torsdag 27 juni 2013

Gnägg

Viltspår är ju en träningsform som jag verkligen gillar! Ni som hänger med här (vilka det än är) vet ju att jag är på G med Loppan och Walle på den fronten. Så är det ju bara att ligga i med träningen då! Så på tisdagskvällen följde snälla husse med för att lägga 2 spår som vi skulle gå på onsdag morgon. Det bästa av allt att K med hundar skulle med. En evighet sen vi tränade tillsammans.

spår2 Walles spår, oblodat!

Så kom då onsdagen, regn! Men det är fortfarande rätt varmt ute så det är ju helt ok! Skulle bli spännande att gå ett spår som legat 14h +. Dessutom med en återgång i en svår miljö, ett sandtag. Ja sand, med sand så menar vi här en fantastisk sand som på en sandstrand. Spårmarkerna ligger nämligen på en grusås som skapats av inlandsisen och mynnar ut i havet på Hornslandet. Kanske skulle det bli för svårt?
Spåret var draget endast med klöv då jag fått lära mig att blod är nåt som sällan förekommer i samband med skadeskjutning och hos påkört vilt. Visst jag vänjer dem ju också vid den lukten men bara så att jag vet att de fixar det.

Till spåret då! Spårupptag i ruta 25 x 25 m. Funderade lite på vinden där men bestämde mig för att inte utnyttja den. Utan släppte på från stigen intill. Elegant, snyggt spårupptag! Sen så spårade han som en Gud, som vanligt höll jag på att säga! Lagom tempo, spårnoga. Endast på ett ställe vek han ut lite för långt men kanske drog spåret däråt med den vind som var? Spåret var lagt i en väldigt skiftande terräng. Återgången fixade han galant! När det var ca 100m kvar av spåret fick vi en rätt häftig motvind. Då kom sökhunden fram. Nosen upp, tog klövens vittring i vinden. Lättläst som han är så fattade jag direkt att han vindade in spårslutet. Nu skulle det bli spännande att se hur han skulle göra. Gå helt på vinden eller spåra sista biten med “hög nos”? Han följde verkligen spåret men mestadels med hög nos. Hittade förstås klöven. Han är verkligen så duktig min superkille!

spår130626 Så här såg det ut när vi gick spåret!

Sen så dags för K att gå spåret vi lagt åt henne och Ramos. Hon bytte i all hast hund till den lille pudeln Hero. Rackarns vilken spårhund. 450 m långt spår, 15 timmar gammalt och han bara fixade det! Nu du K är det dags för anlagsprov för våra hundar!
Efter spårandet dags för fika i spöregn men vad gör det när mattar och hundar var så nöjda!
En härlig morgon i spårskogen! Det gör vi om snart!

På kvällen dags för räddningsträning i sommartomt stall. Eller nästan tomt i alla fall. Det kunde ju tänkas bli spännande med en “skitätare” ;). Lagom till träningstiden slutade det i alla fall att regna. Började med en miljövandring. Flera tomma boxar med en del intressanta lämningar tyckte Yris. Men efter ett par ordentliga tillsägelser så gav hon sjutton i skiten.

Koppelsök längs raden av tomma boxar. Liten liten glipa i boxdörrarna, allt för att göra det så intressant som möjligt. Kul med koppelsök då man jobbar så nära hunden så att man verkligen lär sig läsa sin hund. Fast min är ju inte så svårläst heller.
Direkt då vi kom in i stallet så FRUSTADE den ena av de 2 hästar som fanns där inne. Studs typ 3 m bakåt då! Sen jobbade hon faktiskt vidare, fast de första metrarna med koll på odjuret. Sen så tog nosarbetet överhanden. Vid minsta intresse för nån box så öppnades boxdörren sakta och med en spännande rörelse av matte och lite viskande allt för att öka nyfikenheten hos Yris. Till slut så kom vi då till rätt box och där blev det busbelöning med räven! Under jobbet så intresserade hon sig inte för hästskiten ett endaste dugg. Skönt. Då kan man ju säga att jobbet var mera värt än skitätandet! Bingo!
Efter avslutat sök så hälsade vi på hästen under ivrigt godisätande och vips så var inte den farlig längre!

Se så fortsatte koppelsökandet ute. En figge i en källare under en liten byggnad på gården. Ett rätt stort hål i marken invid husgrunden. Själva källaren var i sutteräng under huset och med stampat jordgolv. Koppelsök längs väggen runt huset. Yris tog vittring under porten på den sida av huset som inte är sutteräng. Svansen gick som en propeller! Lättläst? Men där kom vi inte åt figgen. Så fortsatte vi runt knuten då och där närmade vi oss hålet bakom vilket figgen fanns. In med en bit av nosen, matte här är det nån! Sen in med hela skallen och vips så hade hon en skunk i munnen. Busade en stund med figgen genom hålet sen så släppte vi ut henne genom källardörren så mera bus och lek med figgen då!

Sen så figgade jag lite och Yris fick träna passivitet i vårt läger! Vi tar alltid ut hundarna ur bilarna numera och slår läger på lämplig plats så att de verkligen får passivitetsträna. Vilket hon verkligen börjar bli riktigt duktig på!

Sen vår tur till de sista 2 koppelsöken. Den första bland höbalar på höskullen. Lite lurigt gömd på höjden. Här hade jag suttit figge till de första 2 hundarna och det var hur spännande som helst att se hur Yris skulle jobba här då dom hade gjort precis på samma sätt de 2 först hundarna. Jo då hon avvek inte från mönstret hon heller. Kan säga att alla hundar gjorde på precis samma sätt i söket och inte alls som vi utan nos förväntade oss. Hur vittring drar inomhus det vet inte vi alls. Jo hon hittade så småningom figgen efter att hon stått och luktat på motsatt sida en stund och verkligen funderat, VAR ÄR HON? Jag ville ju säga vänd dig om hon är ca 2 dm bakom din rygg och en bit upp sittandes på ett par höbalar. Jo då hon vände sig om och tog vittringen där men det här stället var svårt för alla hundarna.
Det är allt häftigt att se att de är så fokuserade på sitt nosarbete att de liksom glömmer bort att de har ett par ögon också!

Det sista söket blev inne i stallet och gick tillväga precis som det första. Skillnaden var att figgen satt längst inne i sadelkammarens mörker. Hon lokaliserade snabbt bakom vilken dörr figgen satt. Sen in i mörkret och hittade rätt snabbt. Bus och lek med H och räven! Att jobba i mörker är hon verkligen superduktig på.

Sammanfattning då! En bra kväll och så kul med koppelsök. Duktig hund men mera fokus önskas på arbetet. Jag vill verkligen se mera driv och mera arbetsiver i starten av jobbet. Visst hon gör ju det hon ska och hon jobbar alltid klart. Men mera fokus på uppgiften från start önskas. Min idé om det är att hon ska vindas mycket mera i skogen, korta avstånd, max 20 m ut för figgen och noggrannhet med vinden. Vi tränar vidare så och ser om drivet hos henne vaknar upp!


En härlig kväll blev det ju! En massa skratt också förstås. Ett kul gäng är vi allt!
Kan ju säga att trött blev hon allt efter denna kväll. Hon snarkar än, ja då menar jag verkligen SNARKAR ;)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Självklart gör vi om det...skitkul! Lever fortfarande på känslan när den lille skrutten jobbade!
Ses snart // Kerstin o viltspårarna

Maja sa...

Det känns ju som att ni har varit klar för anlagsprovet lääänge ;-) blir ju busenkelt jämfört med det där! :-) nu när jag också har appen ska det ut och spåras...