tisdag 20 november 2012

Tvådagars del 2

Ja till söndagens äventyr då. Magen laddad med gröt och snusdosorna laddade med korv. Kaffetermosen nedpackad och leverpastejmackan likaså!

Målet med resan är ett nytt spännande ställe där en del andra kändisar varit före oss. För att nämna några så har Sven Wollter, Loa falkman, Kristina Hansson och Romeo- och Juliakören från Dramaten ja en hel hög till förstås. För här har spelats teatrar under flera somrar i augusti månad.

DSC_0003

Denna dag så var vi 7 ekipage av dessa 7 så är 2 partullhundsekipage i hemvärnet. Jag hade med mig 2 hundar denna dag men bara Yris till själva söket. Gandalf fick följa med för att vara med och valla området idag. Anledningen till att Walle fick vara hemma var helt enkelt att jag var för trött för att köra med 2 hundar denna dag!

Alltså vilket spännande ställe. Här finns det ju massor med gömställen. I den ena delen av byggnaden så finns det ju t.o.m flera våningar med hur mycket mörker om helst! Vi bestämde oss raskt för att använda oss av den stora salen, en masugn samt det första våningsplanet.
Jag har ju faktiskt varit här en gång tidigare med en par av mina hundar. Fast då i annat ärende ;)

Gandalf fick gå med och valla av området och jag kan säga att man blir rätt imponerad av honom. Han bara travar på, det finns inte ett underlag som han tycker är läskigt. Den branta höga spiraltrappan går han uppför utan att blinka. I mörkret tycker han det är superspännande. Dessutom älskar han ju människor. Om jag hade varit intresserad av detta då han var ung så tror jag att han skulle varit en utbildad räddningshund. Dessutom var ju reglerna helt annorlunda då mot för nu. Lite lättare kan man säga :))

Yris första figge var i den stora salen på ett för mig okänt ställe. Det är ju bra att inte alltid veta var figgarna finns då det kan vara lätt att styra sin hund om det skulle krångla. Fast på svåra ställen vill jag veta eftersom jag anser att där vi är i träningen så är det också viktigt att lyckas. Men Gud förbjude syn- eller ljudintryck. Jag är av den teorin att det är bättre att hjälpa hunden ända fram om det skulle behövas. Yris hon är en duktigt sökhund men hon har också en jäkla spårnos som hon använder då och då, hrmm. Jaja det är nåt hon väljer bort mer och mer iaf. Hon gillar verkligen det här med räddningssöket!

DSC_0027 Matte skynda dig, vi ska ju jobba nu!

Ja som sagt jag visste att första figgen fanns längst bort i stora salen men inte var. Jag valde att koppelsöka i den första delen av området. Hon sökte av fint och det syntes på henne att här finns ingen. Men när vi närmade och slutet av området blev hon ivrigare. Så jag bestämde mig för att släppa henne.

DSC_0033

Hon fick ganska så snabbt vittring på figgen och jag har tur att den lilla damen är så lättläst. För när hon har figgen i nosen då viftar hon frenetiskt på svansen.

 DSC_0037

DSC_0039Här levererar hon beviset!

Figge nr 2 satt i Masugnen och här var det svårt för alla utom en hund. Ja vittringen drar väl lite hur som helst i en stor skorsten. Lite öppningar här och där i skorstenen gjorde det rejält svårt. Intressant var att se att nästan alla gick till samma ställe först så där luktade det väl mest. Yris behövde en hel del hjälp här men hon är ju så färsk än och miljön var ju ny! Ja iaf på den här sidan av byggnaden ;) Men att hoppa in i ugnen till figgen det gick hur lätt som helst.

DSC_0052 Matte är det här Sibylla? Dom har ju korv här iaf ;)

Nästa utmaning var spiraltrappan. En trång spiraltrappa med helgjutna trappsteg (gjort långt före gallertrappornas tid). I anslutning till den var det också värsta fågellarmet. Det lät som en hel flock fåglar a´la Hitchcock kom skrikande och flygande, sen pep det som ett inbrottslarm. Har ni nånsin hört ett sånt? Alltså undra hur många decibel det var på det larmet. Inte verkade det hjälpa så mycket heller för de riktiga fåglarna hade lämnat spår efter sig, haha.
Yris hon kollade mot högtalaren och så var det med det. Skönt, inte särskilt känslig för nya och höga ljud alltså.

DSC_0057

Matte därifrån kommer ljudet.

Så till trappan då. Om jag ska tippa höjden så var den väl ca 4 m hög? Hon bara gick uppför den som hon aldrig gjort annat. Stolt matte!

DSC_0060

Däruppe uppför en grusslänt där fanns figgen och den hittade hon också!

Alltså jag blir så stolt över min Prinsessa för hon är så säker i främmade miljöer. Det som driver henne tror jag faktiskt är hennes enorma glädje för människor. Att ta sig fram till den personen som hon får i nosen gör så att hon struntar i om det är lite läskigt. Fast å andra sidan så tycker hon inte att nåt speciellt är läskigt. Skulle vara gallertrappor då. Men det tror jag har mera med hennes små tassar att göra. Dom är inte riktigt konstruerade för galler. Men vad gör det! Det finns ju skyddsskor.

På utsidan av huset finns en gallertrappa och den tränade vi ju på. Det gick denna dag finfint.

Behöver jag säga att de båda sov som stockar hela kvällen?

Hörs!

1 kommentar:

Anonym sa...

vilka mysiga dagar, ja en var jag ju med på men kunde ju inte denna dag så jag hoppas jag kan haka på nästa gång!
Härliga bilder...ja den här lokalen används till både det ena och det andra och snart ska ett stort luciatåg vandra in i mörkret!
Hoppas du mår bra i ditt knä!!!!
Stor kram// Kerstin