torsdag 27 oktober 2011

En fåraherde och hennes hund

Promenad i regnet. Vilket jag faktiskt gillar. Walle och jag tog en promenad nu på förmiddagen. Eftersom jag bestämt mig för att få bättre kondition så var det väl passande att gå med stavar då. Tanken är att jag v.a.d ska gå med stavar och den andra dagen gåjogga enligt mitt program.

Sagt och gjort iväg då. Den vanliga rundan på dryga 3km blev det.

Ungefär halvvägs så går en flock med får på bete. Bonden flyttar hagen efter hand som fåren betat av och idag var tydligen en sån flyttahagendag ;) När vi passerade så var fåren tillfälligt utan hage och höll sig stilla och fint i skogskanten. Ja ända tills de fick syn på oss. Nyfikna djur det där!

Vips så hade vi hela flocken får bak i rumpan. Vi gick ju mot deras hus så det var säkert helt naturligt för dem att haka på. Men vad sjutton gör jag nu?

Ska jag släppa lös hunden för att kolla om han har goda vallegenskaper? Njae inte riktigt läge för det precis. Men jag hade ju mina stavar med mig. Stannade vände mig om. Ut med stavarna så att de inte kom förbi. Tog ett par steg framåt och vips så vände hela flocken. Ja då är det väl bara att knalla vidare då. Trodde jag!!!!

Vips, lika snabbt var dom precis bakom min rumpa igen! Proceduren upprepas och hela flocken vände om. Njae inte hela. Ett stort jäkla får ställer sig precis framför mig och så BÄÄÄÄÄÄ låter det. Upps vad jag skvätte till! Sen så vände också det fåret om och följde med de andra. Phuu, skönt :))

Bild från nätet

Bilden lånad från nätet

Walle då? Han höll sig fint bakom matte i detta läge. Visst var han nyfiken och kanske hade han ställt till med fårjakt om jag släppt honom lös. Eller kanske han satt igång att valla ihop hela fårflocken. Vem vet?

Kände mig som en fåraherde med en hund. Ja iaf för ett litet ögonblick ;))

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Vilken härlig promenad...sånt gillas. Jag gillar oxå att promenera i regnet, man stänger in sig i en lite kokong och bara går:)
Kram vi synes snart:)

Camilla sa...

Vilket tur att Alicia och Tikko inte var med - de hade nog haft ett och annat att säga till fåren...;-) I söndags mötte vi två lösspringande hundar i skogen efter spårläggandet, och med fem hundar varav en är väldigt osäker i hundmöten, så var det inte roligt att träffa på två stora med raggen rest både bak och fram. Vi lyckades dock passera utan problem, men ringde sedan polisen för en lägesinformation i fall att hundägarna efterlyste sina hundar. Några hundförare syntes inte till...Tikko och Alicia var redo att ta frontlinjen, men det fick de naturligtvis inte...
Stora kramar från Skåneland.