fredag 12 augusti 2016

Nåt nytt att träna på

Nåt nytt att träna på. Orkar vi verkligen det? Ja men vad fan det är ju bara så kul.
Spår och jaktapportering.
Alltså hur mycket finns det inte att göra inom hunderiet? Man kan nog lära sig nåt nytt ta mig sjutton varje dag, eller?
Jo det känns i varje fall så.

Efter spårföreläsningen så blev man ju såklart sugen på att testa hårda spår.
Sigge och Hilda får bli mina försökskaniner.
Kort spår, ca 5 meter. Lagt som IPO-spår. Asfalt då förstås. En liten osynlig godis i varje fotsteg.
Sigge fattade NOLL! Precis som jag trodde. Efter fyra spår hade han iaf dragit in doften av mina fotsteg. Trött var han dessutom, riktigt trött. Det här verkar vara jobbigt det.
Hilda då? Samma koncept. Men se hon som är rätt "spåroförstörd" fattade iaf lite bättre än Sigge. Sen vad hon drog in i näsan är väl frågan? Men i mina ögon gick det bättre för henne. Eller vad man ska säga.
Men målet är satt för dessa två (kanske Walle också får hänga med på spårresan) är 100 m med 2 vinklar på asfalt. Målet ska uppnås inom 3 månader. Det här är bara så spännande :)
Ikväll kommer jag att fortsätt med det här. Så får vi se om vi måste förenkla lite. Ja om det nu går att göra det? Men det här är ju bara så spännande.

Igår var det äntligen dags för mig och Hilda att åka till Övik och träffa Ulrika, Hildas uppfödare. Vi skulle få lite träningstips i jaktapporteringen. De tips som de fick av en annan valpköpare och jaktprovsdomare på valpträffen de hade i juli. Då jag tyvärr inte kunde delta då jag jobbade.
Det här är ju en helt ny hundsport för mig. Så jag är ju helt novis. Ulrika visade sig vara en bra "lärare".

Vi började att gå en promenad med hundarna. Hilda, mamma Hedda och systern Lovis. Så kul att se dom tillsammans. Att se att Hilda har en hel del likheter med sin mor. Kanske mest till sättet.
Dom två ungdomarna sprang runt och busade. Käkade en del blåbär gjorde de också. Ett fantastiskt ställe var vi på. En stuga mitt ute i skogen på en sjötomt dessutom. Bra förutsättningar alltså. Den ägdes av Ulrikas syster.

Vad gjorde vi då? Jag är så dålig på den här terminologin så det kan säkert bli fel. Men det får ni stå ut med.
Vi började med att introducera en närsöksövning. La ut flera föremål (bollar och nån dummie). Intressant att se hur Hilda skulle jobba i den här övningen. Skulle hon ta det föremål hon hittade och komma in till mig. Skulle hon släppa om hon hittade på en till grej när hon tagit en sak? Hon jobbade fint i söket, tog en boll, full fart mot mig, släppte lite innan. Men jag kände mig nöjd så. efter att ha gjort så på ett par saker så kom hon hela vägen anda FRAM! Tjoho, apporteringsträningen hos Emelie har nog gjort sitt ändå.






Nästa sak blev intro till linjetag. Ut med en dummie. Skickade hunden UT! Alltså sötbönan hon är ju så duktig. Så glad man blir. Jag har lagt rätt bra grunder hos henne ändå.









Till slut så tränade vi vattenapportering. Så himla duktig hund jag har. Ut i vattnet, hämtade dummien. Upp på land. Här kom dagens först race. Upp i skogen med dummien i munnen. Skull hon komma till mig eller fanns det nåt kvar där av hennes tidigare bus? Inkallningssignal med pipan. Se då tvärvände hon och kom ända fram till mig med dummien. Tjoho!
en kvar i vattnet. se den fixade hon bara så bra.




Alltså det här är ju bara så kul. Fick en hel del andra bra tips också. Märgben, revben eller tjurmuskel är bra att ha med sig. Så nu ska här handlas och fyllas i frysen. Men det är en annan historia.

Sammanfattat, en riktigt bra dag i jaktapporteringens tecken. Oj vilken trött hund jag hade med mig hem. Massor med bra träningstips med oss hem i bagaget fick vi.
En fin dag och Övik är verkligen en stad i mitt hjärta. Där skulle jag verkligen kunna bo.

Fredag då. Helgen kommer att gå i hundens tecken. Idag fortsätter jag med hårda spår, imorgon ska legor till söndagens söktävling byggas. Ja så ska vi träna sök också.
Härligt att ha nåt att göra! Hahaha ;)

PS Fotona är tagna av Ulrika, Hildas uppfödare. Tack för dom.

Här kommer några bilder på fina mamma Hedda i fältsöket. Dom bilderna har jag tagit





Här ser man verkligen att de är lika. Mamma Hedda och Hilda.
Samma vackra ögon och uttryck.











onsdag 10 augusti 2016

Föreläsning - spår

Dags då för nästa kurs. Föreläsning om spår på HBK. Så himla bra. Föreläsaren är patrullhundsbefäl och instruktör i både SBK och försvarsmakten. Med massor av kunskaper.
Den här kvällen ställde verkligen till det i min "spårhjärna".
Att tänka utanför boxen när man spårar, vem gör det?
Hur ofta "plockar vi isär" momentet spår?
Hur ofta backar vi när det går fel?
Hur ofta skyller vi på "nåt" när hunden spårar "dåligt"?
Hur ofta tränar vi tex terrängskiften och markeringar separat?
Hur många gånger "puffar" vi på hunden framåt i spåret, bara för att vi vet var det går?
Markerar den ALLA föremål i spåret?
Går hunden med nosen tajt i marken när den spårar?
Hur ofta gör vi roliga spår till hunden?
Varför åker vi alltid till samma ställen då vi spårar?
Hur startar vi vår spårinlärning?
Men hunden kan väl spåra av sig självt? Eller? Kan den verkligen det?

Frågorna är hur många som helst och svaren då? För egen del kan jag säga att den här föreläsningen gav mig många "aha" upplevelser och massor av skratt. Alla erkände vi våra "synder" en efter en.

Vi fick höra om urbana spår, alltså hårda spår i urban miljö och vi fick höra om skogsspår. Vi fick höra om markeringar och spårslut. Tar spåret slut? Hur länge finns det vittring i ett spår? Alltså det här var den bästa föreläsning/kurs jag varit på om spår? Nu jäklar ska här tränas!
Bara älskar när föreläsare/instruktörer är så inspirerande.

Börja alltid spårinlärningen med KORTA spår, ca 20 m och inlärning av hårda spår ca 5 m.

Hundens sinnen då. Hur prioriterar hunden sina intryck?

  1. Syn
  2. Hörsel
  3. Doft, först luftvittring sen markburen vittring.
Då bör vi alltså gå spåren då luftvittringen dragit sin kos. Hur lång tid tar då det. Lite olika förstås, beroende på väder, vind och underlag.
Det här är ju bara så komplext och kul så jag tror jag ska bli spårnörd.

Walle som är en riktigt duktig spårhund. Alltså spårar med nosen i marken ska få ett sånt här spår nästa gång. Det ser väl skoj ut?

Jag har inga konstnärliga anlag som ni ser


Hilda och Sigge ska få "börja" om med spårinlärning så idag blir det hårda spår på 5 m x 4. Så får vi se hur det går. 
Det här kommer att bli så spännande.

KEEP IT SIMPLE STUPID


tisdag 9 augusti 2016

Kursat

Dom närmaste två veckorna har jag en hel del hunderi inplanerat. Avstår visserligen dagens kurs som åskådare på en jaktkurs. Dels för att kroppen säger ifrån dels för att åskådarplatsen var förbaskat dyr!!
Vi ska på föreläsning om spår, till E för kurs i uppletande, så ska jag vara figge på klubbens söktävling (Lkl-Elit, hoppas på att lära mig nåt) och så ska jag till Hildas uppfödare för att lära mig lite om jaktträning. Sist men inte minst så kommer mina whetekompisar för ett lydnads/sökläger hit i slutet av nästa vecka. då ska vi också till E för att träna på lydnad. Hoppas på att dom kommer att gilla henne så mycket som jag gör. Det här låter som ett par riktigt bra veckor. Tur att jag har semester kvar sen. För efter det här behövs nog lite vila.

Igår var jag och en kompis iaf till E på Bruksviljan och körde lydnad. Så himla nöjd med min duktiga fröken Hilda. Hon levererade verkligen denna kväll. E är en sån duktig instruktör som guidar oss rätt bland alla moment.

Började med apporteringen. Där vi har lite problem med själva överlämnandet. När hon kommer upp med föremål från vattnet så levererar hon ända fram. Men på land...... Då kan hon dra med föremålet. Eller så släpper hon det på flera meters avstånd från mig.
Så vi tränade på att gripa, vilket hon gör så snyggt. Vi tränade på att hålla hela vägen in och vi tränade på att sitta still och hålla fast. Vilka framsteg på 20 minuter. Men för att hålla fast så fick vi lov att byta bollen mot en pipleksak. Man riktigt såg hur tankarna virvlade runt i den lilla labbehjärnan. Hur ska jag nu göra för att få den där häftiga leksaken. Hon funderade länge och vi väntade ut henne. Men till slut så tog hon apporten, höll den nån sekund. Belöningsord, pip och kasta iväg den. Släppa apporten och iväg till den åtråvärda pipen. Underbart att se hur hon riktigt tänkte. Underbart att se hur snabbt hon lär sig, underbara hund. Lite närmare målet är vi nu. Den här metoden verkar fungera bra på Hilda, så den köper jag rakt av. 20 minuter går fort när man har skoj.
Så vila i 20 minuter då innan det är dags för nästa "pass".

Vår tur då. Nästa moment är fritt följ. Här trodde nog Hilda ja iaf till en början att det var fritt spring omkring. Ja nu när hon har uppnått 6 månaders ålder så går det att vara lite tuffare mot henne. Så kraven ökar. När vi tränar så tränar vi och fokuserar på uppgiften. Den här tjejen kommer att få ett snyggt fritt följ. Klarar efter en liten stund flera meter i snygg position. Så gäller det också att nöta vidare på det här och på bakdelskontrollen också.

Vårt tredje och sista pass för kvällen riktade in sig på externbelöning. Leka med leksak, ta tag i halsbandet, iväg med leksaken. Prestera nåt, tex några meter fritt följ med fin kontakt och bra position. Belöningsord och full fart till leksaken. Det här gick ju riktigt bra det. Vi avslutade vårt sista träningspass för kvällen med att träna på snabba lägganden. Det går ju bättre och bättre det med.
Jo just ja vi tränade på att ge f.n i godis som tappas på marken också. Tänk att det fattade hon också, alltså att man tjänar på att låta bli att snoka runt på marken med nosen. Belöningarna finns ju i mattes ficka.
En bra grej med godisbelöning, för att låta bli "godishanden" och som också kan fungera som tävlingsförberedelse fick vi också lära oss.

Spännande att påbörja träningen på "allvar" med Hilda. Hittills så har vi ju mest lattjat. Det gläder mig så att hon numer kommer tillbaka till mig med leksaken och vill att vi leker tillsammans. Hon ser numera mig som en resurs, vilket är ett stort framsteg :)
Vi tog ett stort steg framåt vad det gäller apporteringen. Fria följet blir bättre och bättre. Där får vi så lov att lägga lite träningspass på bakdelskontrollen. Externbelöning har vi inte tränat nåt alls på så där är jag verkligen nöjd med det hon presterade under kvällen. Snabba lägganden och låt bli godishanden fick vi också till denna kväll.
Jag känner att jag utvecklas massor som hundtränare när jag är hos E på privatlektioner och kurs. Det är bara så skoj.

Nu gäller det att nöta och nörda vidare på detaljer. För kan hunden detaljerna så kommer helheten ofta på köpet. Visst bör man nån gång emellanåt kontrollera av helheten också. Men min träning kommer fortsättningsvis att rikta in sig på detaljer.
I skogen kommer Walle på nästa sökpass tränas på raka skick. Vi koncentrerar oss på det och resten får på det passet bli en bisak. Det gäller bara för matte att hålla sig till planen.
Jo jag har tränat en del med prinsen också. Lydnad och sök. Båda gick riktigt bra. Han är en förträffligt duktig sökhund min Walle. I lydnaden ska jag övergå till att nöta ännu mera på detaljer för då kanske vi kan få till ett uppflytt i brukset.

Ja med gårdagens kursande är jag så nöjd, med hunden, mig själv och instruktören.
Idag vilar vi!


torsdag 4 augusti 2016

Premiär!

Att gå på premiärer verkar ju riktigt kul. Ja ni vet såna där kändispremiärer med röda mattan och bubbel! Eller njae, inte min grej kanske. Eller såna blir man ju aldrig bjuden på heller. Så vi kör premiär i skogen i stället. Med Zorrozökarna.

Dags då för Hilda att göra entré i sökskogen! Spännande att se om hon skulle förstå vad som förväntades av henne. Springa fort det gillar hon ju och människor likaså. Belöning får iaf nu från början bli godis då jag inte tror att hon vill leka med nån annan  är mig i skogen. Jo vi hade med leksak också och testade men det var ingen hit, ja iaf inte i nuläget.

Vi börjar väl riktigt från början med den basicövning jag tror passar henne. Alltså att bädda ut figgen. Inga ljud och ingen popoup (blir för mycket att "banta" bort). Inte vittringsövning heller. Det kommer lite längre fram i hennes utbildning. Den här övningen har ju passat mina terriers så då kanske den passar jaktlabben också. Fast att träna henne är ju nåt helt annat. Så vi får se.

Först fick hon hälsa på sökgänget (figgarna) på stigen. Glad i folk är hon ju i varje fall.
Började på lite kortare avstånd, ca 30 m ut. Första figgen, då fattade hon inte så mycket. Jo då hon sprang ut. Kollade blåbärsläget. Nosade omkring lite. Jo där hade det ju varit en del hundar före henne. Närmare bestämt 3, Jina, Alice och Zeb. Hmm dom dofterna var nya tycktes hon tänka. Trots att tillgången på blåbär var stor så lyssnade hon på matte också. Kom tillbaka till stigen. Så gick vi tillsammans mot figgen istället. När vi började närma oss så kom hon visst på att vi lämnat nån där i skogen för ett par minuter sen. Full fart mot M som figgade. Ja där var hon jag fick en godis nu kollar jag runt lite här tycktes hon tänka. Figgarna kommer att få jobba lite för att få frökennyfikenpåvärlden att stanna kvar. Lösningen tycks i hennes fall heta köttbullar och ost på tub.

Hos nästa figge så ändrade vi lite på hur figgen agerade då den gick in i legan. Visade tydligt att den hade godisburken med sig innan den "försvann" in i legan. Men se då gick det bättre. Rakt ut till figgen drog hon direkt. Sen tog hon en köttbullsbit och så blev nåt annat intressantare. Jag hittade ju och fick belöning varför stanna kvar när man kan dra vidare mot nya mål? Jo då hon gick tillbaka bara den där burken med godis kom tillbaka så.

Figge nr 3 bäddades ut och se då hade nog en lite pollett ramlat ner iaf. Tillbaka och skickade. Den här gången var farten en helt annan men så drog hon lite för mycket åt höger. Skit också. Men se då helt plötsligt hände nåt. Där tvärvände hon och drog tillbaka mot vänster. Fick hon möjligtvis vittring på figgen? Ja det tror jag minsann att hon fick. Full fart till figgen och där stannande hon och åt godis till jag kom..
Så figge nr 4 la vi ut på längre avstånd, inte riktigt på fullt djup men iaf på 40 m (våra rutor är ju ca 60-70 m djupa). Här gick hon med full fart och hon är så jäkla snabb det lilla livet. Stannade kvar hos figgen tills jag kom fram.

Fast jag får fundera lite på inlärningen. Finns det vind kanske vi ska köra med vindövningar.? Eller ska vi göra vittringsövningar? Eller ska vi fortsätt på inslagen linje? Eller ska vi helt enkelt variera träningen? Viktigt för mig är ju att hon så småningom kan gå rakt ut och slå framåt i sökslagen.

Så stolt över Hildas premiär med Zorrozökarna. Det här kommer att bli så kul!
Nu måste hon ju få ett eget tjänstetecken hon med!

Ni som vill följa vår resa mot målet som är att få henne utbilda henne till en riktigt bra sökhund får fortsätta läsa vår blogg. Delmålen är små och många efter vägen.
Så ska vi ju träna jaktapportering också.
Så får man komma ihåg att fokus ligger just nu på Walle och hans sökträning så att utbilda Hilda kommer att ta längre tid än de 2 åren man säger att det tar att utbilda en riktigt bra sökhund.
Men vi har ju startat och premiären var ju lyckad trots att det fanns varken röd matta eller bubbel!
Tack till mina fina vänner i Zorrozökarna.

Godis hos figge det är kalas det

Full fart, det är ju så öronen fladdrar i fartvinden.


tisdag 2 augusti 2016

Tisdagsträning

Dags att ta tag i lydnadsträningen. Eftersom jag var för trött för att åka på sökgängets lydnadsträning igår så blev det träning ikväll istället. Hade bestämt träff med en kompis som varit upptagen med annat ett tag. Saknat våra träningar. Men ikväll var det iaf dags att ses.
Vi började med lite surr. Läste på lite om de nya lydnadsklasserna och förändringarna i brukset som kommer att träda i kraft nästa år. Så dags för lite träning då.

Först ut var Hilda.
Vi nöter på med ingångar och det som ska bli en snygg linförighet/fritt följ. Det tar sig minsann. Tro det kommer att bli riktigt snyggt så småningom. Hon håller fin position och har fin kontakt.
Så tränade vi på lägganden som blir bättre och snabbare. När vi ändå höll på med läggande så testade vi lite kryp också. Fantastiskt hur lätt hon lär sig :)
Sitt kvar tränades det också på. Sitt-vänta - jag kastar iväg en leksak och hon får vänta på varsågod. Det ordet får hon när hon "stirrar" ordentligt på leksaken. Hör och häpna hon väntar till V-ordet kommer sen så kommer hon tillbaka med den också och vill leka med mig. Duktig kicka.
Jag har en stor tro på att den här hunden kommer att bli nåt riktigt bra.

Så dags för Walle då. Prinsen skötte sig riktig bra. Ända tills åskan började mullra. Då ville han till bilen. Men innan det så körde vi fritt följ, där han börjar få en riktigt snygg position och är med mig till 100 %. Hopp över hinder, inkallning och läggande under gång hann vi också med. Allt gick verkligen bra denna kväll.
Så jäkla trist att Walle blivit så berörd av skott och åska. Vet inte om det är vanligt att hundar blir det då dom börja bli lite äldre?? Har hört det men vet inte om det är så? I hans fall verkar det ju stämma. Så jäkla trist.

Lagom när vi kom hem kom åskan och regnet. Det var väl tur det.
Natti! För nu ska jag hoppa i säng. Läsa vidare i "Springpojken" sen sussa! Om jag törs....



Sommar!

Ett tag sen senast, igen. Orkar/har inte tid att uppdatera lika ofta som förr. Men vad gör det? Folk läser väl ändå inte bloggar som förr? Fast jag gillar bloggar jag och det är kanske därför jag envist håller kvar vid den här ändå ;)

Här löper iaf allt på som vanligt. Ja iaf nästan. Vi tränar en del men inte lika ofta som förr. Ja det märks ju förstås. I både sök och lydnad.

Vi har varit och simmat med Hilda och hon har varit på restaurang i stan. Båda gick superbra!

I söket går Walle riktig bra men de detaljer som fanns förr finns inte riktigt längre. Som tex återföringarna till stigen. Ojoj vad vi har att göra där. Men resten sitter numera rätt bra. Så vi får väl traggla ett tag med koppel, klicker och godis. Så ska vi se att det funkar sen. Trots att det var riktigt hett i lördags när vi tränade så gick han ju riktigt bra. Så nöjd man blir när det bara funkar. Vet ju också en bidragande orsak till att återföringarna inte funkar. Hans matte måste lära sig att inte snacka med figgarna på vägen tillbaka till stigen.... Silvertejp på kanske vore bra? ;)

Lydnaden funkar ta mig sjutton bättre när vi inte tränar så ofta. Där har han fått en riktigt bra position i fria följet och dessutom håller han ihop så mycket bättre och längre utan belöning. De andra momenten för lägreklass sitter riktigt bra. Äsch kanske inte krypet. Så det måste tränas mera på. Kanske kanske kanske blir det nån tävling fram emot hösten ändå? Vi får se minsann.

Vi får väl ta tag i det regelbundna tränandet igen så ska det säkert gå bra!

Loppan och Gandalf dom får numera betraktas som mina sällskapshundar. Tänkte i fall nån undrar?

Med Sigge ligger jag just nu lågt med det mesta. Ska lägga en del krut på miljöträning under semestern. Sen så kommer det också att ska en del förändringar vad det gäller honom. men det återkommer jag till när det blir aktuellt. Jo jag försöker i varje fall träna en hel del lydnadsgrunder här hemma. Det går rätt ok faktiskt. Så vi får se kanske han blir en "brukshund" så småningom han med?

Så till den lilla labben då.
Där går det framåt med raketfart. Hon lär sig snabbt och är ju så mycket will to please, ja iaf om man jämför med mina terriers. En kul hund att träna med. Men lite spännande är det allt att det där med apportering, ja i varje fall "hålla fast" kan vara lite speciellt med en labbe. Det trodde jag fasen inte. Men men vi ska nog få till det också. I vattnet är hon minsann superduktig på apporteringen. Håller fint ända tills hon lämnat över till mig men på land......  där finns en hel del att önska. Kan inte träna som jag gjort med mina terrier i varje fall så där får jag lov att hitta ett annat inlärningssätt.

Med henne "går jag" en onlinekurs som är riktigt bra. Synd bara att internethelvetet inte funkar riktigt som det ska, morr. Jo då bitvis funkar det bra men inte hela tiden.

Inkallningssignal sitter fint, närsökssignal börjar sitta bra det också. Så har vi precis börjat med stoppsignal. Hon lär sig det här riktigt snabbt den lilla sessan. Så vi nöter iaf på med de grunder som tillhör kursen. Så får jag väl så lov att gå och kolla på nåt nybörjarprov iaf så jag får lära mig hur det går till.

Visst verkar det skoj det här med jakten men som med alla andra hundsporter så behövs likasinnade träningskompisar. Man behöver träna med dom som kan detta rätt bra. Men som det ser ut så finns det för närvarande varken sån eller nån bra kurs att gå. Alla har vi ju varit barn i början och behöver massor med hjälp att komma igång.
Så då får det här med jaktträningen bli en bisyssla och brukset och ffa söket en huvudsyssla i stället.
Vi har ju testat nån sökövning och där går det undan kan man säga. Dessutom har figgarna ett gediget jobb framför sig ;) Ja iaf vad jag kunde se, hihi.

Tror jag ska testa att shejpa fram lite beteenden med Hilda. Så fram med stora Canisbibeln igen då.

Ja det var lite nyheter från oss!

söndag 10 juli 2016

Träna men inte tävla

Vi tränar på mest för att det är så himla skoj. Träningsmålen har dock ändrats. Vi tränar numera inte mot tävling! Utan för att det är så förbaskat skoj. Underbart att komma till insikt. Fast egentligen har väl mitt mål hela tiden varit att ha SKOJ! Så det har ju egentligen inte ändrats.

Varför undrar ni säkert? Jo nu ska jag säga nåt som kommer att svida hos en del människor! Jag kommer att trampa på ömma tår men det skiter jag uppriktigt och ärligt i! Att ha tampats med en i många fall DÖDLIG sjukdom tar på krafterna. Kroppsligt med ffa mentalt. Att få vara sjukskriven efter en sån "historia" verkar vara ett önsketänkande. Att drabbas av fatigue är minsann inte att leka med. En del tycks verkligen tro att "Ja men nu så är skiten borta ur hennes kropp, då är hon väl frisk? Så vad fasen gnäller hon för?". Om det vore så lätt. Men nu är det inte så lätt som en del tycks tro. Nä tror jag snart går in i "väggen" av min trötthet. Då får jag väl i varje fall vara sjukskriven?!

Men hon orkar ju träna hund tycks en del tänka? Jo men efter varje pass i skogen går jag hem lägger mig på soffan, sover flera timmar. Vaknar och är egentligen nästan lika trött. Kan säga att det är TACK VARE MINA HUNDAR som jag är på benen.

Mina hundar är alla betydelsefulla i mitt liv, alla bidrar på sitt sätt till mitt välbefinnande.

Gandalf - är en gammal gubbe nu. Alltid lika glad och positiv. Utan honom hade jag inte börjat intressera mig för hundars språk och signaler. Min fina SEUCH och den som fått mig intresserad av allt vad hundträning heter. Med sitt fantastiska temperament är han en underbar fostrare till alla valpar som kommit till vårt hus.

Walle - är min underbaraste träningskompis och läromästare i bruksets sök, i räddningssök och i lydnad (bruks). Vi kommer att ha många rätt så kravlösa träningstimmar framöver. Älskade Prinsen min. Dessutom en vacker och mycket mentalt stabil kille.

Loppan - är den vackraste wheaten jag vet. Hon är mamma till min första och enda valpkull. Hon älskar vatten och att bada i havet är hennes bästa grej! Hon är snabb som ville vessla och en fena på spår. Hon skulle med sina egenskaper kunnat bli en utmärkt agilityhund. Men då skulle hon behövt bo i en annan flock. Hon är den bästa att ha soffhäng med. Ja där får man inte heller glömma kvällsfikat, för då får man minsann "onda ögat" ;)

Sigge - Loppans valp som blev kvar. En framåt kille som lätt blir lite för ivrig. Den bästa spårhund jag ägt. Vet som sagt var inte hur jag ska få tillräckligt svåra spår till den killen. Han har dessutom massor med jakt i sig. Så när varmvilt passerat spåret blir det såååå intressant. Men han återgår i varje fall till sitt spår. Målet för det här året är att fixa ett viltspårchampionat. Men vi ha stött på patrull som ni som läser bloggen ju vet. Han är dessutom rätt så vacker. Så vi får se om han kanske visas upp på nån utställning framöver. Väntar men spänning på att han ska mogna lite, om han nu nånsin gör det?

Hilda - en katt bland hermelinerna. Min svarta skönhet min första labrador av modell jakt. Men henne ser framtiden rätt ljus ut. Hon ska tränas i jaktapportering i första hand. Spår är hon redan en fena på. Så vi kanske försöker oss på ett anlagsprov i viltspår framemot hösten då hon blivit 10 månader. Där har jag dessutom startat en onlinekurs i jaktapportering. Kurs ser jag som en nödvändighet då jag varken har kunskap eller träningskompisar inom det området.

Sen har vi tränat lite också. Fast det orkar jag inte skriva om nu!

Tjing!