måndag 18 mars 2013

Underbara helg!

Dags för en liten uppdatering.

På lördagen så var jag och M med tillhörande hundar iväg på ett litet träningspass. Vi for till ett ställe där det går alldeles utmärkt att miljöträna lite. Visserligen ett ställe som vi tränat på rätt ofta men det går ju alltid hitta på nåt nytt. Så det gjorde vi.
Först gick vi runt i området. Klättrade på allt som gick att klättra på, ja iaf så klättrade hundarna. Jag ser ju att det går bättre och bättre med underlag som är instabila. Fast hon har ju fortfarande rätt så bråttom. Vilket ju i längden kan göra så att det missas en figge just där det är som jobbigast att ta sig fram. Fast å andra sidan så har Yris ett sånt otroligt människointresse så att hon släpper ju inte den doften i första taget.

Vi gick upp och ner för riktigt branta gallertrappor. Vi gick på broar av galler mellan olika “byggnader” och det är riktigt högt upp på vissa ställen. Nåt problem med galler, höga höjder och branta trappor det har hon i varje fall inte! Mattes sessa :)

Avslutade med en sökövning där vi byggde hinder framför figgen. Instabilt underlag av pallkragar och diverse annat skrot. Här så blev det verkligen tydligt att hon tycker det är läskigt. Men som sagt hon släpper inte figgen för det. Hon försökte verkligen hitta en annan väg att ta sig fram. Men fick hela tiden återvända till den “väg” där vi byggt upp hindren. Efter lite stöttning med uppmuntrande ord och en liten hand på lillrumpan så fixade hon det fin fint. Ut igen och skickade på nytt. Då grejade hon det på egen hand.

Så byggde vi in lite mera “hinder” och historien upprepade sig. Men med lite hjälper så fixar hon det fint.
Ja nu vet jag ju hur jag ska träna vidare. Mängdträning på lite olika ställen är det som gäller den närmaste tiden.

På söndagen var det dags för träning med räddningsgänget, förträff nummer 3! Nytt ställe, en bilskrot, spännande :)

Tio ekipage var vi denna söndag.
Vi började med att skjutsas runt hund och förare i en postvagn. Instabilt och skrammel. Yris hon tyckte verkligen att detta var superskoj. Hennes svans viftade så att den höll på att lossna. Jag som trodde hon skulle tycka att det var läskigt. Inte alltid det går som man tänker och bra är det ju när det är åt “rätt håll”. Fast när vi släpptes ut så hade hon ändå lite bråttom, vilket i hennes fall tyder på att hon ändå inte var riktigt överens med vagnen.

DSC_0289_redigerad-1

Vi fortsatte med träningen på instabilt underlag. På en bilskrot finns det ju en hel del däck så även här. Däcken placerades ut så att det blev lite “gungigt” att ta sig över upp och ner igen. Där överraskade hon mig ordentligt. Hon fixade däcken riktigt bra!

DSC_0298

DSC_0301

DSC_0306

DSC_0307

Övningen avslutades med lekträning. Att kunna leka med andra personer (figgar). Yris gillar ju egentligen rätt så skarpt att leka. Men helt då med matte förstås så att leka med andra behöver de tränas på. Många olika leksaker fanns det att välja bland. Men se då blev det jobbigt för terriern. Vanligtvis så har hon inte alls svårt att leka med nåt inte heller att välja vad hon vill leka med men nu blev det liksom lite för mycket. Jag tror att det blev alldeles för snurrigt i hennes lilla hjärna. Sen så är det nog så att hon inte är helt lätt att leka med.

DSC_0313

DSC_0327

En gul liten säl från Granngården blev till slut en favorit och med den fick en av träningskompisarna iaf till en riktigt bra kamplek. Men helst så ville hon fara runt med sälen och “ruska den till döds” och har hon fått chansen så har den varit “slaktad” på terriervis på några minuter :)

Så dags för lite lunch för tvåbenta och lite välbehövlig vila för fyrbenta. Ibland så undrar jag lite om det inte blir för mycket på en gång för hundarna, jag för en del av dem iaf. De blir trötta och okoncentrerade emellanåt.

Efter lunchen så tränade vi på passivitet, att röra oss avspänt bland de andra hundarna.
Hund i slakt koppel och gå avspänt i närheten av de andra. Det tycker jag går bättre och bättre men ibland så behövs mera utrymme än det ges, tyvärr. Men det är väl bara att gilla läget antar  jag. Vi måste alla bli bättre på att läsa våra egna och andras hundar.
Passivitetsträningen går framåt :) Visst jag får många gånger vara bestämd med henne och verkligen vänligt men bestämt hålla fast henne tills hon ger med sig, men vi gör hela tiden framsteg.

Sen så avslutade vi med en vindövning, bäst att passa på när vi för en gångs skull tränade ute och när det blåste lite. Placerade en figge bland skrotbilarna, så fick vi göra ett koppelsök längs raden med skrotbilar.
Under tiden de andra jobbade så fick vi andra binda upp våra hundar och stå en bit ifrån för att titta på när de andra jobbade med sina hundar. Verkligen nyttigt båda delarna. Att se på när andra jobbar med sina hundar är verkligen underskattat. Ojojoj vad man lär sig läsa hund på det sättet!

Hur gick det då?
Passivitet är ju som ni redan förstått inte Yris grej här i livet och jag är verkligen LIVRÄDD att hon ska börja PIPA för nån mera sån hund vill jag verkligen inte ha! Men hon skötte sig faktiskt finfint. En enda gång pep hon en aning en mest  sympati med de andra “piparna” tror jag. Hon tystnade direkt när jag sa till henne. Tilläggas ska att jag gick tillbaka till henne många gånger för att belöna med godis då förstås efter som att äta är lugnande för en hund!
Invindningen och koppelsöket, ja det fixade hon hur lätt som helst. När hon får figgen i nosen då kan inget stoppa henne.

Sammanfattningsvis en söndagsträning som gick hur bra som helst. Yris överraskade mig i mångt och mycket denna träningsdag! Just nu så känns det som om vi tagit jätteklivet framåt.
Gissa om hon snarkade i soffan igår kväll. Efter 6 timmars räddningsträning är även en liten Yra trött!

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh vilken superdag ni hade...Duktiga ni är!
K o S