söndag 7 oktober 2018

Kort resumé av en lång tid

Oj här har hänt massor sedan jag skrev senast.

Vi har äntligen haft vårt efterlängtade wheatensök (i augusti).
Fem wheaten med tillhörande mattar också var det jag och Hilda då. Så himla skoj vi haft det. Så kul att träffa alla igen. I år hade vi även med ett nytt ekipage. Verkligen kul att ni alla ville komma till mig i Hudiksvall och träna sök i Hälsingeskogar. Ja vi har ju tränat räddning också. Nästan så att jag längtade tillbaka till räddningshundstiden. Kanske det berodde på att Hilda visade sig vara en fena på räddningssök. Inte det minsta miljörädd är hon den hunden.
Vi har tränat, vi har surrat, vi har skrattat, vi har skvallrat (mest om wheatenvärlden men även om annat 😉), Vi har ätit, vi har sovit. Ja vi har helt enkelt haft tre underbara dagar. Hoppas vi ses snart igen.

Så har Hilda och jag tävlat rally igen. Två kvalificerande rundor så nu kan hon titulera sig RLD N (syns väl i hunddata bara Hudiksvalls BK skickar in resultaten). Hennes första titel. Ja förutom den så har hon ju också känd mental status.

RLD N Loyal´s Star Of Hope

Planen är att köra på med rallyn framöver. En orsak till det är att vi gillar rally Hilda och jag. Typ den enda gång vi är i vår bubbla. En annan orsak är att jag i och med rallyträningen fått en mycket följsammare hund och det var väl egentligen den första orsaken till att jag började träna rally med Hilda. En annan anledning till att vi kör på med rallyn är att då orkar jag. Min kropp är tyvärr inte alls vad den borde vara. Om sanningen ska fram så tror jag att den aldrig blir som förr igen. Att ha smärta varje dag är ju inget man blir särskilt pigg av. Det gör mig så ledsen att inte orka göra det jag egentligen brinner för med min Hilda. Men men nu är det som det är. Bara att gilla läget antar jag.
Så vi kör på med rally och det var väl fasen om vi inte ska ta oss till mästarklass 😉
Vi kör också på med träningen som kanske leder oss till prov i jaktapporteringen. Behöver förstås viltträna mera. Men hon börjar på bli rätt duktig den lilla Spökplumpen.
Bruksets sök då? Jo dom gånger jag har orken i kroppen kommer jag att träna men att sikta mot några mål där det gör jag inte längre.

Med Sigge går jag NW kurs just nu, NW 2 och vi ska snart börja med nästa doft som är lagerblad. Sigge blir snabbare och snabbare med att hitta doftkällan. Tror att han kan bli riktigt bra på det här faktiskt. Doftprov planeras inom nån månad. Sen så blir det till att kolla efter tävlingar. Ska bli så spännande.
Sen har jag också börjat träna rally med honom. Det går verkligen över förväntan. Så där är iaf målet att starta nybörjaklass till våren/försommaren.

Ja det var en kort resumé av vad vi pysslar med!

söndag 26 augusti 2018

Rally

Jo då ni läste rätt. Hilda och jag har så smått börjat träna rallylydnad. Med den hunden är det verkligen kul att träna rally. Eller med henne är det mesta kul att träna. Vi har väl tränat en 4-5 gånger. Hilda gillar det som bara den. För hon gillar verkligen när det händer nåt hela tiden. Sen ska jag väl inte sticka under stol med att jag också gillar att träna rally, ja iaf med henne som gillar det. Annat var det med Walle han gillade inte rally. Då var ju valet också lätt för mig. För vem vill träna nåt med sin hund som hunden verkligen inte gillar? Inte jag i varje fall.

Ja hur som helst så tog jag och anmälde till tävlingen i Järvsö (i smyg för mina träningskompisar 😉). Det är alltid trevligt på den klubben. Funderar faktiskt på att byta klubb nästa gång min medlemsavgift ska betalas.



Ja så kom då den där lördagen. Inte det minsta nervös var jag. Ingen press kände jag. Jag kände bara att det skulle bli kul. Ja med facit i hand så blev det ju verkligen kul.

I nybörjare A så fick vi behålla 82 p med en 4e placering och fina ord från domaren. "Härlig energi. Snygg bakdelskontroll. Enormt fint samarbete." Wow. Så himla glad!

I nybörjare B så fick vi behålla 90 p och en 3e placering. Även här fick vi fina ord från domaren.
"Snygg bakdelskontroll. Jättefin runda. Mjukt och fint med bra tempo." 
Tänk på pallen på vår första rallylydnadstävling.
Älskade älskade Spökplump.





Det här var verkligen kul och vem vet kanske det blir vår grej framöver?
Jag måste ju verkligen tänka till på vad jag ska satsa på med mina hundar. Eftersom mina fötter jävlas med mig mest hela tiden känns det just nu riktigt överjävligt med sökskogen. Så jag får verkligen fundera om det verkligen är det vi ska pyssla med. Jag måste ju orka också. Jo då vi ska fortsätta att träna sök men kanske inte för tävling. Efter hand man får uppflytt (om man kommer dit) så försvåras ju också sökrutorna. Då kommer nog inte mina fötter att hålla. Dessutom tappade jag lite gnistan när jag på vår hemmatävling blev hundbiten då jag figgade.

Ska också på allvar försöka komma igång med jaktträningen. Ska kolla  med en kvinna för privatträning. Sen får vi se var det leder.


onsdag 15 augusti 2018

Ett kort inlägg

Ett tag sen sist. Vi tränar vidare.

  1. Sigge fortsätter att utveckla i Nosework. 
  2. Hilda och jag har varit på bruksläger.
  3. Hilda har fått börja med rallylydnad.
  4. Walle fortsätter med sitt pensionärsliv, vilket han verkligen gillar.
Men vi börjar med brukslägret där vi ingick i en sökgrupp med en instruktör som vunnit VM i IPO-R. Det ni. Ja det var inte hennes enda merit, Hon hade tävlat sök och håller på med jakt, föder upp golden retriever av modell jakt. Säkert många flera meriter som jag inte kommer ihåg. 
Dessutom har hon just haft en kull med 10 st söta små jaktgoldenvalpar där hemma. På Vassruggens kennel finns dom små liven. 

Den här helgen fick jag verkligen lära mig en massa nya övningar att ha nytta av i söket och i jakten också för den delen. Verkligen en duktig instruktör. Jag fick lära mig nya övningar i markeringar, dirigeringar, hur man kan se om hunden lämpar sig för skall eller rulle (så slipper man kanske problemet med en skrullehund) och massor av annat också. Man kanske ändå skulle försöka sig på att skriva en bok om sök? Nä det tror jag nog inte men man kan ju drömma.
Ja det jag egentligen vill få sagt var att brukslägret i Hudiksvall är så himla bra. Riktig bra instruktörer har dom där varje år. Så får ni chansen så åk dit nästa år vetja.

Sigge och jag har gått klart NW 1 och vi får se om vi ska gå NW 2. Jag har i af fått en fantastisk NW hund. Snabb som bara den att hitta doften är han. Kanske vi testar att göra ett doftprov framöver. Vi får se. Vi tränar iaf vidare.

Men Hilda så känner jag mig verkligen lite ambivalent. Vi måste verkligen träna på "håll fast" och avlämningar. Suck! Inte alldeles lätt med en retriever som är för mjuk i munnen.

Hörs Häj ✋🙋

söndag 24 juni 2018

Retrieverjaktträning

Tänk er att ni ska börja läsa ett helt nytt ämne på högskolan. Nåt som ni inte nånsin hållit på med eller läst om. Det är ny terminologi, det kanske är nya regler, det är en ny plattform där du ska logga in och lära dig hur man hittar till schema, föreläsningar, kalender, diskussioner mm.

Så tycker jag att det är att börja en ny hundsport. Först var jag ny i utställningsvärlden. Det var röda band, blå band, det var CK hit och cert dit. Det var BIS, BIR och BIG. Ja så fanns det Best in Show och SEUCH. Så lärde man sig det.
Så kom man in i viltspåret. Där var det anlagsklass, öppenklass, första-, andra- och tredjepris också var de SEVCH.
Sen kom man att intressera sig för brukset. Det var spår, sök och rapport. Så kom skydd, IPO och vette fasen allt.
Så blev det räddning. Delprov, slutprov, IPO-R, TJHRH. Sen blev det bruksets sök för hela slanten. Sökruta, framåt, bakåt, in och ut. Det var valla, skicka, markera och påvis. Det var rullehund och det var skallmarkör. Det var återföringar och hitten och ditten.
Så tillkom lydnaden på det. Budföring, uppletande, linförighet, apportering, plats med och utan skott......
Ja nu har vi ju också börjat med nosework. Ja dessutom blir det nog lite rallylydnad framöver.
Allt för att röra till det så mycket som möjligt i hundarnas hjärnor. Ja min egen också 😱
Herregud vad man lärt genom åren. En massa moment och en hel del terminologi.Men framförallt har jag haft kul och fått massor med nya vänner.
Tänk om det fanns en liten lathund på åtminstone en del av terminologin (tror jag ska göra en för söket i varje fall).

Så helt plötsligt så köper jag mig en labbe och tänker att jag ska börja med jakten. Alltså den typ av apportering man håller på med i retrieverkretsar. Så var man rookie IGEN då. En massa nya ord. Iofs så används en del av dessa ord i brukset också men då betyder de nåt annat. Men kunskap är väl aldrig tungt att bära eller hur?
Här handlar markeringar om nåt annat än i söket. Fältsök heter det som liknar bruksets uppletande.
Så är det linjetag, stoppsignal, dirigering, och en massa annat också.
En sak vet jag i varje fall. Det är att personsök, bruks och retrieverträning har många gemensamma nämnare. Att ha tränat så pass mycket personsök det har man faktiskt nytta av i retrieversammanhang och vise versa också.

Ja det här med hundträning är faktiskt riktigt fantastiskt. Det finns hur mycket som helst att lära sig och en hel hög med hundsporter.

Men i torsdags så var Hilda och jag till Övik för att träffa hennes uppfödare och för att träna retrieverjakt. Så himla spännande och KUL.

Träningen för Hilda lades upp som ett nybörjarprov. Fast med Dummisar istället för fågel.
Vi började med markering, enkel alltså. Ja för det heter enkel då man kastar EN dummie. Det kanske inte är helt enkelt? Lite slarv vid första avlämningen, annars så gick det finfint. Så vi tränade på det några fler gånger. Då gick det perfa 👍
Sen dags för fältssöket. Hilda gick ut så fint  på djupet i rutan. Sökte och hittade de antal dummies som hon skulle. Levererade fint och gjorde fina avlämningar. Sen så bytte hon inte heller dummie. Det där med att byta är ju nåt hon haft för sig i uppletandet. Men inte denna dag då. Bra jobbat.
Sen så blev det vattenmarkering. Nemas problemas. Ut på myren ner i vattnet hämtade dummie, simmade och kom upp och lämnade finfint till mig.

Sen dags för lunch till tvåbeningar. Efter lunchen så skulle Hilda för första gången få prova på att apportera vilt. And, kråka, kanin och fasan. Det gick hur bra som helst. Ja vi fick ju såklart visa henne hur hon skulle gripa fåglarna och kaninen. När hon förstod hur hon skulle bära så gick det bara så bra.
Helt fantastiskt var hon min sessa.

Här kommer lite bilder från vår träningsdag. Alla bilder är tagna av Ulrikas dotter Tove som såklart äger bilderna. Dom är publicerade med hennes samtycke.

Hilda vattenmarkering

Familjefoto
Hilda, syrran Lovis och mamma Hedda

Hilda apporterar and

Fasan

Kanin

Fasan

Kråka

Hilda och jag i väntan på vattenmarkering
Tack Ulrika och Tove för en fantastisk dag i underbar miljö.
Hoppas vi ses snart 💗

onsdag 20 juni 2018

Nosework och ett jäkla åskväder

Idag så har jag och Sigge varit på noseworkkurs. Det var riktigt kul.
Jag har ju gått en kurs tidigare på samma ställe, Annelis Hundtjänst Hudiksvall Kul och lärorik kurs var det den gången och det verkar det bli denna gång också. Det har verkligen hänt grejer sedan NW kursen jag gick med Walle. Numera kan man ju tävla i denna gren också. Ny regler är på G 2019. Då tror jag att en championtitel kommer att införas. Vad tror ni?



Hur gick det nu då? Jo det gick ju precis som förväntat för Sigge. Han är ju lite skeptisk till främmande människor och hundar. Då blir han lite stressad och kan knappt ta godis. Men det funkade. Han gjorde fina sök och det här kommer att bli kanon för den lille mannen.
så då är det väl till att träna på läxan då. Det ska läras in en smeller och så ska vi träna vidare på godissök i kartonger. Ska bli spännande att se hur han gör nästa gång då vi ska träna in doften eukalyptus. Det har vi ju tränat på då han och Hilding bodde kvar här hemma. Fast det är ju rätt länge sen det med. Men han kanske minns?
Då vi ändå håller på med NW så ska samtliga hundar i hushållet få genomgå samma kursupplägg här hemma.
Sen så ska jag, Hilda och Sigge även köra lite rally. Det ska vi mest göra för att få lite mera kontaktbenägna hundar. Ja ibland undra man ju vad vi håller på med?

Syftet med alla dessa olika träningar är förstås att göra hundarna ännu mera förvirrade? Jo såklart är det huvudsyftet. Nä då men i nuläget har jag bestämt mig för att inte tävla denna sommar/höst! Varför undrar ni säkert? Jo just för att jag inte vill det just nu. Att träna hund utan några som helst krav är ju bara så mycket roligare. Det har varit då jag njutit som mest av hundarna och hundträningen. Det är också då jag hittat lusten till att tävla. Så vem vet kanske den kommer påhoppandes så där liksom i förbifarten?

Nu till nåt helt annat. Nå svårare och nåt som är riktigt trist.
SKOTTRÄDSLA eller man kan väl numera kalla det rädsla för ljud som låter som skott eller avvikande ljud som ev låter som skott (hagel, bilar som smattrar mm).
När jag var på kursen med Sigge så drog värsta åskvädret fram över vår lilla by. Hemma i huset var då resten av hundarna ensamma då förstås. Hilda och Loppan behöver jag inte oroa mig för men för Walle som på äldre dagar blivit skotträdd. Det är ju inte så att skotträdsla (ej att förknippa med att vara skottberörd. det är nåt helt annat enligt mig) blir bättre med tiden. Nä fy han blir ju mer och mer rädd, får panik, vill fly, kan kissa på sig. Sen sitter det också i rätt så länge efteråt. Där hemma var han alltså i värst åskvädret dessutom med tratt på sig efter måndagens op.
När jag kom hem så hade det värsta åskvädret dragit förbi, det mullrade dock på avstånd. Walle var rädd och han hade nog också levt om rätt så mycket. Kissat ner sig hade han också. Stackars min älskade Walleman. När jag kom hem fick han Sileo omedelbums och då varvade han ner ganska så snabbt och somnade dessutom en stund. Men han var märkbart påverkad hela kvällen. Så jäkla trist med denna rädsla. Vad ska man göra åt det? Den accenturerar ju också denna fasansfulla rädsla. Har man inte upplevt en skotträdd hund så ska man knappt uttala sig om hur det är..... För det enda man kan säga är att det är fasansfullt för hunden 😢😭 Det här gör mig så förtvivlad.
Älskade Walleman 💖


tisdag 19 juni 2018

Ups and downs

Ja ibland så går det upp och ibland så går det ner. Just nu mest ner.
Jag är trött jag  har nån slags oro i kropp och själ. Antar att det är en oro som jag får leva med. Ja ni som  inte varit drabbade vet nog inte vad jag pratar om. Punkt! 😔

Har försökt att se positivt på hundar och hundträning ett tag. Men det är faktiskt rätt svårt det också. Just nu så är det stiltje. Det känns verkligen som att vi står och STAMPAR. Tar oss inte framåt alls. Jag borde väl träna mera? Eller vila helt kanske?
Ja det här beror väl mera på mig än på mina hundar. Jag orkar helt enkelt inte träna tillräckligt mycket. Ska man verkligen vara så här trött? Hela kroppen liksom skriker, VILA. När jag vilat skriker den vila igen och igen och igen. Kan säga att paniken inte är långt borta!
Jag är rätt så bra på att stänga av. Men nu känns det som att bägaren strax rinner över. Fast på nåt sätt så lyckas jag varje gång. Med vad undrar ni säkert? Jo att tömma den innan det rinner över. Bra egenskap faktiskt.

Jag letade en bra stund idag innan jag hittade den, inspirationen. Har en plan för dagens träning. På programmet står;
Nostarget, och bättre avlämningar. Kanske kör jag lite bakdelskontroll och linförighet också. Vi får se.

Men först ska jag hämta Walle som har varit till veterinären och opererat bort en liten knöl på ovansidan på en baktass. Han har inga som helst besvär av den. Men han kan inte låta bli den.... 😡
så det innebär att jag blir nån tusenlapp fattigare då.
Ja vet sa iaf att den inte såg särskilt farlig ut, utan mer som en vårta. Så vi skickar inte in nåt vävnadsprov denna gång.

Imorgon blir det Nosework kurs för Sigge. Det ska bli riktigt kul.
Hoppas bara att han kan sköta sig någorlunda då. Bäst att ladda upp med korv i massor.




fredag 15 juni 2018

Viltspår

Kan ju börja med att säga att semester v 23-26 är URBOTA TRÅKIGT!
Ingen semester med familjen och inte nån annan kotte som är ledig.
Träna hund ensam på dagarna är inte heller så himla skoj om man säger så.
Tyvärr väldigt ensamt att ha semester nu.
Inte fan är det sommar heller! Man tappar helt enkelt lusten att göra saker!

Nu till nåt helt annat. Igår blev det iaf skogen och viltspår. Fick sällskap av "sonhustrun" Jennie som hade ledig dag från jobbet. Dessutom så hade hon tagit med sig nybakt sockerkaka till fikat. Tack Jennie 💖

Vi la spåren tillsammans. Idag blev det klövspår utan blod. Egentligen det bästa att träna på (enligt mig). Två spår ca 500 m med återgång på båda. Lite träning inför kommande spårprov. Inte så lång liggetid men iaf över en timme på båda. Under tiden som spåren kallnade så fikade vi. Vi började med kaffe och macka. Lite frukost med andra ord.
Så blev det då dags att gå spåren. Lite ringrostiga hundar kanske? Elle nä det var det nog inte. Både Hilda och Sigge spårade fint. Bara jag som måste bli bättre på att läsa hundarna.
Dom fixade sina spår så bra båda två. Skott hade vi också. Inte ett problem för nån av hundarna. Härligt att se.

Efter spåren så blev det gofika.

Sen så apporterade vi lite också. Jo då Sigge fick också apportera dummies. Han kan han med. Hilda är som en raket i skog och mark. Nu gäller det bara för mig att lära mig att ta hand om hennes resurser på ett riktigt bra sätt. att hitta mark att träna på. Ja en gör så gott en kan.

På kvällen var det torsdagscafé på klubben. Tog med mig Hilda och for dit för ett lydnadspass. Jo då hon orkar med det också. Gick riktigt bra. bättre än hon brukar faktiskt. Inte ett dugg trött. Utan bara mera med på noterna när energin kanske inte var på 200 % .
Jag måste verkligen bli bättre på det här med jaktträningen. Det är rätt så jobbigt att ha en hund som verkligen är så himla bra och sen inte kunna omsätta det på ett sånt sätt som man vill.
Men vi jobbar vidare.

Sigges spår

Hildas spår

Trevlig helg på er!