelöning. Tror faktiskt att hon blev lite förvånad men VÄLDIGT glad! Så då kan man säga att nästa sökövning skulle bli väldigt intressant! Skulle det bli nån skillnad?

Innan nästa övning så figgade jag förstås åt de andra. Sen så flög det i mig att jag skulle testa om G var intresserad av det här med personsök. Jag har verkligen tränat och testat olika saker med den gamle mannen. Men aldrig personsök. Nu är ju det här med räddning väldigt speciellt och man ska ju INTE börja sökträning i den miljön men Kungen är ju en hund som INTE är det minsta rädd för nånting. Svår miljö finns nog inte för honom! Sagt och gjort vi kör!
Till en början så förstod han ju inte vad vi var ute efter. Han nosade, han försökte pinka lite här och lite där. Men varenda gång så hindrade matte honom. Han är ju en hund som alltid tyckt om att vinda in olika dofter så nosen var på och högt upp för det mesta. Men som sagt han visste ju inte riktigt vad vi var ute efter. Men nåt luktade det ju och han blev mer och mer intresserad ju närmare vi kom. När vi gick in i näst sista raden av kabeltrummor så hade han verkligen fattat att det luktade människa men varför bromsar du mig matte? Jag vill ju ta den genaste vägen dit! Så äntligen in i sista raden och då låg han verkligen på i kopplet. In under en trumma och fram till figgen. Godisbelöning, eftersom jag inte hade en aning om han skulle vilja kampa med en okänd person. Han som är ett riktigt godismonster åt förstås med god aptit och sen tog jag fram en populär kampleksak och kampade med honom gav sen leksaken till figgen. Behövde jag fundera om det skulle funka? Nej! Rackarns vilken kamphund han är och vad han gillade söket.

DSC_0261 Här sitter han G, hemma i trädgården och “vindar”

Skulle bli intressant med övning nr 2 för båda mina hundar denna kväll. Skulle Yris få bättre fart med förväntan på annan belöning och skulle Gandalf ha fattat galoppen efter sin första sökövning nånsin?

Yris övning nr 2. Koppelsök men redan innan hade jag bestämt mig för att släppa henne så fort hon fick vind och vittring i nosen. Det gick snabbt kan man säga. Framkomligheten i område nr 2 var svår. Hunden måste verkligen jobba sig fram för att hitta en väg in till figgen. Vilken fart hon hade och vad hon jobbade, ingen som helst svårighet i miljön och till slut så hittade hon ett lite hål att krypa in i. Så var hon då framme och fick sitt godis. Ojojoj vilken skillnad på fart och intensitet i söket. Om det beror på belöningen? Jo det tror jag faktiskt!

Dags för G och övning nr 2 då. Nosen på direkt, inget intresse för att lukta och pinka. Hade han verkligen fattat så snabbt vad han skulle göra? Ja det verkade faktisk så. Han fick vittring omedelbart och försökte verkligen ta sig fram men som sagt så var det ju inte det lättaste.
Han gjorde en kortare utflykt till ett par människor som fanns i närheten. Opps det får man inte……. Skyndade mig att ropa på honom och han kom faktiskt direkt till mig. Bad dem så hemskt mycket om ursäkt. Borde inte släppt kopplet…….
Ja men det var ju gjort redan……….. suck :(
Men alltså vilken hund han är, han fortsatte att jobba, hoppade runt som en bergsget i den miljön. Men lite hjälp så tog han sig in till figgen. Där blev det kamplek. Den saken tänkte han inte släppa i förta taget.
Ja vad ska man säga? Tänk om man kunde klona den hunden. Är han Kung eller Kung?

Behöver jag säga att jag var skapligt nöjd med gårdagens träning?
Nu laddar vi om för show i dagarna 2!

1 kommentar:

Anonym sa...

Vilken vovve han är, din Kung!!! Än är det väl inte försent att starta en sök karriär för honom! ;-)

Kram Marita