fredag 22 mars 2013

En olycka händer så lätt

Ja var ska man börja? Det som skulle bli en helt vanligt promenad slutade verkligen så illa.

Solsken och en underbar vinterdag. Hade hela förmiddagen känt mig lite krasslig, säkert flunsa på G. Attans, jag har verkligen inte tid att vara sjuk just nu. Halsen känns krasslig och killig, ont i kroppen och en riktig “underbar” rethosta.
Så förmiddagen ägnades åt vila. SKÖNT :)

Efter lunch så tog jag med mig Gandalf och Yris för en härlig promenad i skoterspåren på täkterna här hemma. Efter promenaden så ska det bli ett välbehövligt hundbad för Kungen.

DSC_0303

Eftersom det vimlar av rådjur här i trakterna så fick Yris börja att springa lös. Risken att hon blir döv om hon ser rådjur är nog minimal. Men är båda lösa och får ett synintryck så kanske de tillsammans drar på äventyr. Då det råder “koppeltvång” just nu så vill jag inte riskera nåt sånt. Gick en bra bit, tills jag såg att kusten var klar. Då släppte jag lös Kungen också.
De sprang runt och lekte lite precis som de brukar göra. Efter en liten stund så är G rätt så nöjd med lek, han bestämmer ju och det är alltid på hans villkor.

Han strosar runt lite, bestämmer sig för att sätta sig och uträtta nr 2, som alltid så baxar han upp rumpan mot nåt högt, typ en stubbe, några buskar, en hög snökant eller nåt annat som visar att just han är KUNG och att han varit här. Idag blev det 2 små björkar i en dikeskant. Yris och jag knatar på. Japp så var han klar då, startar fån 0 till 100 på ja just nolltid. Sen händer det………………. Ja vad händer egentligen. Han tvärstannar skriker av skräck och smärta. Ni som hört ett sånt skrik från era hundar glömmer det aldrig. Ojojoj, Kungen, vad har hänt?

Han sitter ner med vänster bakben i en konstig vinkel under magen. Är det av eller har han fått en höftledsluxation? Ingen aning men ont har han. Jag lyfter upp honom trots att han protesterar med värsta morrandet. Benet hänger helt slappt och bara dinglar. Helt övertygad om att det är brutet så far många tankar genom min hjärna. Vad hände? Fastnade han, halkade han? Hur kommer det att sluta? Hur tar vi oss hem? Ringer husse, han kommer och möter oss så jag slipper bära hela vägen ända hem. MOBILEN!!!!!! Satan, den ligger hemma på laddning. Ja så kan det ju också gå.
Ja då blir det till att bära då! 1,5 km och 18 kg hund. De blir nog för mycket för min otränade kropp. Så ska man ha med sig en orolig Yris också. Japp det är väl bara att ta tag i situationen då. Knyter Yris koppel runt midjan lyfter upp G och går iväg. Benet hänger och dinglar helt utan styrsel. Han morrar för varje steg vi tar. Mattes HJÄRTA, mitt allt Min BÄSTA HUND!
Vi tar det bit för bit, jag orkar inte bära långa sträckor åt gången. Så vi tar det lugnt och vilar ofta! Efter ett tag så försöker han stödja på sitt ben och då händer nåt med benet. Kanske hamnar det på rätt plats igen? Vad vet jag? Åtminstone försöker han gå för egen maskin. Min Stolte Tappre Krigare, Konungarnas Kung.

Då kommer jag på att jag kan göra en sele av kopplet, så att jag kan liksom få ett handtag på hans rygg, lyfta bakdelen och hjälpa honom på det sättet. Ett trick jag lärt mig på räddningsträningen. Där man gör så för att säkra hunden i tex branta trappor. Vi hjälps åt han och jag så vi tar oss hem till slut.
Då brister det för mig………….. HJÄRTAT MITT! Tårarna rinner…………..

På vägen hem så har jag målat upp det värsta scenariot……….

Till veterinären då!

En rejäl genomklämning av hunden. Inget brutet iaf. Skönt.
Ev en nervskada, diskbråck eller kanske ett korsband. Helt klart har han tänjt ut nåt alldeles förskräckligt. Avvaktar specialistremiss i nuläget. Antiinflammatoriskt i några dagar tillbaka proto vid försämring, tillbaka på måndag om ingen förbättring. Helt klart är att benet just nu inte riktigt hänger med.
Håll alla tummar och tassar ni kan att KUNGEN blir återställd så att han kan springa runt och busa som han alltid har gjort.

DSC_0708_redigerad-1

PS En sak som iaf var väldigt glädjande är ju att han varken ser ut som eller beter sig som en 9-åring. Vältränad, välmusklad med “barnasinnet” i behåll. Som en unghund tyckte veterinären.

2 kommentarer:

Emma sa...

Gud vad hemskt! Jag och Charlie hållet tummar och tassar för honom!

Anonym sa...

Men vilken otur...klart vi håller alla tassar för att din fina kille blir bättre. Vad strong du är som orkade bära honom! Tänk om han kunde prata och tala om vad som hänt!
Tänker på er // Kram Kerstin