torsdag 22 september 2016

Träna träna träna

Hade väl egentligen tänkt skriva om wheatensök del II. Den roligaste helgen på länge. Om mina wheatenvänner som kommer hit för lite lydnadsträning och för att få prova på sökskogen med sina hundar.
Men helt plötsligt kom andra tankar in i min skalle. Det händer ju så mycket nu för tiden. Allt kan man tyvärr inte skriva om...... Både bra och mindre bra saker.

Hundar, samarbete, egen agenda, och en sak som betyder massor för mig, att ha roligt med sin hund. Att vi jobbar tillsammans, att hunden har en förväntan på att vi ska gör nåt skoj tillsammans. Att komma dit är baske mig inte gratis. Man säger, blod, svett och tårar. Skulle vilja lägga till ett galet massa skrattande. Alla är vi barn i början passar verkligen in på hundträning.
Varför går man på kurs eller privatlektioner?
Man får verktyg att jobba med. Verktyg som man sedan använder till att träna sin hund med. En bra instruktör ser dessutom vilka verktyg som passar just min hund.
Att instruktören dessutom "ser" hunden som en individ, inte en ras är ju liksom en bonus. Att instruktören ser vad min hund har för för- och nackdelar känns ju som en stor bonus.
Om hen tex ser att min hund är lite vek och jag inte uppmärksammat det själv så kan man bara tacka instruktören för det. Då ändrar vi ju kanske sättet vi tränar på och förutsättningarna ändras också. Då vet jag ju kanske helt plötsligt varför min hund gör si eller så i olika situationer.
Sen har vi alla olika gott om tid att ta oss till målet. Ska man tävla så kanske man har mera bråttom? Vill man få vardagen att fungera så HAR man bråttom. Sen ska väl tilläggas att ett hundliv inte heller är så himla långt.

Så jag tränar på med mina hundar utifrån de förutsättningar vi har just nu. Når små delmål efter vägen mot det stora målet. Tävlar när vi är redo inte på nån speciellt utsatt tid utan när jag känner att vi håller ihop ett helt program. Men nånstans långt borta i horisonten finns ju målet. Nu gäller det bara att ta sig dit.

Hundträning, enkelt beskrivet


Igår var jag iaf till E och tränade med Hilda. Där helt plötsligt kände jag inte igen min lillskrutta. Hon hade till en början inte alls nån lust att samarbeta med mig. Kollade mera runtomkring eller så var nosen i marken. Ingen belöning tycktes vara nog bra åt den lilla fröken. Vad är det som händer??
E var förvånad och jag lika så! Har vi tränat för lite eller kanske för mycket? Har vi nån konflikt? Är det åldern? Ska hon kanske till att börja löpa? Tror jag kan svara nej på det mesta. Men en väldigt utåtriktad hund var det jag hade med mig.

Så då var det ju verkligen till att börja jobba då! Jobba det gjorde vi verkligen.
Innan vi hade märkt hur den lilla damens mood var den här dagen så började vi med framförgåendet och det som ska bli saktagåendet i framåtsändandet. Fick väl ändå en rätt bra start på det. Ja iaf för att vara första gången. Efter en stund så gick det rätt så bra faktiskt.
Sen så skulle vi köra lite linförighet det var då vi upptäckte damens förändrade beteende. Allt annat utom jag var intressant. OMG vad jag blev irriterad men också väldigt förvånad. Jaja bara att släppa irritationen för den gör ju inte saken bättre. Tänk jag kunde släppa den också. Bra gjort Jonsson :)

Så vårt nästa pass gick ut på att hitta tillbaka till varandra. Låter som nån skilsmässohistoria det. Ja så kan man nog se det. Tror att vi på nåt sätt kommit lite på kant med varandra och så här efterhand så har jag också förstått var vi gjort det.
Så vårt andra pass för dagen gick verkligen ut på att få till ett bra samarbete. Så då blev det till att träna på att leka. En övning som ställer krav både på mig och hunden. Men jädrar vad vi fick till det. Helt plötsligt så var hon med på noterna. Fick en större förväntan på belöning. Ja då blir det ju så mycket skojigare. Dessutom kom ett sånt jäkla bra gripande liksom på köpet.
När hon sedan var på humör så fick vi verkligen till korta sträckor ja korta med en snygg attityd och kontakt i fria följet. Yes!

När dagens sista pass kom ja då var både jag och hunden helt slut. Men vi började träna lite mera på stadga och extern belöning. Dessutom hann vi med ett par snabba ligg. Eller jag menar förstås lägganden. Hahahah...

Så nu har vi en hel del läxa till nästa gång vi ska till E. Då ska vi visa att vi tränat bättre och effektivare. Nästa gång så fortsätter vi med lite flera moment om det är så att vi är redo för det förstås.

Så lovar jag att det kommer ett blogginlägg om wheatensöket också.

tisdag 30 augusti 2016

Wheatensök del I

Årets wheatensök gick av stapeln to-sön v 33. Åtta förväntansfulla mattar och hundar möttes upp vid Glysisvallen och på torsdags eftermiddagen. Vi började med en promenad runt Lillfjärden för att flocka ihop oss. Spännande att se om hundarna skulle funka ihop. Vi skulle ju bo i två stugor, alltså fyra ekipage i varje stuga. Efter promenaden så for vi på en av stadens matställen och käkade. Mätta och belåtna for vi sedan på ICA för att fylla på vårt matförråd. Sen äntligen till stugorna för att installera oss.
Efter det så blev det faktiskt hopp i säng. För på fredagen skulle vi upp i ottan för att åka till Bruksviljan för att träna lydnad.

Fredag då och ÖSREGN!!! Kl 09:00 skulle vi vara i Edsbyn och restiden dit från vårt boende är minst 2 timmar. Vi var nästan framme i tid! Väl framme där så fick vi presentera oss, vår hund och vad vi ville träna på. Tyvärr så drog den delen ut på tiden alldeles för länge. Så träningstiden kortades ner rejält. Ja nu klandrar jag egentligen ingen. Alla ville väl berätta om sin hund. Men nåt att tänka på till nästa gång man åker på kurs är väl att alla kortar ner sin del. Vill man ha hjälp med tex framåtsändandet eller koppelträningen, ja då säger man det. Jag förstår att man också vill berätta massor om sin hund men i ett sånt läge finns inte tiden. Max några minuter/ekipage.

Ja så kom då träningen igång. En del vill ha hjälp med vardagslydnad, andra tävlingslydnad. De flesta var i varje fall nöjda med dagen. Alla hundar gjorde framsteg och det var verkligen kul att se.
De hundar som är vana att träna med sin förare fattar kanske fortare än de som inte är vana att träna med sin. Det syns också rätt så tydligt i såna här sammanhang om man är van att samarbeta med varandra, om man är i konflikt med sin hund och om man brukar går på "olika promenader" ;)
Många är också ovana att belöna sin hund. Så träningen kanske först och främst måste gå ut på att hitta rätt belöning för sin egna hund? Att få till ett samarbete, att nu är det du och jag. Att jag är den absolut bästa som finns för min hund.
Där är inte jag och Hilda, inte än i varje fall. Men vi är på gång!

Vi ta Walle som ett exempel i ämnet att belöna. Den hunden leker verkligen inte. Han är en riktig godishund. Varför ska jag då ödsla tid på att få igång honom i nån lek som han inte alls gillar? Jag har verkligen försökt att leka med honom, alla möjliga och omöjliga leksaker har vi testat. Jag har försökt vara rolig på alla sätt och vis. Men inte hittat nåt som han direkt jublar över. Men så hittade jag en grej som han verkligen gillar mer än nåt annat. Kan väl tillägga att han helst inte leker med andra hundar heller.

Walle BÄSTA belöning, ett "rör" med godis är den sak han jobbar bäst för

Man får också komma ihåg alla träningsmetoder passar inte alla. En del saker kan man såga direkt, andra är väl värda att prova. Sånt händer för mig hela tiden. Jag brukar resonera så att man lär sig nåt så länge man lever. Alla instruktörer passar inte alla så enkelt är det. En sån erfaren instruktör "läser" i varje fall av en hund (och dess samarbete med föraren) rätt så lätt. Det har då i varje fall jag fått erfara.
Jag trodde verkligen att Sigge var en hund som tog åt sig lätt av "tillsägelse", att han rent av tyckte det var läskigt men se så är inte fallet. Han behöver sägas till rätt ordentligt innan han överhuvudtaget lyssnar. Han är en rätt så "tuff" kille. Det blev jag varse på en kurs jag var på tidigare i år. Så ibland får man faktiskt tänka om vad det gäller sin hund.
Inget är dessutom lätt vad det gäller hundar och inte heller är det alltid som man tror. Det är ju det som är så spännande med hundträning.
Jag var iaf supernöjd med den hjälp jag fick för att fortsätta på framåtsändandet och för att få mera stadga i krypet. Alla fick iaf med sig "verktyg" för att träna vidare där hemma med sin hund. Hoppas hoppas att alla håller i sin träning. Gör man det så kommer också framstegen så småningom.

Nåt som man också kan tänka på när man är på olika kurser och läger det är att i möjligaste mån kolla på alla de andra ekipagen. Det lär man sig massor av :)

Här kommer i varje fall några bilder från en regnig dag i Edsbyn.

Marita och Wall-E

Att lägga leksaker på en osynlig hylla är toppen.

Johanna och Izzie

Vår instruktör Emelie

Elin och Loka

Cattis och Mila

Agneta och Bubbly

Catherine och Messi

Agneta och Buster

Jag nån bild på mig och Walle blev det inte. Men oss har ni ju sett här på bloggen förr?
Kul hade vi i varje fall och man märkte knappat att regnet verkligen öste ner. Håll nu koll här på bloggen för snart kommer fortsättningen på den här härliga helgen. Då kommer det att handla om sökskogen!


fredag 12 augusti 2016

Nåt nytt att träna på

Nåt nytt att träna på. Orkar vi verkligen det? Ja men vad fan det är ju bara så kul.
Spår och jaktapportering.
Alltså hur mycket finns det inte att göra inom hunderiet? Man kan nog lära sig nåt nytt ta mig sjutton varje dag, eller?
Jo det känns i varje fall så.

Efter spårföreläsningen så blev man ju såklart sugen på att testa hårda spår.
Sigge och Hilda får bli mina försökskaniner.
Kort spår, ca 5 meter. Lagt som IPO-spår. Asfalt då förstås. En liten osynlig godis i varje fotsteg.
Sigge fattade NOLL! Precis som jag trodde. Efter fyra spår hade han iaf dragit in doften av mina fotsteg. Trött var han dessutom, riktigt trött. Det här verkar vara jobbigt det.
Hilda då? Samma koncept. Men se hon som är rätt "spåroförstörd" fattade iaf lite bättre än Sigge. Sen vad hon drog in i näsan är väl frågan? Men i mina ögon gick det bättre för henne. Eller vad man ska säga.
Men målet är satt för dessa två (kanske Walle också får hänga med på spårresan) är 100 m med 2 vinklar på asfalt. Målet ska uppnås inom 3 månader. Det här är bara så spännande :)
Ikväll kommer jag att fortsätt med det här. Så får vi se om vi måste förenkla lite. Ja om det nu går att göra det? Men det här är ju bara så spännande.

Igår var det äntligen dags för mig och Hilda att åka till Övik och träffa Ulrika, Hildas uppfödare. Vi skulle få lite träningstips i jaktapporteringen. De tips som de fick av en annan valpköpare och jaktprovsdomare på valpträffen de hade i juli. Då jag tyvärr inte kunde delta då jag jobbade.
Det här är ju en helt ny hundsport för mig. Så jag är ju helt novis. Ulrika visade sig vara en bra "lärare".

Vi började att gå en promenad med hundarna. Hilda, mamma Hedda och systern Lovis. Så kul att se dom tillsammans. Att se att Hilda har en hel del likheter med sin mor. Kanske mest till sättet.
Dom två ungdomarna sprang runt och busade. Käkade en del blåbär gjorde de också. Ett fantastiskt ställe var vi på. En stuga mitt ute i skogen på en sjötomt dessutom. Bra förutsättningar alltså. Den ägdes av Ulrikas syster.

Vad gjorde vi då? Jag är så dålig på den här terminologin så det kan säkert bli fel. Men det får ni stå ut med.
Vi började med att introducera en närsöksövning. La ut flera föremål (bollar och nån dummie). Intressant att se hur Hilda skulle jobba i den här övningen. Skulle hon ta det föremål hon hittade och komma in till mig. Skulle hon släppa om hon hittade på en till grej när hon tagit en sak? Hon jobbade fint i söket, tog en boll, full fart mot mig, släppte lite innan. Men jag kände mig nöjd så. efter att ha gjort så på ett par saker så kom hon hela vägen anda FRAM! Tjoho, apporteringsträningen hos Emelie har nog gjort sitt ändå.






Nästa sak blev intro till linjetag. Ut med en dummie. Skickade hunden UT! Alltså sötbönan hon är ju så duktig. Så glad man blir. Jag har lagt rätt bra grunder hos henne ändå.









Till slut så tränade vi vattenapportering. Så himla duktig hund jag har. Ut i vattnet, hämtade dummien. Upp på land. Här kom dagens först race. Upp i skogen med dummien i munnen. Skull hon komma till mig eller fanns det nåt kvar där av hennes tidigare bus? Inkallningssignal med pipan. Se då tvärvände hon och kom ända fram till mig med dummien. Tjoho!
en kvar i vattnet. se den fixade hon bara så bra.




Alltså det här är ju bara så kul. Fick en hel del andra bra tips också. Märgben, revben eller tjurmuskel är bra att ha med sig. Så nu ska här handlas och fyllas i frysen. Men det är en annan historia.

Sammanfattat, en riktigt bra dag i jaktapporteringens tecken. Oj vilken trött hund jag hade med mig hem. Massor med bra träningstips med oss hem i bagaget fick vi.
En fin dag och Övik är verkligen en stad i mitt hjärta. Där skulle jag verkligen kunna bo.

Fredag då. Helgen kommer att gå i hundens tecken. Idag fortsätter jag med hårda spår, imorgon ska legor till söndagens söktävling byggas. Ja så ska vi träna sök också.
Härligt att ha nåt att göra! Hahaha ;)

PS Fotona är tagna av Ulrika, Hildas uppfödare. Tack för dom.

Här kommer några bilder på fina mamma Hedda i fältsöket. Dom bilderna har jag tagit





Här ser man verkligen att de är lika. Mamma Hedda och Hilda.
Samma vackra ögon och uttryck.











onsdag 10 augusti 2016

Föreläsning - spår

Dags då för nästa kurs. Föreläsning om spår på HBK. Så himla bra. Föreläsaren är patrullhundsbefäl och instruktör i både SBK och försvarsmakten. Med massor av kunskaper.
Den här kvällen ställde verkligen till det i min "spårhjärna".
Att tänka utanför boxen när man spårar, vem gör det?
Hur ofta "plockar vi isär" momentet spår?
Hur ofta backar vi när det går fel?
Hur ofta skyller vi på "nåt" när hunden spårar "dåligt"?
Hur ofta tränar vi tex terrängskiften och markeringar separat?
Hur många gånger "puffar" vi på hunden framåt i spåret, bara för att vi vet var det går?
Markerar den ALLA föremål i spåret?
Går hunden med nosen tajt i marken när den spårar?
Hur ofta gör vi roliga spår till hunden?
Varför åker vi alltid till samma ställen då vi spårar?
Hur startar vi vår spårinlärning?
Men hunden kan väl spåra av sig självt? Eller? Kan den verkligen det?

Frågorna är hur många som helst och svaren då? För egen del kan jag säga att den här föreläsningen gav mig många "aha" upplevelser och massor av skratt. Alla erkände vi våra "synder" en efter en.

Vi fick höra om urbana spår, alltså hårda spår i urban miljö och vi fick höra om skogsspår. Vi fick höra om markeringar och spårslut. Tar spåret slut? Hur länge finns det vittring i ett spår? Alltså det här var den bästa föreläsning/kurs jag varit på om spår? Nu jäklar ska här tränas!
Bara älskar när föreläsare/instruktörer är så inspirerande.

Börja alltid spårinlärningen med KORTA spår, ca 20 m och inlärning av hårda spår ca 5 m.

Hundens sinnen då. Hur prioriterar hunden sina intryck?

  1. Syn
  2. Hörsel
  3. Doft, först luftvittring sen markburen vittring.
Då bör vi alltså gå spåren då luftvittringen dragit sin kos. Hur lång tid tar då det. Lite olika förstås, beroende på väder, vind och underlag.
Det här är ju bara så komplext och kul så jag tror jag ska bli spårnörd.

Walle som är en riktigt duktig spårhund. Alltså spårar med nosen i marken ska få ett sånt här spår nästa gång. Det ser väl skoj ut?

Jag har inga konstnärliga anlag som ni ser


Hilda och Sigge ska få "börja" om med spårinlärning så idag blir det hårda spår på 5 m x 4. Så får vi se hur det går. 
Det här kommer att bli så spännande.

KEEP IT SIMPLE STUPID


tisdag 9 augusti 2016

Kursat

Dom närmaste två veckorna har jag en hel del hunderi inplanerat. Avstår visserligen dagens kurs som åskådare på en jaktkurs. Dels för att kroppen säger ifrån dels för att åskådarplatsen var förbaskat dyr!!
Vi ska på föreläsning om spår, till E för kurs i uppletande, så ska jag vara figge på klubbens söktävling (Lkl-Elit, hoppas på att lära mig nåt) och så ska jag till Hildas uppfödare för att lära mig lite om jaktträning. Sist men inte minst så kommer mina whetekompisar för ett lydnads/sökläger hit i slutet av nästa vecka. då ska vi också till E för att träna på lydnad. Hoppas på att dom kommer att gilla henne så mycket som jag gör. Det här låter som ett par riktigt bra veckor. Tur att jag har semester kvar sen. För efter det här behövs nog lite vila.

Igår var jag och en kompis iaf till E på Bruksviljan och körde lydnad. Så himla nöjd med min duktiga fröken Hilda. Hon levererade verkligen denna kväll. E är en sån duktig instruktör som guidar oss rätt bland alla moment.

Började med apporteringen. Där vi har lite problem med själva överlämnandet. När hon kommer upp med föremål från vattnet så levererar hon ända fram. Men på land...... Då kan hon dra med föremålet. Eller så släpper hon det på flera meters avstånd från mig.
Så vi tränade på att gripa, vilket hon gör så snyggt. Vi tränade på att hålla hela vägen in och vi tränade på att sitta still och hålla fast. Vilka framsteg på 20 minuter. Men för att hålla fast så fick vi lov att byta bollen mot en pipleksak. Man riktigt såg hur tankarna virvlade runt i den lilla labbehjärnan. Hur ska jag nu göra för att få den där häftiga leksaken. Hon funderade länge och vi väntade ut henne. Men till slut så tog hon apporten, höll den nån sekund. Belöningsord, pip och kasta iväg den. Släppa apporten och iväg till den åtråvärda pipen. Underbart att se hur hon riktigt tänkte. Underbart att se hur snabbt hon lär sig, underbara hund. Lite närmare målet är vi nu. Den här metoden verkar fungera bra på Hilda, så den köper jag rakt av. 20 minuter går fort när man har skoj.
Så vila i 20 minuter då innan det är dags för nästa "pass".

Vår tur då. Nästa moment är fritt följ. Här trodde nog Hilda ja iaf till en början att det var fritt spring omkring. Ja nu när hon har uppnått 6 månaders ålder så går det att vara lite tuffare mot henne. Så kraven ökar. När vi tränar så tränar vi och fokuserar på uppgiften. Den här tjejen kommer att få ett snyggt fritt följ. Klarar efter en liten stund flera meter i snygg position. Så gäller det också att nöta vidare på det här och på bakdelskontrollen också.

Vårt tredje och sista pass för kvällen riktade in sig på externbelöning. Leka med leksak, ta tag i halsbandet, iväg med leksaken. Prestera nåt, tex några meter fritt följ med fin kontakt och bra position. Belöningsord och full fart till leksaken. Det här gick ju riktigt bra det. Vi avslutade vårt sista träningspass för kvällen med att träna på snabba lägganden. Det går ju bättre och bättre det med.
Jo just ja vi tränade på att ge f.n i godis som tappas på marken också. Tänk att det fattade hon också, alltså att man tjänar på att låta bli att snoka runt på marken med nosen. Belöningarna finns ju i mattes ficka.
En bra grej med godisbelöning, för att låta bli "godishanden" och som också kan fungera som tävlingsförberedelse fick vi också lära oss.

Spännande att påbörja träningen på "allvar" med Hilda. Hittills så har vi ju mest lattjat. Det gläder mig så att hon numer kommer tillbaka till mig med leksaken och vill att vi leker tillsammans. Hon ser numera mig som en resurs, vilket är ett stort framsteg :)
Vi tog ett stort steg framåt vad det gäller apporteringen. Fria följet blir bättre och bättre. Där får vi så lov att lägga lite träningspass på bakdelskontrollen. Externbelöning har vi inte tränat nåt alls på så där är jag verkligen nöjd med det hon presterade under kvällen. Snabba lägganden och låt bli godishanden fick vi också till denna kväll.
Jag känner att jag utvecklas massor som hundtränare när jag är hos E på privatlektioner och kurs. Det är bara så skoj.

Nu gäller det att nöta och nörda vidare på detaljer. För kan hunden detaljerna så kommer helheten ofta på köpet. Visst bör man nån gång emellanåt kontrollera av helheten också. Men min träning kommer fortsättningsvis att rikta in sig på detaljer.
I skogen kommer Walle på nästa sökpass tränas på raka skick. Vi koncentrerar oss på det och resten får på det passet bli en bisak. Det gäller bara för matte att hålla sig till planen.
Jo jag har tränat en del med prinsen också. Lydnad och sök. Båda gick riktigt bra. Han är en förträffligt duktig sökhund min Walle. I lydnaden ska jag övergå till att nöta ännu mera på detaljer för då kanske vi kan få till ett uppflytt i brukset.

Ja med gårdagens kursande är jag så nöjd, med hunden, mig själv och instruktören.
Idag vilar vi!


torsdag 4 augusti 2016

Premiär!

Att gå på premiärer verkar ju riktigt kul. Ja ni vet såna där kändispremiärer med röda mattan och bubbel! Eller njae, inte min grej kanske. Eller såna blir man ju aldrig bjuden på heller. Så vi kör premiär i skogen i stället. Med Zorrozökarna.

Dags då för Hilda att göra entré i sökskogen! Spännande att se om hon skulle förstå vad som förväntades av henne. Springa fort det gillar hon ju och människor likaså. Belöning får iaf nu från början bli godis då jag inte tror att hon vill leka med nån annan  är mig i skogen. Jo vi hade med leksak också och testade men det var ingen hit, ja iaf inte i nuläget.

Vi börjar väl riktigt från början med den basicövning jag tror passar henne. Alltså att bädda ut figgen. Inga ljud och ingen popoup (blir för mycket att "banta" bort). Inte vittringsövning heller. Det kommer lite längre fram i hennes utbildning. Den här övningen har ju passat mina terriers så då kanske den passar jaktlabben också. Fast att träna henne är ju nåt helt annat. Så vi får se.

Först fick hon hälsa på sökgänget (figgarna) på stigen. Glad i folk är hon ju i varje fall.
Började på lite kortare avstånd, ca 30 m ut. Första figgen, då fattade hon inte så mycket. Jo då hon sprang ut. Kollade blåbärsläget. Nosade omkring lite. Jo där hade det ju varit en del hundar före henne. Närmare bestämt 3, Jina, Alice och Zeb. Hmm dom dofterna var nya tycktes hon tänka. Trots att tillgången på blåbär var stor så lyssnade hon på matte också. Kom tillbaka till stigen. Så gick vi tillsammans mot figgen istället. När vi började närma oss så kom hon visst på att vi lämnat nån där i skogen för ett par minuter sen. Full fart mot M som figgade. Ja där var hon jag fick en godis nu kollar jag runt lite här tycktes hon tänka. Figgarna kommer att få jobba lite för att få frökennyfikenpåvärlden att stanna kvar. Lösningen tycks i hennes fall heta köttbullar och ost på tub.

Hos nästa figge så ändrade vi lite på hur figgen agerade då den gick in i legan. Visade tydligt att den hade godisburken med sig innan den "försvann" in i legan. Men se då gick det bättre. Rakt ut till figgen drog hon direkt. Sen tog hon en köttbullsbit och så blev nåt annat intressantare. Jag hittade ju och fick belöning varför stanna kvar när man kan dra vidare mot nya mål? Jo då hon gick tillbaka bara den där burken med godis kom tillbaka så.

Figge nr 3 bäddades ut och se då hade nog en lite pollett ramlat ner iaf. Tillbaka och skickade. Den här gången var farten en helt annan men så drog hon lite för mycket åt höger. Skit också. Men se då helt plötsligt hände nåt. Där tvärvände hon och drog tillbaka mot vänster. Fick hon möjligtvis vittring på figgen? Ja det tror jag minsann att hon fick. Full fart till figgen och där stannande hon och åt godis till jag kom..
Så figge nr 4 la vi ut på längre avstånd, inte riktigt på fullt djup men iaf på 40 m (våra rutor är ju ca 60-70 m djupa). Här gick hon med full fart och hon är så jäkla snabb det lilla livet. Stannade kvar hos figgen tills jag kom fram.

Fast jag får fundera lite på inlärningen. Finns det vind kanske vi ska köra med vindövningar.? Eller ska vi göra vittringsövningar? Eller ska vi fortsätt på inslagen linje? Eller ska vi helt enkelt variera träningen? Viktigt för mig är ju att hon så småningom kan gå rakt ut och slå framåt i sökslagen.

Så stolt över Hildas premiär med Zorrozökarna. Det här kommer att bli så kul!
Nu måste hon ju få ett eget tjänstetecken hon med!

Ni som vill följa vår resa mot målet som är att få henne utbilda henne till en riktigt bra sökhund får fortsätta läsa vår blogg. Delmålen är små och många efter vägen.
Så ska vi ju träna jaktapportering också.
Så får man komma ihåg att fokus ligger just nu på Walle och hans sökträning så att utbilda Hilda kommer att ta längre tid än de 2 åren man säger att det tar att utbilda en riktigt bra sökhund.
Men vi har ju startat och premiären var ju lyckad trots att det fanns varken röd matta eller bubbel!
Tack till mina fina vänner i Zorrozökarna.

Godis hos figge det är kalas det

Full fart, det är ju så öronen fladdrar i fartvinden.


tisdag 2 augusti 2016

Tisdagsträning

Dags att ta tag i lydnadsträningen. Eftersom jag var för trött för att åka på sökgängets lydnadsträning igår så blev det träning ikväll istället. Hade bestämt träff med en kompis som varit upptagen med annat ett tag. Saknat våra träningar. Men ikväll var det iaf dags att ses.
Vi började med lite surr. Läste på lite om de nya lydnadsklasserna och förändringarna i brukset som kommer att träda i kraft nästa år. Så dags för lite träning då.

Först ut var Hilda.
Vi nöter på med ingångar och det som ska bli en snygg linförighet/fritt följ. Det tar sig minsann. Tro det kommer att bli riktigt snyggt så småningom. Hon håller fin position och har fin kontakt.
Så tränade vi på lägganden som blir bättre och snabbare. När vi ändå höll på med läggande så testade vi lite kryp också. Fantastiskt hur lätt hon lär sig :)
Sitt kvar tränades det också på. Sitt-vänta - jag kastar iväg en leksak och hon får vänta på varsågod. Det ordet får hon när hon "stirrar" ordentligt på leksaken. Hör och häpna hon väntar till V-ordet kommer sen så kommer hon tillbaka med den också och vill leka med mig. Duktig kicka.
Jag har en stor tro på att den här hunden kommer att bli nåt riktigt bra.

Så dags för Walle då. Prinsen skötte sig riktig bra. Ända tills åskan började mullra. Då ville han till bilen. Men innan det så körde vi fritt följ, där han börjar få en riktigt snygg position och är med mig till 100 %. Hopp över hinder, inkallning och läggande under gång hann vi också med. Allt gick verkligen bra denna kväll.
Så jäkla trist att Walle blivit så berörd av skott och åska. Vet inte om det är vanligt att hundar blir det då dom börja bli lite äldre?? Har hört det men vet inte om det är så? I hans fall verkar det ju stämma. Så jäkla trist.

Lagom när vi kom hem kom åskan och regnet. Det var väl tur det.
Natti! För nu ska jag hoppa i säng. Läsa vidare i "Springpojken" sen sussa! Om jag törs....