onsdag 27 mars 2013

Gladast.se

Efter en del krångel så kom då resultatet. Tjoho!!!!

yrishd

Det kanske inte syns så tydligt? Men det står HD Grad B och ED ua (0). Kunde nästan inte vara bättre. De här öppnar bra vägar för framtiden. En skottfast, arbetsvillig, snygg och trevlig terrierflicka med bra höfter och armbågar det känns ju helt ok!

Ha en bra onsdag!

tisdag 26 mars 2013

Lite av varje!

Lite tankar så här på eftermiddagen.
Har tänkt så mycket på det här med söket och räddningen då förstås. Det känns verkligen så skönt att jag på nåt sätt tänkt rätt vad det gäller utbildningen av mina hundar.
 
Utbilda hunden i vinden, inga popuper, X figgar, synintryck eller motivationsövningar. Eller vad man föredrar att kalla det. Jag tror på invindning, inga som helst synintryck.
Att det är viktig att hundarna får gå i miljön innan träning så att de är “vana” vid den när man kör själva sökövningarna. De är ju nybörjare och inga färdiga sökhundar på nåt sätt. De ska ju tränas, är ju under utbildning.

Sen så har jag verkligen tänk till efter att vi lekt med alla hundar i gruppen för nån träning sen.
Lekträna, är det nåt ni gör med era hundar?
Inte jag. Tills nu. Nu har jag verkligen tänkt att det ska bli en del av vår träning.
Så i morse på kissrundan delade jag upp hundarna lite mera. Yris fick gå på ensamprommis med matte. Men hade jag också klicker, godis och en ny leksak.

DSC_0535_redigerad-1

Visst är den fin?
Vad gjorde vi då? Jag började att släppa henne lös och belönade med klick och godis varje gång hon kom till mig. Rätt snabbt började hon håla sig i närheten.
Så då började jag att nöta lite på kommandot NÄRA. Det hajjade hon ju snabbt.
Sen så körde vi igång med leken då. Först bara utan att behöva göra nåt speciellt för att få leka. Ville ju kolla av om hon gillade den nya saken. Det gjorde hon. Så då drog vi igång ordentligt med lek. Jag hade leksaken och sprang iväg, hon efter, hon fick leksaken och jag sprang efter henne. Tjopp så drog hon iväg med den. då gick jag helt sonika ifrån henne och slutade att leka. Det dröjde väl typ 2 sekunder innan hon kom efter. Det här hajjade hon snabbt.
Ojojoj vad vi hade skoj. Vi sprang runt där på täkten och busade som bara sjutton.
Körde några enkla lydnadsövningar också. Kan säga att den hunden inte riktigt varit mogen för nån lydnadsträning förrän nu vid 2 års ålder.
Kom på alldeles för sent att jag ju är sjuk……………. Fan höll nästan inte på att ta mig hem………
Sen har jag haft sängläge resten av dagen :(

Hängbro x 2

Söndag = träningsdag. Vi hade ju träffats några stycken på medlemsmötet på klubben i torsdags och då kläckte jag en idé till M om att vi kanske kunde åka till hängbron o Forsa för lite miljöträning på söndagen. Hon är ju inte sen att nappa om man säger så. Så när söndagen kom så drog vi till hängbron och sen visste inte vi andra vad som skulle hända men M hade mera planer för oss. Vi kan väl säga att det blev hängbro x 2 på denna träningsdag!
Solen sken och det var den första riktigt varma vårdagen på länge. Så underbart att vara ute en hel dag. Det enda som hällde grus i mitt maskineri var den förbaskade flunsan. Men med Paracetamol i kroppen så går det mesta, ja åtminstone 5-6 timmar ;)

Yris och jag har ju gått på hängbron förr och det märktes för hon accepterade snällt att gå över. Visst hon tycker minsann att det är lite läskigt för hon har bråttom över.

DSC_0499_redigerad-1 Lite läskig är den ju också. Det tycker jag med. Men jag har ingen rädsla som kan smitta av sig till Yris iaf. Skönt!

DSC_0506_redigerad-1 Hon är så fin och duktig min tjej. Jag är så stolt över henne.

DSC_0430 Det tränades lite passivitet också men det är nåt som vi som vanligt behöver mera av. Det som blir lite tokigt en sån här gång är att avståndet till de andra hundarna blir för kort. För mig är det viktigt att träna på det sätt jag tycker är rätt. Långa avstånd som hunden fixar. Sen eftersom hunden blir säkrare korta ner avståndet efterhand. Viktig att den får lyckas!

Sen så drog vi vidare till en annan hängbro. Ja ni vet en sån som finns på lekplatser. Ja ni vet en sån här. Ja fast en sån som det finns en hängbro gjord av typ kedjor med plast/gummi på. Den hade M klätt med en prasslig presenning. Sen i slutet en rutschkana.

Alla hundar fixade detta också. Men den var mycket svårare än den STORA hängbron.
Här tänker jag passa på att skryta lite över min sessa. Två steg framåt kan man säga. Hon fixade lyftet, “hängbron och rutschkanan. Fint. Rutschkanan “åkte” hon nedför på egen hand!
PS Lekplatsen på bilden har inget med vår träning att göra!

Tack Bästa Gänget för en Härlig och Lärorik träningsdag!

Igår så var jag tillbaka till veterinären med Kungen som äntligen är på bättringsvägen. Visst fortfarande en liten annorlunda rörelse i bakbenet när han går och vinglig är han i bakdelen. Men betydligt bättre. Så vi fortsätter med antiinflammatoriskt i en vecka till!
Fast jag ska säga att jag vill ju helst träffa nån av veterinärerna som vi brukar och inte en ny varje gång. Dessutom så stämde inte min kemi med hennes kan jag säga. Men hunden blev ordentligt undersökt i varje fall. So far so good!

Ja så röntgade vi ju om lilla Yris armbågar också. De förra bilderna var ju så brusiga och gick enligt SKK inte att läsa. Då hoppa vi på bättre bilder nu då, så att jag slipper ha ångest för detta längre!

Nä nu ska jag ta hand om min flunsa lite. Känns som om det är på tiden att göra det! Kan ju säga att den efter 5 dagar inte är ett dugg bättre utan snarare sämre. Skit! Fast jag har väl mig själv att skylla antar jag. Ta hand om de som är sjuka är jag rättbra på men att ta hand om mig själv när jag är sjuk det är jag dålig på!

Ha en härlig Tisdag!

lördag 23 mars 2013

Mitt i natten

Lite kort om hur han mår min Kung.
Benet slänger lite ibland. Han verkar inte ha så speciellt ont. Han kan inte hoppa in i bilen, eller upp i favvofåtöljen på egen hand.
Han ÄR långt ifrån bra, ja inte ens bättre.
Han ska äta sin antiinflammatoriska medicin några dagar till. Är han inte bättre på måndag så ska vi försöka få tag på en hundortoped.
Eller så får det bli en specialistremiss till Strömsholm så att manfår en CT eller MR gjord på det benet.
Jag känner att jag verkligen måste ge allt för att han ska bli bra.
Det som dessutom är xtra jobbigt är att han verkligen vill kunna röra sig som vanligt men inte kan.
Han som är så pigg har ju MÅNGA år kvar.
Min Kung, Min Tappre Krigare, Min Bäste Vän i Världen!


Sen till nåt helt annat! Röntgade Yris förra fredagen, HD och AD. Har väntat hela veckan på svaret. Ja i alla fall har jag väntat sen onsdagen vilket ju är helt rimligt. Nope, inte ett svar!
När jag då ändå var inne m G så bad jag dem att kolla om det var nåt fel med bilderna och sa att jag måste verkligen ha svaret snabbt. Då kunde de inte kolla för hon som håller på med rtg var sjuk. Jaha och då är det ingen annan som kan göra det då?
In på fredagen igen för att höra mig för hur det har gått med den där granskningen om de hört nåt. Ja då är det iaf en snäll människa som kollar. Jo då de har fått tillbaka hennes AD bilder det gick tyvärr inte att tolka då bildmaterialet var för brusigt! Jaha sa jag när på måndag kan vi komma in och ta om bilderna då? På måndag finns tyvärr ingen tid. Då kände jag att jag började bli lite putt kan man säga.

  • För det första så måste man väl hålla koll på det man får tillbaka fr SKK även om den som "håller på" med det jobbet är sjuk!
  • För det andra så är det nog bara att fixa en tid till den som de tagit en dålig bild till. Fixa en tid som passar den hundägaren! Jag förklarade dessutonm NOGA varför jag måste ha den innan ett visst datum! Då kanske man måste avboka nån annan som det inte brådskar med?
  • För det 3e så måste man ha en rutin för hur man hanterar de bilder som man ev får tillbaka då den som sköter den sysslan på sitt jobb är sjuk. Att man då tar kontakt så snart som möjligt med den det gäller!
Ja med då har jag väl klagat klart då. Eller nu kommer jag till det beslut jag tagit i hundarnas sak, jag byter veterinärklinik helt enkelt. För nu känner jag mig riktigt trött!

fredag 22 mars 2013

En olycka händer så lätt

Ja var ska man börja? Det som skulle bli en helt vanligt promenad slutade verkligen så illa.

Solsken och en underbar vinterdag. Hade hela förmiddagen känt mig lite krasslig, säkert flunsa på G. Attans, jag har verkligen inte tid att vara sjuk just nu. Halsen känns krasslig och killig, ont i kroppen och en riktig “underbar” rethosta.
Så förmiddagen ägnades åt vila. SKÖNT :)

Efter lunch så tog jag med mig Gandalf och Yris för en härlig promenad i skoterspåren på täkterna här hemma. Efter promenaden så ska det bli ett välbehövligt hundbad för Kungen.

DSC_0303

Eftersom det vimlar av rådjur här i trakterna så fick Yris börja att springa lös. Risken att hon blir döv om hon ser rådjur är nog minimal. Men är båda lösa och får ett synintryck så kanske de tillsammans drar på äventyr. Då det råder “koppeltvång” just nu så vill jag inte riskera nåt sånt. Gick en bra bit, tills jag såg att kusten var klar. Då släppte jag lös Kungen också.
De sprang runt och lekte lite precis som de brukar göra. Efter en liten stund så är G rätt så nöjd med lek, han bestämmer ju och det är alltid på hans villkor.

Han strosar runt lite, bestämmer sig för att sätta sig och uträtta nr 2, som alltid så baxar han upp rumpan mot nåt högt, typ en stubbe, några buskar, en hög snökant eller nåt annat som visar att just han är KUNG och att han varit här. Idag blev det 2 små björkar i en dikeskant. Yris och jag knatar på. Japp så var han klar då, startar fån 0 till 100 på ja just nolltid. Sen händer det………………. Ja vad händer egentligen. Han tvärstannar skriker av skräck och smärta. Ni som hört ett sånt skrik från era hundar glömmer det aldrig. Ojojoj, Kungen, vad har hänt?

Han sitter ner med vänster bakben i en konstig vinkel under magen. Är det av eller har han fått en höftledsluxation? Ingen aning men ont har han. Jag lyfter upp honom trots att han protesterar med värsta morrandet. Benet hänger helt slappt och bara dinglar. Helt övertygad om att det är brutet så far många tankar genom min hjärna. Vad hände? Fastnade han, halkade han? Hur kommer det att sluta? Hur tar vi oss hem? Ringer husse, han kommer och möter oss så jag slipper bära hela vägen ända hem. MOBILEN!!!!!! Satan, den ligger hemma på laddning. Ja så kan det ju också gå.
Ja då blir det till att bära då! 1,5 km och 18 kg hund. De blir nog för mycket för min otränade kropp. Så ska man ha med sig en orolig Yris också. Japp det är väl bara att ta tag i situationen då. Knyter Yris koppel runt midjan lyfter upp G och går iväg. Benet hänger och dinglar helt utan styrsel. Han morrar för varje steg vi tar. Mattes HJÄRTA, mitt allt Min BÄSTA HUND!
Vi tar det bit för bit, jag orkar inte bära långa sträckor åt gången. Så vi tar det lugnt och vilar ofta! Efter ett tag så försöker han stödja på sitt ben och då händer nåt med benet. Kanske hamnar det på rätt plats igen? Vad vet jag? Åtminstone försöker han gå för egen maskin. Min Stolte Tappre Krigare, Konungarnas Kung.

Då kommer jag på att jag kan göra en sele av kopplet, så att jag kan liksom få ett handtag på hans rygg, lyfta bakdelen och hjälpa honom på det sättet. Ett trick jag lärt mig på räddningsträningen. Där man gör så för att säkra hunden i tex branta trappor. Vi hjälps åt han och jag så vi tar oss hem till slut.
Då brister det för mig………….. HJÄRTAT MITT! Tårarna rinner…………..

På vägen hem så har jag målat upp det värsta scenariot……….

Till veterinären då!

En rejäl genomklämning av hunden. Inget brutet iaf. Skönt.
Ev en nervskada, diskbråck eller kanske ett korsband. Helt klart har han tänjt ut nåt alldeles förskräckligt. Avvaktar specialistremiss i nuläget. Antiinflammatoriskt i några dagar tillbaka proto vid försämring, tillbaka på måndag om ingen förbättring. Helt klart är att benet just nu inte riktigt hänger med.
Håll alla tummar och tassar ni kan att KUNGEN blir återställd så att han kan springa runt och busa som han alltid har gjort.

DSC_0708_redigerad-1

PS En sak som iaf var väldigt glädjande är ju att han varken ser ut som eller beter sig som en 9-åring. Vältränad, välmusklad med “barnasinnet” i behåll. Som en unghund tyckte veterinären.

måndag 18 mars 2013

Underbara helg!

Dags för en liten uppdatering.

På lördagen så var jag och M med tillhörande hundar iväg på ett litet träningspass. Vi for till ett ställe där det går alldeles utmärkt att miljöträna lite. Visserligen ett ställe som vi tränat på rätt ofta men det går ju alltid hitta på nåt nytt. Så det gjorde vi.
Först gick vi runt i området. Klättrade på allt som gick att klättra på, ja iaf så klättrade hundarna. Jag ser ju att det går bättre och bättre med underlag som är instabila. Fast hon har ju fortfarande rätt så bråttom. Vilket ju i längden kan göra så att det missas en figge just där det är som jobbigast att ta sig fram. Fast å andra sidan så har Yris ett sånt otroligt människointresse så att hon släpper ju inte den doften i första taget.

Vi gick upp och ner för riktigt branta gallertrappor. Vi gick på broar av galler mellan olika “byggnader” och det är riktigt högt upp på vissa ställen. Nåt problem med galler, höga höjder och branta trappor det har hon i varje fall inte! Mattes sessa :)

Avslutade med en sökövning där vi byggde hinder framför figgen. Instabilt underlag av pallkragar och diverse annat skrot. Här så blev det verkligen tydligt att hon tycker det är läskigt. Men som sagt hon släpper inte figgen för det. Hon försökte verkligen hitta en annan väg att ta sig fram. Men fick hela tiden återvända till den “väg” där vi byggt upp hindren. Efter lite stöttning med uppmuntrande ord och en liten hand på lillrumpan så fixade hon det fin fint. Ut igen och skickade på nytt. Då grejade hon det på egen hand.

Så byggde vi in lite mera “hinder” och historien upprepade sig. Men med lite hjälper så fixar hon det fint.
Ja nu vet jag ju hur jag ska träna vidare. Mängdträning på lite olika ställen är det som gäller den närmaste tiden.

På söndagen var det dags för träning med räddningsgänget, förträff nummer 3! Nytt ställe, en bilskrot, spännande :)

Tio ekipage var vi denna söndag.
Vi började med att skjutsas runt hund och förare i en postvagn. Instabilt och skrammel. Yris hon tyckte verkligen att detta var superskoj. Hennes svans viftade så att den höll på att lossna. Jag som trodde hon skulle tycka att det var läskigt. Inte alltid det går som man tänker och bra är det ju när det är åt “rätt håll”. Fast när vi släpptes ut så hade hon ändå lite bråttom, vilket i hennes fall tyder på att hon ändå inte var riktigt överens med vagnen.

DSC_0289_redigerad-1

Vi fortsatte med träningen på instabilt underlag. På en bilskrot finns det ju en hel del däck så även här. Däcken placerades ut så att det blev lite “gungigt” att ta sig över upp och ner igen. Där överraskade hon mig ordentligt. Hon fixade däcken riktigt bra!

DSC_0298

DSC_0301

DSC_0306

DSC_0307

Övningen avslutades med lekträning. Att kunna leka med andra personer (figgar). Yris gillar ju egentligen rätt så skarpt att leka. Men helt då med matte förstås så att leka med andra behöver de tränas på. Många olika leksaker fanns det att välja bland. Men se då blev det jobbigt för terriern. Vanligtvis så har hon inte alls svårt att leka med nåt inte heller att välja vad hon vill leka med men nu blev det liksom lite för mycket. Jag tror att det blev alldeles för snurrigt i hennes lilla hjärna. Sen så är det nog så att hon inte är helt lätt att leka med.

DSC_0313

DSC_0327

En gul liten säl från Granngården blev till slut en favorit och med den fick en av träningskompisarna iaf till en riktigt bra kamplek. Men helst så ville hon fara runt med sälen och “ruska den till döds” och har hon fått chansen så har den varit “slaktad” på terriervis på några minuter :)

Så dags för lite lunch för tvåbenta och lite välbehövlig vila för fyrbenta. Ibland så undrar jag lite om det inte blir för mycket på en gång för hundarna, jag för en del av dem iaf. De blir trötta och okoncentrerade emellanåt.

Efter lunchen så tränade vi på passivitet, att röra oss avspänt bland de andra hundarna.
Hund i slakt koppel och gå avspänt i närheten av de andra. Det tycker jag går bättre och bättre men ibland så behövs mera utrymme än det ges, tyvärr. Men det är väl bara att gilla läget antar  jag. Vi måste alla bli bättre på att läsa våra egna och andras hundar.
Passivitetsträningen går framåt :) Visst jag får många gånger vara bestämd med henne och verkligen vänligt men bestämt hålla fast henne tills hon ger med sig, men vi gör hela tiden framsteg.

Sen så avslutade vi med en vindövning, bäst att passa på när vi för en gångs skull tränade ute och när det blåste lite. Placerade en figge bland skrotbilarna, så fick vi göra ett koppelsök längs raden med skrotbilar.
Under tiden de andra jobbade så fick vi andra binda upp våra hundar och stå en bit ifrån för att titta på när de andra jobbade med sina hundar. Verkligen nyttigt båda delarna. Att se på när andra jobbar med sina hundar är verkligen underskattat. Ojojoj vad man lär sig läsa hund på det sättet!

Hur gick det då?
Passivitet är ju som ni redan förstått inte Yris grej här i livet och jag är verkligen LIVRÄDD att hon ska börja PIPA för nån mera sån hund vill jag verkligen inte ha! Men hon skötte sig faktiskt finfint. En enda gång pep hon en aning en mest  sympati med de andra “piparna” tror jag. Hon tystnade direkt när jag sa till henne. Tilläggas ska att jag gick tillbaka till henne många gånger för att belöna med godis då förstås efter som att äta är lugnande för en hund!
Invindningen och koppelsöket, ja det fixade hon hur lätt som helst. När hon får figgen i nosen då kan inget stoppa henne.

Sammanfattningsvis en söndagsträning som gick hur bra som helst. Yris överraskade mig i mångt och mycket denna träningsdag! Just nu så känns det som om vi tagit jätteklivet framåt.
Gissa om hon snarkade i soffan igår kväll. Efter 6 timmars räddningsträning är även en liten Yra trött!

lördag 16 mars 2013

Grattis Loppan

Ojojoj nu va det länge sen vi skrev nåt här. Vi har ju inte legat på latsidan precis.

Först så säger vi GRATTIS till Världen Snyggaste Loppa på hennes 4-års dag!

DSC_0975

DSC_0991

DSC_1001_redigerad-1

DSC_1037

Mattes finaste <3 Till sommaren ska vi försöka oss på nån utställning minsann!

Förra helgen så tränades det räddning down in the basement. Ja i en källare där vi tränat många gånger förr. Vi introducerades i koppelsök  och så gjorde vi en sökövning. Koppelsöket fixade den lilla damen fint och sökövningen också. Under tiden de andra koppelsökte så tränades det passivitet. Se på sjutton där gjorde hon minsann STORA framsteg, hon blev alldeles tung i min famn!

Har tränat lite lydnad med Walle och under tiden fick Yris sitta uppbunden för att träna vidare på passiviteten då. Det fixade hon fint. Walle han var så jädrans bra. Måste nog dra igång det här med lydnaden igen!

Under veckan som gått så har vi också varit iväg och miljötränat lite. Husse följde med och det är jag så tacksam för :)
Yris gör iaf framsteg. Hon går på galler ur som helst och hon är inte det minsta höjdrädd, hon fixar trappor som lutar nästan rakt ner. Det som behövs tränas på är instabila underlag. När det gungar lite och när det skramlar där hon går. Vi tränar på!

söndag 3 mars 2013

Kontaktsvårigheter!?

Ojojoj vad jag har genat i min träning av Yris. Snacka om att vi har kontaktsvårigheter!
Jag har verkligen missat nåt så basalt. Är så förbannad på mig själv. Nu gäller det minsann att ligga i.
Inser i samma veva att jag håller på att få en hund som verkligen är alldeles för mycket på innan arbete.

Kontaktövningar och passivitetsträning ligger nu på den dagliga agendan. Tänk om man hade en kombo av henne och Walle. Det vore nog den perfekta räddningshunden det! Fast den kanske kommer att födas här den ;)
Nä, Bara att inse att de närmaste veckorna är FULLA av jobb!!!!!

Kontaktövningarna är väl inga bekymmer i sig. Men kontakt under störning det kan nog bli jobbet det.
Passivitetsträning skulle vi lagt krutet på när hon var en liten valp………….. Fast å andra sidan är det u lättare att träna upp dessa saker än att ha en slö hund och träna upp aktivitetsnivån.

Igår så var det dags för den officiella förträff nr 1 inför inträdesprovet.
Vi tränade underlag med skrammel och instabilitet, 1. Vi tränade att kunna koppla av i grupp samt att röra sig bland andra hundar, 2. Sen så avslutade vi med ett par hittaövningar, 3.

  1. Här har vi massor att jobba med. Bråttom, bråttom när det blir lite för läskigt, låter och rör på sig under tassarna.
  2. Passivitet då. Här behöver vi massor med träning. När man dessutom tränar passivitet i grupp så MÅSTE ju alla vara beredda att sitta kvar tills ALLA hundar varvat ner. Även om det tar LÅÅÅÅng tid. DE hundar som tar längst tid på sig är ju de som behöver det mest :) Så den träningen var ju inte sån stor nytta för oss precis :( Belöningen blev ju att få gå därifrån fast man inte kommit till ro……..
    Att sen röra sig i gruppen, skita i de andra de blev väl dagens andra stora utmaning. Ja lite kontakt fick vi väl. Men hur mycket har vi inte att jobba med.
  3. Hittaövningarna gick iaf superbra. Nosen på och jobbade sig riktigt fint fram till figgarna. En av de få hundarna som klarade att stanna kvar hos figgen på ett rätt så bra sätt! Fast här kan man ju också ha en åsikt, att figga är också en konst som en del har med sig så bra medans andra behöver massor med träning i den konsten också!

Sammanfattningsvis så har vi ett hästjobb framför oss de närmaste veckorna. Min Yris är enligt kursledaren en alldeles otroligt självständig ung dam som inte alls behöver sin matte så mycket, utan “kan själv”. Kursledaren är ju dessutom MH beskrivare så jag tror ju att hon kan det här med att läsa hund rätt så bra.

Men att jobba upp kontakten utan belöning i form av leksak eller godis det tror jag inte så mycket på. Att jag ska var den skojigaste belöningen, njae där finns nog en hel del att önska!

En sak som kändes så bra i detta var väl att jag fick bekräftat att jag i mångt och mycket verkligen tänkt och tänker rätt i räddningsträningen :)

Men då jobbar vi vidare då!

DSC_0560

fredag 1 mars 2013

KÄRLEK

Igår eller idag  fyller han 5 år eller nästan i alla fall. Den 29 februari 2008 föddes han på Kennel Fehér Macko i Gårdskär, Walle eller Fehér Macko I Want It All som han heter i sin stamtavla.

Han och jag möttes först på sommaren det året. KÄRLEK var det direkt! Jag fick nån slags inre känsla av att den hunden skulle bli min! Det dröjde inte många dagar förrän han fanns här hos oss. Till en början på foder och sen  i min ägo!
Älskade Walle!
En hund som gjort att jag verkligen fått lära mig massor om hundar och om hundträning. En hund som är med på det mesta och snabbt kommer in i vår egna lilla bubbla! När vi tränar och står i så är det han och jag, ingen annan göre sig besvär.

Så mycket skoj vi gjort och ska göra tillsammans!

Valpkurs, klickerkurs, lydnadskurs, sökkurs, inträdesprov till räddningshund, vi spårar vilt och personer, vi tränar lydnad, vi tränar fortfarande räddningsträning och vi kör en hel del sök i skogen. Han är skottfast och har gjort ett fantastiskt fint MH.
Älskade Wallemannen! Den mest samarbetsvillige som finns. Han och jag. Tillsammans ska vi nog uträtta stordåd, Du är Min Vackre Prins. KÄRLEK!!!!!!

PICT0188 PICT0104 PICT0108

PICT0199

DSC06741

090101 029

DSC04388

PICT0191

DSC02307

DSC_0616

Ja det var en liten bildkavalkad det! Han är vacker min Prins!

PS Han kommer under våren att HD röntgas om och då hoppas vi på ett bättre resultat än C (B+C). Ja jag tänkte mest om nån skulle vilja använda denne fantastiske hane i sin avel! Själv kommer jag förstås att anväda honom om resultatet blir till det bättre. Jag har ju 2 tikar som det skulle passa utmärkt att använda honom till ;)