söndag 11 september 2011

Marknadshelg

Denna helg har varit väldigt trevlig :) Fredagskvällen tillbringades med de bästa tjejerna hemma hos K och T i deras nybyggda fina hus. Vi  käkade kina/thaimat, drack vin, cider och en jättegod fläderlikör. Så fick jag present och tårta också :)) Tack tjejer för en trevlig kväll!

På lördagen så drog jag i väg en sväng på Hälsingemarknad. Mest för inköp av marknadsnougat, det kan man ju inte missa. Lite annat smått och gott följde ju också med hem. Det är väl alltid skoj att shoppa lite. Senare på kvällen så drog jag och K till skogs och la några viltspår. Klöv och blod, 3 spår, ett spår var till Walle, Loppan och Jimmie. Så bestämde vi träff till söndagsförmiddag för att då gå spåren.

Spännande att se om det skulle funka. Liggetiden blev ju ca 16 timmar.

Walles först ut av mina hundar. Spårade denna dag hur bra som helst. Han spårade nog i kärnan hela tiden. Men ibland så går också nosen upp i vind. Fast det har jag ju fått lära mig att det är helt naturligt för en wheaten. Spåren var ju dessutom “sparade” i telefonen så jag jämförde ju kartorna med varandra efteråt. Det syns ju förstås att det ena är ett människospår och det andra ett hundspår.

Loppan då? Hon spårade också alldeles utmärkt. Fast hon har ett helt annat spårsätt hon. Hon liksom går serpentin över spåret ibland och direkt i kärnan ibland. När hon kom fram till spårslutet så hade “nån” flyttat klöven några meter men hon hittade ju den ändå. Så jämförde jag kartorna med spåren mot varandra. De stämde ju helt överens de med fast än att hon spårar som hon gör.

Lilla Yris har ju bara fått prova på personspår tidigare. För det finns ett visst intresse men inte så som jag önskar. Ni ska veta att det kliat i mig att testa viltspår och idag MÅSTE det bara ske. Ett kort spår kanske 30 m. Lite krokar var det i spåret. Ni skulle sett henne. Först spårupptaget. Ojojoj vilken skillnad. Lillrumpan viftade så den höll på att lossna. Då menar jag att svansen och även rumpan viftade :)) Sen dök hon ner i spåret och vad det gick undan. Tjoho så var vi framme vid klöven. Den dök hon ner efter direkt. Tog den i munnen och bar den ända till bilen. Inga betänkligheter där inte. En del hundar tycker ju att själva doften av vilt och klöven är lite läskiga.

Hon bar klöven så stolt som bara en hund kan vara när den hittar ett sånt smarrigt byte i skogen. Efter i kopplet kom en lika stolt matte. Tänk vad berikande detta måste vara för våra hundar.

Har ni inte testat detta så gör det om ni får chansen det är bara så himla skoj!

Inga kommentarer: