fredag 30 november 2012

Mörkersök!

Ja då var det då dags för det jag sett fram emot hela veckan! Träning med räddningsgänget. Vi börjar så smått bli en riktigt stabil grupp numera. Kul!
Igår så var vi 5 förare och 7 hundar. Sökträningen avklarad på strax över 2 timmar. Härligt med struktur i träningen så det bara löper på. En på stigen, figgar ute, en som jobbar med sin hund och nästa som värmer sin. Det är så det ska vara!
Det låg ett tunt snötäcke i skogen och det gjorde så att det blev lite ljusare mitt ute i mörkret, så pannlampan behövdes väl inte hela tiden. Men mitt ute i skogen är det väldigt mörkt den här årstiden! Våra hundar utrustades med en liten lampa i halsbandet och jag må säga att ibland såg det riktigt skoj ut då lampan studsade fram där mellan träden. För en del hundar studsade verkligen fram ;)

När vi vallat rutan så gjorde vi en startordning, jag hade nr 1, Walle och nr 7 Yris.
Fördelen med mörkersök är ju att hundarna måste använda nosen. Det går verkligen inte att fuska till det med synintryck precis!
Walle först ut. Två figgar låg utplacerade, en på vindsidan och en på den andra sidan. Inga problem för min Prins. Han är verkligen en duktig sökhund min Walle. Jag skickade ut honom och det enda man såg var den studsande lampan.
Här gäller det verkligen att lita på sin hund.
Hittade figgarna och gjorde verkligen ett så bra jobb. Han söker på ett lite annorlunda sätt min Walle. Han går nästan aldrig rakt på figgen utan nästan alltid förbi och sen svänger han upp. Inte på nåt sätt optimalt för en tävlingshund med men för en räddningshund så tror jag det här söksättet är ganska så smart. Han söker verkligen av rutan systematisk.
Jag måste verkligen säga att han är superduktig min Kille!

Efter Walle så var det min tur att vara först figge sen stighållare. Alltså det är verkligen kul att träna med dessa människor och deras hundar. Alla är verkligen så duktiga. Kan säga att jag är superimponerad då nästan alla är nybörjare!

Så var det då Yris tur. Jag hade lite på känn att hon skulle tycka att det var lite läskigt…………. På med lilla lampan på halsbandet. Två figgar utplacerade. En på vindsidan och en på den andra sidan. Var noga med att hon skulle få vinden i nosen på första så att hon skulle begripa vad hon skulle göra. Ställde upp oss så fint och hon fick figgen i nosen, skickade och hon studsade iväg. Ja hon studsade verkligen. Hon sökte av en bra bit, rakt ut mot figgen men när hon var ett par meter ifrån så vände hon. Hon blev helt plötsligt väldigt osäker. Precis som jag anade. Lill Skruttan. Skickade om och följde med henne en bit ut i rutan. Men se då gick det bättre.
Figge nr 2 tog hon rätt bra med behövde också där en hel del stöd av mig. Den 3e låg på vindsidan och efter 2 lyckade så hade hon väl insett att detta inte var så farligt som det först verkade. Så den fixade hon helt på egen hand.

Men hon gav oss alla ett gott skratt för hon studsade verkligen fram som en känguru där i skogen. Det enda man såg var hennes lilla gröna lampa som studsade fram där mellan träden. Undra om det är hennes mamma eller pappa som är en känguru? ;)

Det här är med mörkersök en övning som stärker hundar och förare enormt! Det ingår också i utbildningen av räddningshundar.

Då ser vi fram emot helgen då det blir träning igen :)))))

tisdag 27 november 2012

Snart jobb…………

Tisdag och sista dagen innan jag ska börja jobba igen. Ja enligt ortopeden behövs ingen längre sjukskrivning än 1 vecka. Jag blir trött bara jag tänker på att jag redan ska tillbaka och springa på det hårda golvet i de långa korridorerna och dessutom orka med……. Knät är dessutom VÄLDIGT svullet.
De piller jag fått av ortopeden lämpar sig inte att inta under arbetstid…………

Idag stoppade jag iaf i mig ett par “ortopedpiller” för att kunna gå på en lite längre promenad = ca 2 km. Gick väl si så där ;) Tur är ju att mina hundar liksom har en känsla för att nu drar vi inte i kopplet för matte kan inte gå riktigt!

Hinner ju göra en del annat på dagarna i stället som att fortsätta läsa i sökboken. Blir ju liiite sugen på att träna hund då. Fick med mig sonen till skogen för att köra lite vittringsövningar med Yris. Eller vindövningar som jag kallar det. Efter promenaden så hade hon ett mera lämpligt tempo i skogen iaf.
Så spännande att se att hon sökte av precis som det beskrivs i boken! Men hon behöver massor med vittringsträning då hon mänga gånger föredrar att sätta ner spårnosen! Så spårträningen ligger nu helt nere för den här damen.

DSC_0903_redigerad-5 kopiera

En teori till som jag verkligen fått bekräftat är ju att man inte alls behöver börja med att “spåra in” hunden innan man går in på söket. Har man bestämt sig för att man ska köra sök med sin hund och den har en större fallenhet för spårandet så tränar man in söket i första hand. Tjoho, logiskt! Eller hur?

måndag 26 november 2012

Funderingar

Jag funderar hit och jag funderar dit. Finns tiden? Orken? Pengarna? Ja många tankar mal i min skalle. Hela mitt hjärta säger JAA men förnuftet vet inte riktigt. Ja, jag tar det just nu för vad det är. En kul grej som hundarna och jag gillar! Vi tränar för att ta oss dit men som sagt var vi får se……..
Det känns liksom inte rättvist mot Walle………. Han är ju en sån superhund. Kanske blir det IPO-R ändå???? Vi tränar för det iaf. Ruinsök eller ytsök ja det kvittar nog. Han är ju en sån fantastisk sökhund!

DSC_0616 Älskar den här bilden på Walle, Min Prins <3

Läser just nu boken Sök- och Räddningshunden! Bra bok som på nåt sätt bekräftar mig i mitt sätt att tänka omkring söket och hur jag vill träna mina hundar :)

Att inför varje träningspass i “ruinsöket” börja med att gå med hundarna i miljön. Så att de får känna sig säkra innan själva träningen börjar. Helst ska de då gå lösa så att de kan ta sig fram som de vill men i närheten av sin förare.

2012-10-06-291 
Lägga den första figgen lätt och försvåra efter hand i träningen. Låta figgarna växla mellan 2 legor så att hundarna lär sig skilja på vittring och vittring! Alltså lär sig vittringsdiskriminering. Så smart. Så spännande!

DSC_0722_redigerad-1

När de så lärt sig vittringsdiskriminering så går man vidare med figgar på höjden. Tips om hur man gör det finns också i boken!
Så nu vet jag hur man går vidare med det också :)

På torsdag ska vi köra mörkersök i skogen. Fasen vad spännande det ska bli för i skogen är det ju kolsvart!

tisdag 20 november 2012

Tvådagars del 2

Ja till söndagens äventyr då. Magen laddad med gröt och snusdosorna laddade med korv. Kaffetermosen nedpackad och leverpastejmackan likaså!

Målet med resan är ett nytt spännande ställe där en del andra kändisar varit före oss. För att nämna några så har Sven Wollter, Loa falkman, Kristina Hansson och Romeo- och Juliakören från Dramaten ja en hel hög till förstås. För här har spelats teatrar under flera somrar i augusti månad.

DSC_0003

Denna dag så var vi 7 ekipage av dessa 7 så är 2 partullhundsekipage i hemvärnet. Jag hade med mig 2 hundar denna dag men bara Yris till själva söket. Gandalf fick följa med för att vara med och valla området idag. Anledningen till att Walle fick vara hemma var helt enkelt att jag var för trött för att köra med 2 hundar denna dag!

Alltså vilket spännande ställe. Här finns det ju massor med gömställen. I den ena delen av byggnaden så finns det ju t.o.m flera våningar med hur mycket mörker om helst! Vi bestämde oss raskt för att använda oss av den stora salen, en masugn samt det första våningsplanet.
Jag har ju faktiskt varit här en gång tidigare med en par av mina hundar. Fast då i annat ärende ;)

Gandalf fick gå med och valla av området och jag kan säga att man blir rätt imponerad av honom. Han bara travar på, det finns inte ett underlag som han tycker är läskigt. Den branta höga spiraltrappan går han uppför utan att blinka. I mörkret tycker han det är superspännande. Dessutom älskar han ju människor. Om jag hade varit intresserad av detta då han var ung så tror jag att han skulle varit en utbildad räddningshund. Dessutom var ju reglerna helt annorlunda då mot för nu. Lite lättare kan man säga :))

Yris första figge var i den stora salen på ett för mig okänt ställe. Det är ju bra att inte alltid veta var figgarna finns då det kan vara lätt att styra sin hund om det skulle krångla. Fast på svåra ställen vill jag veta eftersom jag anser att där vi är i träningen så är det också viktigt att lyckas. Men Gud förbjude syn- eller ljudintryck. Jag är av den teorin att det är bättre att hjälpa hunden ända fram om det skulle behövas. Yris hon är en duktigt sökhund men hon har också en jäkla spårnos som hon använder då och då, hrmm. Jaja det är nåt hon väljer bort mer och mer iaf. Hon gillar verkligen det här med räddningssöket!

DSC_0027 Matte skynda dig, vi ska ju jobba nu!

Ja som sagt jag visste att första figgen fanns längst bort i stora salen men inte var. Jag valde att koppelsöka i den första delen av området. Hon sökte av fint och det syntes på henne att här finns ingen. Men när vi närmade och slutet av området blev hon ivrigare. Så jag bestämde mig för att släppa henne.

DSC_0033

Hon fick ganska så snabbt vittring på figgen och jag har tur att den lilla damen är så lättläst. För när hon har figgen i nosen då viftar hon frenetiskt på svansen.

 DSC_0037

DSC_0039Här levererar hon beviset!

Figge nr 2 satt i Masugnen och här var det svårt för alla utom en hund. Ja vittringen drar väl lite hur som helst i en stor skorsten. Lite öppningar här och där i skorstenen gjorde det rejält svårt. Intressant var att se att nästan alla gick till samma ställe först så där luktade det väl mest. Yris behövde en hel del hjälp här men hon är ju så färsk än och miljön var ju ny! Ja iaf på den här sidan av byggnaden ;) Men att hoppa in i ugnen till figgen det gick hur lätt som helst.

DSC_0052 Matte är det här Sibylla? Dom har ju korv här iaf ;)

Nästa utmaning var spiraltrappan. En trång spiraltrappa med helgjutna trappsteg (gjort långt före gallertrappornas tid). I anslutning till den var det också värsta fågellarmet. Det lät som en hel flock fåglar a´la Hitchcock kom skrikande och flygande, sen pep det som ett inbrottslarm. Har ni nånsin hört ett sånt? Alltså undra hur många decibel det var på det larmet. Inte verkade det hjälpa så mycket heller för de riktiga fåglarna hade lämnat spår efter sig, haha.
Yris hon kollade mot högtalaren och så var det med det. Skönt, inte särskilt känslig för nya och höga ljud alltså.

DSC_0057

Matte därifrån kommer ljudet.

Så till trappan då. Om jag ska tippa höjden så var den väl ca 4 m hög? Hon bara gick uppför den som hon aldrig gjort annat. Stolt matte!

DSC_0060

Däruppe uppför en grusslänt där fanns figgen och den hittade hon också!

Alltså jag blir så stolt över min Prinsessa för hon är så säker i främmade miljöer. Det som driver henne tror jag faktiskt är hennes enorma glädje för människor. Att ta sig fram till den personen som hon får i nosen gör så att hon struntar i om det är lite läskigt. Fast å andra sidan så tycker hon inte att nåt speciellt är läskigt. Skulle vara gallertrappor då. Men det tror jag har mera med hennes små tassar att göra. Dom är inte riktigt konstruerade för galler. Men vad gör det! Det finns ju skyddsskor.

På utsidan av huset finns en gallertrappa och den tränade vi ju på. Det gick denna dag finfint.

Behöver jag säga att de båda sov som stockar hela kvällen?

Hörs!

söndag 18 november 2012

Tvådagars

Det ordet har en liten annan betydelse nu än när man levde ett hektiskt singelliv utan man, barn och hundar ;)
Just den här gången betyder det 2 dagar med RÄDDNINGSSÖK! Det ni, då är himmelriket nära!

På lördagen så var vi på ett känt ställe. Ja iaf för flera av ekipagen som var med. Ett skoj ställe att träna på med mörka containrar fulla med sot och brandlukt. I området finns det även containrar med en massa “bråte” i också ruinen då förstås! Med mig denna dag så hade jag Walle och Yris!

Walle först ut (sorry no photos då jag inte fått upp kameran). Fyra figgar, två i sotigt mörker, en i container med en massa bråte och en i ruinen. Lösrulle kör vi med numera men själv undrar jag just i skrivandets stund, varför? Slut med lösrulle för Walle för han kan ju detta med rullemarkering. Va sjutton han är ju proffs på det!

Hur som helt så fixade han sina figgar galant. Fina markeringar och finfina påvis. Nästa gång hoppas vi på flera figgar för han måste ju träna sig på flera än fyra nån gång. Man vill ju öka hans uthållighet efter hand!

DSC_0633 En gammal bild får det bli på Bästa Walle.

Yris fick också fyra figgar. Började med en markeringsövning med lösrulle. Jag har bestämt mig för att nu är det dags att gå vidare i träningen så hädanefter blir det rullar i söket.

 DSC_0856 Här är det full fart ut till figgen när vi tränar markering.

DSC_0857 Tar rullen snabbt som blixten

DSC_0858 Full fart in till matte med rullen

DSC_0859Så tillbaka till figgen för belöning.

Figgarna var utplacerade ungefär som Walles. Men hennes första figge satt lite på höjden och det har vi ju inte tränat nåt speciellt på. Men med lite stöttning så fixade hon det också.

DSC_0864 Ja men härinne är det nån.

Vidare in i mörkret. Där fick hon minsann jobba ojojoj vad hon jobbade och jobbade och jobbade. Där var det rätt så svårt. Ibland när man håller på med det här så önskade man att man hade en hundnos och kunde känna var vittringen drar. När hon väl fixade det så blev det väl inte riktigt som vi tänkt det med figgen. Ja nu spelade det inte sån stor roll med min hund. Hon tog iaf rullen och fixade ett fint påvis.

DSC_0869 Mums figgen bjuder på pannkaka

Tredje figgen bland bråten i en container fixade hon också bra.

DSC_0873 In med full fart som är den fart som alltid gäller för Yris

Figge nr 4 i ruinen var lite svårare. Det är ju bara väggar med fönsterhål och inget tak så där kan man verkligen undra hur vittringen drar? Men som hon hoppade in och ut genom dessa fönstergluggar. Hittade hon nån figge då? Japp såklart att hon gjorde och en superfin rullemarkering med tillhörande påvis.

 DSC_0884 Här kommer hon med fart

DSC_0885 Nånstans här finns hon

DSC_0887 Hittad, här kommer jag med beviset!

DSC_0892 Matte kom ska jag visa var hon är

DSC_0894Då kampar vi en stund då. Så vill jag ju ha pannkaka!

Nä nu ska jag nog sova. Får skriva om dag 2 imorgon. Då har ni nåt att läsa om då också.

Bra va?

DSC_0903 

Åh ni sotig blir man i skägget!

fredag 16 november 2012

Lite lydnadsträning

Fredag,fortfarande ledig! Städning fortsätter och jag är disciplinerad i mitt jobb. Attans, det trodde ni inte? Efter dagens städning så belönade jag mig själv med HUNDTRÄNING.

Tog med mig Yris och Walle och for iväg till klubben. Inte en människa eller hund där, skönt. Joviist är det kul när det är andra där och tränar men idag var det skönt att vara där själv. Walle har ju som bekant stökat lite vid lydnadsträningen där på klubben. Nosen har varit i backen mest hela tiden och jag har varit irriterad. Nu har vi ju vilat ett tag och han har fått gå med VGW selen på promenaderna. Tror faktiskt att det gjort lite gott.

Idag var han bara så underbar. Min Prins.

Tränade fria följet och han höll position länge utan belöning. Alltså han höll perfekt position. Så jäkla bra. Han sätter sig så himla fint vid min sida så fort jag stannar och kommer han lite fel så justerar han den självmant utan att jag behöver ge nåt nytt kommando. 
Jag har ju precis som jag skrivit tidigare lagt om lite i träningen. Odinlärning är det som gäller och jag är mycket sparsam med klickern och aldrig nånsin en godisbelöning direkt på marken.

Så tränade jag inkallning på rätt kort avstånd, ca 10m. Istället för att säga stanna då jag lämnar honom så säger jag sitt och som sagt var, “lagt kort ligger”. Det funkar faktiskt bättre än när jag säger stanna. Avståndet ökades efter hand och han fortsatte att sköta sig.

Så till hindret då. Samma fina hoppteknik som vid de senaste träningarna. Hoppet enligt Lkl 1 funkade utmärkt och hopp sitt hopp lika så.

Det sista vi tränade denna dag var apportering. Enligt Lkl1 är liksom ingen svårighet och inte när jag kastar den och han ska hämta heller. Fin fart ut, snyggt och snabbt gripande. Kommer in med superfart och den sista delen som han haft lite svårt med. Att komma in med apporten och sätta sig fot den fixade han super idag.

Idag var vi så samspelta som vi brukar vara, Kärlek!

Så dags för Yris då. Fokuserade på kontakt och belöning. Idag var det bästa bollen. Den röda pipbollen!

Vi tränade lite på att hålla position under gång. Alltså hon har en sån fin position och håller en sån fin kontakt.Vi förlänger sträckorna för varje gång. Hon fixar rätt så lång bit utan belöning.

Hon är liksom en annan hund är Walle. Inte riktigt lika ivrig som Kungen. Men Ivrig är hon!

Ja vi fortsatte att nöta sitt och ligg. Sitt är et ord som hon förstått till fullo. Hon sitter kvar till jag bryter. Ja inte så länge men ca 30s blir det iaf och jag kan gå en bit ifrån henne också. Ligg nöter vi vidare på.

Så testade vi hindret och hon gillar verkligen att hoppa. Hon klarar fint att hoppa ut från mig och tillbaka. Just när detta ska tränas så saknar jag en träningskompis. Suck!

Yris hon skötte sig så bra idag men vad gör man inte för en röd pipboll.

Men i morgon och på söndag är det sökträning med Fina Vänner.

Ha en fin helg!

torsdag 15 november 2012

Skogspromenad och Julstädning ;)

FEM lediga dagar, Tjoho! Så jäkla skönt.
Ska börja med årets JULSTÄDNING! Ett rum varje dag. Sen så gäller det att hålla ordning. Då kan jag ägna december månad till det jag gillar näst bäst att syssla med (efter hundträning), BAKA och Julpyssla!
Köpa julklappar ska jag ju också hinna med. Fast det har jag ju startat lite med!

Advent och jul är de klart bästa högtiderna!

Idag så har jag putsat fönster i vardagsrummet och storstädat där inne, så sjukt nöjd!

Efter att ha städat klart så tog jag med mig Gandalf och Yris och gick på en skön skogspromenad. Solsken och ett underbart väder :))
Hundarna fick turas om att vara lösa i skogen. Den gamle mannen han nöjer sig numera med att strosa efter stigen, lukta och pinka lite! Min ÄLSKADE Gandalf <3

När det sen blev Yris tur då blev det fart kan man ju säga. Hon höll sig inte på stigen kan man säga.Utan mest offroad blev det för henne! Det fanns nog inte en sten som inte fick besök av den lilla damen. Ojojoj vad spring det finns i de benen.


Hörs!

söndag 11 november 2012

Smått euforisk

Efter dagens räddningsträning i en källare någonstans i Sverige kan man vara smått euforisk! Tror vi var totalt 16 hundar idag. M hade ordnat ytterligare en helg med “prova på” för intresserade. En hel del nybörjarekipage från förra helgen dök upp och det var verkligen skoj! Några hundar var dessutom riktigt duktiga.

Jag började som figge till de 3 första hundarna, alla erfarna och duktiga sökhundar.
Den mest imponerande hunden idag var Tikki, snart 14-årig schäfertik! Still going strong! Den yngsta var lille Watt, en kelpiekille på 4 månader. Han kommer med all säkerhet att gå hela vägen fram till räddningshund. Så duktig redan!

Mina hundar då?

Walle fick vara med och valla området idag. Syftet med det var att få “jobba” honom lite så att han inte har så stor arbetsförväntan i bilen. Yes det hjälpte faktiskt.

När det blev Yris tur så hade vi god tid på oss att sitta ner i början av sökområdet och vänta på vår tur. Syftet med det för min del var att få Yris att landa lite innan söket. Passivitet är ju inte hennes starka sida.
Tänk det gick riktigt bra hon landade nästan. Det gjorde faktiskt så att hennes arbetstempo var bättre idag :)

Yris fick 4 figgar idag. 
Figge 1 i mörker och det fixade hon galant. Hon jobbar bra i miljön och är inte det minsta mörkrädd. Hoppar in i “hålet” i väggen med fart. Hittar figgen snabbt och den figgen bjuder på plättar, mums!

Skickar iväg henne för att jag vill se hur hon jobbar på egen hand. Hon går ut långt från mig vilket ju är riktigt bra. Hon söker av flera sidokorridorer på egen hand och hon jobbar fint efter kanterna. Söker av området riktigt bra! Visar mig att här finns det inga figgar.

Figge nr 2 och 3 ligger i samma korridor en riktig bunker med jordgolv och delvis golv med utlagd byggplast. Nr 3 blir den jag skickar först på. Hon ligger på plasten så den måste hon gå på då för att komma fram till figgen. Yris har ju som sagt var inga problem med vare sig miljö eller underlag så den figgen fixar hon fint.

Nr 2 finns i samma tunnel fast på grusgolvet högt upp under ventilationsrören. Hon jobbar lite med nosen i marken från börja där. Men precis när jag ska kalla tillbaka henne så drar hon upp nosen och sticker till figgen med fart!

Figge nr 4 sitter i den långa huvudkorridoren bakom en gipsskiva som står lutad mot väggen. Här får hon ingen vittring först utan springer förbi. Men på vägen tillbaka får hon figgen i nosen och springer in under gipsskivan där figgen sitter. Tilläggas kan ju att nästan alla hundarna tog den figgen på tillbaka vägen.
Ja det är ju svårt för oss med lite sämre nos än hundarna att veta hur “vinden” drar inomhus!

Avslutade med en markeringövning med öpppen figge i huvudgången. Fram till figgen tar rullen och kommer till mig med fart. Gör ett helt ok avlämnande och ett påvis med en jäkla fart!
Att göra markeringövningar på det här viset med Yris har ett syfte nämligen att få ett jäkla drag ut på påviset och det lyckades kan man säga. Nästa gång så blir det lösrullar hos alla figgar.

Walle fick också 4 figgar. Lösrulle är det som gäller här i underjorden. Detta bara för att jag vill ha säkra markeringar i den här miljön.
Nr 1 i mörker och där jobbar han så himla bra idag. Tar rullen kommer till mig och gör ett snyggt påvis.
Den andra figgen finns i huvudgången under en ventilationstrumma och där måste jag säga att han imponerar på mig. Han klättrar upp på en del bråte som ligger där och markerar och visar finfint.
Figge 3 och 4 funkar lika bra det med.
Min Walleman han är så fin med figgarna och jag måste säga att det var ett bra val av mig att låta honom vara med att valla området idag!

Jag har goda förhoppningar om att min lilla Yra Pyra Persienn ska kunna gå hela vägen ända fram till räddningshund.

torsdag 8 november 2012

Ett ryck och en Skyddsängel


I förrgår fick jag helt plötsligt en längtan efter att träna lite lydnad med Walle.
Han och jag har verkligen vilat från varandra. Vi har ju givetvis gått våra promenader och så har vi tränat sök men ingen lydnad. På promenaderna har han fått ha på sig VGW selen, allt för att vi ska slippa  komma i konflikt med varandra på nåt sätt.
Han var verkligen på G den Älskade Wallemannen.

Jag har ändrat mitt tänk runt träningen. Efter föreläsningen jag var på för ett par veckor sedan så ska jag försöka göra på ett lite annat sätt när vi tränar. Ska försöka satsa mera på ordinlärning än på att försöka shejpa fram olika beteenden. Säger man sitt så ska hunden sitta tills vi bryter eller till annat kommando ges. Är dessutom lite taggad på att träna in IPO-R lydnaden. Ska nog satsa på den tror jag. Skulle iaf vara superskoj att testa en sån tävling iaf. Ytsöket är kanske det som skulle passa Walle bäst.
Så nu blir det till att sätta igång med träningen igen då!

Idag hände når mindre skoj men tiden var inte ute!
Skyddsängeln eller vem sjutton det är var med mig, Yris och Walle idag ♥


Till dig i det som jag tror var en svart eller mörkblå volvo s80 (hann tyvärr inte se vad det var för bil eller reg nr) som gjorde den fantastiska omkörning vid infarten till Blästa vid ca 16:20 idag säger jag bara Förbannade IDIOT .

Blev du för rädd för att stanna och be om ursäkt och kolla så att du inte skadade oss? Hade jag eller hundarna av nån anledning kommit ca 20 cm längre ut i körbanan så hade du kört på oss! I en hastighet som var betydligt högre än de 70 km/h som råder på den vägen!

Tilläggas kan att jag 165 cm hög hade en varseljacka som når halvägs ner på låret med massor av reflex på mig och hundarna hade reflexhalsband med ledlampor på!!!!!!!! Så vi syntes med all säkerhet!

Alltså fasen vad jag är ARG men ändå tacksam för att jag och hundarna inte är DÖD eller skadade!

Så här var jag klädd!

2012-10-15-327
Så här var hundarna Klädda!
Ja vad ska man säga?

Nu lämnar vi detta bakom oss och går vidare Tacksamma över att det gick bra!
I morgon blir det lite lydnadsträning med Yris och Walle. Nu hoppar jag i sängoch läser lite IPO-R lydnad! Natti natti!

måndag 5 november 2012

Sökträning down in the bunker

Alltså det häftigaste på länge. Räddningssök på ett helt fantastiskt ställe. Hemligt förstås ;) 
Men bara så suveränt så jag var euforisk hela jäkla helgen efter lördagens träning. Vår nya träningskompis M har en del kontakter och riktigt bra ställen att träna på.

Vi var ca 10 ekipage denna gång då M hade fixat prova på träning för de som är nyfikna på räddningssök. Så vi var en del rutinerade och en hel del nybörjare och hundar av olika raser i olika åldrar. Det var mina wheaten, det var kelpie, golden, hoffe, boxer, schäfer, borderterrier sen kanske nån mer ras som jag glömt. 
Alltså vilken kanonlyckad dag. Blir man inte nyfiken på räddningssök efter det här då vette sjutton!

Walle fick köra mörkersök i en lucka i väggen. Söka figge i en jättelång kulvert med jord-och grusgolv dessutom var hälften av tunnelns golv belagt med byggplast. Sen så fick han sista figgen i mörker i en lång tunnel.
Han fixade sina figgar finfint. Lite försiktig var han allt på plasten men jag vet ju att han inte är alltför tuff i miljön. Jag har börjat köra med lösrulle på honom igen bara för att han ska får träna lite mera i miljön. Då måste man verkligen fram till figgen för att kunna markera att man hittat nån. Nöjd med hans insats är jag!

Yris hon fick 3 figgar. Dom 2 första var bara hittaövningar eftersom miljön var helt ny och lukterna drar som de vill där nere. Alltså riktigt svårt för nybörjare som Yris. En i mörker i en lucka i väggen. Det fixade hon fint.
Nr 2 fanns i den långa kulverten som halva delen hade plastats med nån slags byggplast. Nya underlag, ny miljö. Inga som helst problem med underlaget. Men en del problem med nosarbetet. Jobbade en hel del med låg nos. Spårade? Ja fast de skulle nog vara svårt att spåra nån där nere när ca 7 hundar gått före och en hel del människor också. Dessutom hade figgen gått in en annan väg. Hon hittade ju figgen och matte var helnöjd.

Efter den figgen blev det en markeringsövning och hon tycker verkligen det är skoj att hämta rullen hos figgen och springa allt vad hon kan med den till matte. Sen så såg jag till att hon fick dra ut på påviset med matte i kopplet som sprang allt vad hon var värd för att hänga med. Jag håller emot lite för att få terriern ännu mera taggad att visa var figgen finns. Det lyckades för hon blev verkligen mera på.
Figge nr 3 satt i långa gången och hade rulle och där funkade allting så bra. Nosarbete med hög nos, rullemarkering och påvis. Det går framåt med terrierflickan.

Trötta och skitiga och lyckliga var vi efter lördagens träning.