lördag 1 juli 2017

Mawerick Stars

Nu va det längesen IGEN! 😱 Dags för skärpning.
Vad gör vi då? Samma som vanligt var jag på väg att säga. Jo då jag tränar hund och jobbar. 
Tränar hund för att det är skoj och jobbar för att tjäna lite pengar (fast lite kul är ju det också).

Hur går det då?
Jo tack det går framåt. Labben har skapat sig en STOR förväntan på arbete hon. Men tack och lov inte med ljud i varje fall. En underbar hund att träna med och hon gör framsteg vid varje träning. I söket går hon som en raket. Har förstått att hon ska ta lösrullen hos figuranten. Så den letar hon reda på rätt snabbt faktiskt. Ett stort plus till Hilda som inte bryr sig särskilt mycket om figgen. Tror att belöningen för henne egentligen är själva springandet och apportering förstås. Hon gör raka fina skick långt ut i rutan. Gör fina påvis och numera kan jag också hänga med i snöret utan att hon bli störd av att ha en bromskloss i andra änden. Vi har så smått börjat köra in den fasta rullen, Går väl si så där. Tror inte att polletten ramlat ner där riktigt än. Men som sagt var hon gör rätt så stora framsteg i söket.

Men för att kunna tävla i sök så behövs också den delen som kallas lydnad. Jo då vi tränar på den biten också och det går framåt även där. Än fattas det detaljer för att kunna starta i appellen. Men vi skyndar långsamt min Hilda och jag. 
Först så måste vi ju göra MH eller BPH. Satsar nog på ett MH. Sen så skulle jag verkligen vilja göra FBR (funktionsbeskrivning retriever) också. Vi får se vad jag hittar.
Jo så kör vi ju på med viltspårandet också.


Dom andra då?

Sigge han tränas i viltspår och behöver verkligen få träna lite på lydnad också. Tanken är att gå en Noseworkkurs med honom också.


Med Walle kör jag ändå på med lydnaden vi tränar på bruksets lägreklasslydnad. Vart det leder det får vi allt se. Kanske ett lägre spår vore nåt? Har iaf bestämt mig att Noseworka lite med honom också. Han är ju så duktig med sin näsa den hunden.


Den gamle mannen han njuter av sommar och hör och häpna solen också. På äldre dar verkar det som att han mår bra i solskenet. Han som alltid tillbringat somrarna i skuggan. Min älskade Kung Gandalf. Nu känns det dock som att tiden rinner iväg lite för fort.........

Over and out

måndag 29 maj 2017

Lite av varje men mest om Hilda

Hilda och jag har ju kursat en del sen senast. Sökkurs för Erik Wiklund (den bästa instruktören) och jaktträning för Kajsa Fagerström.

Vi börjar med sökkursen då. Verkligen en superbra kurs. Träffade en del gamla bekantskaper och gjorde lite nya. Trevligt.
Jag lärde mig verkligen massor på den här kursen. Vi har efter det tagit ett stort steg framåt i söket. Brukset är ju det bästa man kan pyssla med. Nu måste vi nöta på lite mera med lydnaden i appell och lägre i varje fall. Hoppas hitta ett MH inom snar framtid så att vi kan starta i en appell i höst. Ser verkligen fram emot att komma till start. Men vi har ju en liten bit kvar än.

Så var vi på jaktkurs i Mädan, Höga kusten ni vet. Rätt ok det med. MEN när man känner sig sågad redan innan kursen börjat så känns det minsann inte så himla skoj. Tänker inte gå in på några detaljer. Men en utbildad instruktör är faktiskt att föredra framför nån som "bara" tävlat och meriterat sina egna hundar. Vi fick förstås med oss lite matnyttigt och det suger vi givetvis åt oss och tränar vidare på. Dessutom skötte sig Hilda med bravur med tanke på det lilla vi tränat och kan om den här typen av träning. En fördel hade vi i och med att vi nött en hel del omvänt lockande. Måste verkligen säga att dag 1 minns jag inte ett skit av faktiskt. Antar att det var för att jag var så besviken efter sågningen. Att vara duktig på pedagogik är faktiskt en förutsättning för att kunna hålla kurs.
Fast vi hade ju trevligt och så fick jag umgås med Hildas fantastiska uppfödare en hel helg 😀

Igår tränade vi i varje fall sök, den första träningen sen kursen. Det var då det stora klivet framåt kom. Wow vilken sökhund jag verkligen har. Vi fortsätter bädda ut figgarna.Men nu med lösrulle. Se det funkade det med. Fyra figgar, fyra markeringar och fyra fina påvis. Älskade lilla vovve.
Så nu är det dags att ta steget mot den fasta rullen.

Vi har också viltspårat lite. Nu siktar vi mot lite skott i spåret och bara det är testat så kör vi på med öppenklasspåren.  Så får vi se var vi landar. Hoppas det håller hela vägen fram.

Over and out.

söndag 7 maj 2017

Länge sen nu

Av olika anledningar så är det länge sen jag uppdaterade här på bloggen. Främst för att tiden inte riktigt vill räcka till. Inte för att vi tränar lite (jo ibland så) eller för att det inte händer en massa hundiga saker i livet.
Vi har en massa roliga hundträningar och kurser att se fram emot och en del som vi redan varit på.
Nu i maj har vi varit på sökkurs och nästa helg ska vi på kurs i jaktapportering Hilda och jag. Sen i sommar blir det bruksläger med inriktning sök. så blir det förstås dom vanliga träningarna också. Så borde jag verkligen komma igång med dragträningen med Hilda.

Har iaf insett att det är dags att pensionera Walle från den intensiva träning vi hållit på med. Han är ju ändå 9 år. Så för honom blir det numera vardagsmotion och nåt litet lydnadspass ibland. Kanske kör jag igång med lite Nosework också, vi får se. Tillägger att han är frisk och kry 😀
Sigge han står på tillväxt så länge. Ja nu är det ju inte så att han ligger hemma på soffan och växer till sig. Han tränas i många olika hundsporter men inte för att tävla. Han är fortfarande VÄLDIGT omogen. 😉

Så min satsning kommer att bli på Hilda. Vilken hund. Vilken arbetsmotor. Vilken "pigg och med på all jag erbjuder hund".
Sen senaste blogginlägget har vi hunnit med en hel del.
Vi har gått lydnadskurs för Anna Lindelöv. Två dagar i Kilafors hundhall.
Vi har gått draghundskurs på Draghundcenter i Söderhamn.
Vi har gått anlagsprov i viltspår med godkänt resultat och mycket fin kritik.
Vi har gått sökkurs för Erik Wiklund. Två dagar här i Rogstaskogen.
Vi tränar sök i princip 1ggr/vecka.
Vi viltspårar också rätt så ofta.
Det vi i nuläget måste snäppa upp är väl lydnadsträningen. Men det kommer det också. Hoppas att jag snart blir lite piggare. Har nämligen haft en ordentlig svacka rent mentalt. En del saker kommer liksom ikapp mig.
Till helgen som kommer ska vi till Övik på jaktkurs. Det kommer att bli så jädrans spännande.
Så letar vi ett MH på lämpligt avstånd från Hudik.

Vad har vi lärt oss då?
MASSOR och kul har vi under vår resa. Att gå på kurs är verkligen så himla skoj. Ibland så blir två dagar på raken lite väl jobbigt för min trötta kropp och knopp. Men då försöker jag bita ihop och köra på. Vilar sen ett par dagar. Så är jag tillbaka på banan igen.
Vill ju hinna med så mycket. Livet är ju rätt skört och kort som ni vet 😱
Så vi lever här och nu vi 💖

Ja det här var lite kort om vad vi pysslar med. Jo jag jobbar också, 100%. Bara så ni vet 😂
I nästa inlägg så kommer jag att berätta lite mera om veckans sökkurs.

fredag 10 februari 2017

Lite om lite av varje

Idag har det varit en bra dag. För mig och för hundarna. Numera tar jag ju varje dag som den kommer. Igår var det en skitdag och den tillbringades till stor del sovandes i soffan. En promenad i stan hann jag med, då i sällskap av Walle. Tänkte träna lydnad på kvällen men orkade inte med det. Sov väl typ 15-16 timmar på raken. Eller ett par avbrott för mat och hundrastning blev det i varje fall.
Vaknade och var betydligt piggare idag.

Hade bestämt med en god vän att träffas och lägga spår. Bäst att passa på då snön håller sig borta.
Viltspår till Sigge. Ett kortare spår ca 350 m, lagt med bara klöv. Gick spåret direkt. Duktig vovve om än med ett lite för högt tempo. Spårnoga var han i varje fall. Ringade alla vinklar. Fixade alltså hela spåret galant. Satt ner honom ett par gånger för att lugna ner spårtempot en aning. Får nog ta och göra som jag gjorde med G då han var ung. Låta honom gå ett kortare spår innan han får gå det rätt spåret för att få ner tempot en aning.



Hade Hilda med också. Med henne körde jag lite apporteringsövningar. Jo då vi har lite att jobba med på den fronten. Hon går ut rakt, fint och långt. Hittar dummiesarna fint men är en aning...... lös i sitt grepp. Det som hon apporterar allra bäst är bollar. Suck. En labbe som inte kan apportera finns det ens?
Jo då har läst i flera böcker och på flera forum att de ofta har för löst grepp. Ja det är väl bara att jobba vidare på det här. Än ger jag inte upp.
Hilda är bara så nöjd när hon fått jobba med apporteringen. Det är som att hon tyr sig ännu mera till mig efter vi tränat på det här.

Behöver lite tips på hur jag ska komma vidare med det här?
Har kollat lite filmer på den HÄR sidan och iaf fått lite idéer hur vi ska komma vidare i vår träning.
Nu sussar Sigge och Hilda tätt intill varandra i soffan. Strax ska jag tränga ner med mig dom jag med.

Läser vidare i boken " Starka tillsammans. I träning, tävling och tanke". Gillar det jag läser. Allt är väl inte nyheter precis men väl läsvärt i varje fall.

En intressant grej och något att fundera på är väl det här med detaljer och helhet.

Har du en störningstålig hund, då är det lättare att träna detaljer. Har du däremot en hund som är känslig för störningar så kanske du måste rikta in dig på att träna helheten?
Det tror jag faktiskt att jag köper. Ja i varje fall får det mig att tänka till lite extra.

Ja numera tränar vi mest för att det är sååå skoj. Tävling ÄR inte viktigt för mig. Det viktiga är att vi har kul tillsammans jag och mina hundar.

Trevlig helg!


tisdag 7 februari 2017

Hello

Ni undrar säkert vad vi pysslar med?
Ja vi tränar en del men inte alls som vi borde. Det är ju nu man ska köra igång på allvar med träningen igen. Det är ju nu man ska vara sugen på att träna massor. Tävlingssäsongen närmar sig med stormfart.
Vad händer då?
Jo Jonsson tappar i princip ALL motivation. Andra saker kryper sig sakta under mitt skinn. Värken har tagit över lite och ångesten och rädslan att bli sjuk igen har snart tagit över HELA mitt liv. Ja i varje fall känns det så. Just nu ska väl tilläggas.
Så vad gör man då? Jo man jobbar vidare med sig själv och med sina hundar 😄 Det gäller att sparka sig själv i baken och försöka. Än så länge så orkar jag iaf lite till. Fast ibland, när ångesten snörper ihop strupen så att det känns som att man inte kan andas då är det svårt riktigt svårt att ens komma upp ur soffan. 😟 Livet är lite väl tufft ibland.

Just nu ligger siktet på tävling lååååångt borta. Siktet är nu inställt på träning. Precis som jag gjorde sommaren 2105 (världens värsta sommar). Då hittade jag mitt i allt elände ändå motivation till att träna. Dessutom blev det helt plötsligt så att vi i den träningen gjorde fina framsteg. Så fina att det räckte till en seger i appellsök och uppflytt, 289 p lyckades vi skrapa ihop (10-10 på söket) 🏆🎉🌟
Det är dit jag vill hitta tillbaka, till den träningsglädjen. Att träna för att det är skoj utan att känna krav för att tävla.

Walle är numera pensionerad från söket men vi har hittat andra saker som vi tränar på. Vi kör Nosework, spår och lydnadslydnad. Visst saknar jag att träna sök med den bästa sökhunden. Men han bli 9 år i år och söket är en tuff gren att träna. Så vi trappar ner lite. Han kommer givetvis att få vara med nån gång ibland förstås. Uppletande och spår kör vi vidre med förstås.
Vi har så smått börjat träna på momenten i startklass och klass 1. Sen får vi se vad det blir av det hela.

Hilda har fått starta upp med sökträningen och det går galant. Raka fina skick. Än så länge kör vi bara grunder och väldigt basic. Bäddar ut figuranterna, går tillbaka till stigen och skickar. Hon har fått testa att gå ut på vindsidan på i förväg utlagd figurant, det har gått riktig bra det med.
Lydnaden tar sig den med. Tränar på lite grunder här hemma och utvecklar dom lite mera på totohallen. Idag har i tex tränat på vä halter. Det börjar hon bli riktigt bra på. Raka fina sättanden. Vi kör i 3 minuters pass vilket är väldigt lämpligt för henne. Leker en stund sen ett nytt 3 minuters pass. Lite olika hur många sån pass det blir på varje detalj vi tränar. Men 3-4 verkar vara det hon orkar just nu.
Sen så har jag bokat in oss (Hilda och mig) på 3!! kurser. Först ut är en lydnadshelg för Anna Lindelöv, sen ett sökläger för Erik Wiklund och efter det en helg med jakträning i Övik för Kajsa Fagerström. Så den här våren kommer vi att ha fullt upp. Det känns riktigt bra.

Sigge då? Med honom kommer jag att sikta in mig på viltspårandet och Nosework. Han är en fena med sin nos den hunden. Lydnad kör vi till husbehov. Han börjar bli rätt duktig den killen också. Men att orka träna lydnadsbiten seriöst med 3 hundar blir alldeles för mycket.

Gandalf han fyller ju 13!! år i april så han är flockens pensionär numera.

Ja det här var ju lite nytt från oss i varje fall.

Ha det bra!

måndag 9 januari 2017

Vecka 1

Kort och gott vad gjorde vi v 1?

Tränade lite lydnad och lite sök.
Lydnad i totohallen och sök i "räddningsmiljö". Båda grejerna gick hur bra som helst.

På lydnaden hade jag med mig 3 hundar, Walle, Sigge och Hilda.

Först ut var Sigge. Körde lite lekövningar med honom. Han är verkligen familjens lekkung. Leken gör vi ju för att stärka våra band och få en superbra relation. När vi tränar utan störning av andra ekipage så fixar han det här med träning finfint.
Vi tränade lite fotposition som börjar se riktigt bra ut. Linförighet ser bitvis rätt ok ut. Inkallningen är rätt så snygg. Hopp-sitt-hopp fixar han galant. Ja så busade vi lite också. Tävla om leksaker det gillar han skarpt. Nu ska nog inte Sigge bli nån lydnadshund, ja iaf inte i nuläget utan tanken är att vi ska pyssla med Nosework i framtiden.

Med Hilda så tränar jag mot tävling. Bruks ska det bli. Här går det framåt med fart. Jag börjar så smått förstå hur det är att träna med retriever. Inte en siffra på samma sätt som med en terrier. En labbe är ju en så mycket mjukare hund än en terrier där ligger den stora skillnaden. Sen att läsa den där svarta Spökplumpen är fasen inte helt lätt det heller. Jag måste bli tydligare i vad jag vill att hon ska göra. Sen så är det så mycket "will to please" i henne och det är man ju inte precis van med terrierflocken 😉
Så vi nöter vidare på bruksmomenten.

Walle han är nog snart 9 år gammal på toppen av "sin karriär" så himla duktig. Glädje varje moment vi tränar. Nio år, tänk på det ni alla som har en wheaten, alla är inte mogna så tidigt i sitt liv. Tänk ändå att Walle är en lättlärd och stabil hund i övrigt. Vet inte riktig vad vi ska träna mot nu framöver. Så jäkla trist att han utvecklat denna jävla skotträdsla. Kanske kör  vi lydnadsklasser? Eller Nosework? Viltspåret går ju liksom också bort. Ja vi får se vad vi hittar på.
Men momenten i lägre klass i brukset sitter i varje fall finfint. Vi kanske tom skulle lyckas skrapa ihop poäng på krypet. Men vi tränar iaf vidare.

Så var det iaf dags för lite sökträning. Det ställe vi hade tänkt att träna på gick liksom bort då vi inte tog oss fram dit. Nysnö på blankis är aldrig skoj. Så vi fick planera om. For till ett ställe där det är lite räddningsmiljö. Skulle bli spännande att se hur Hilda fixar den miljön. Fördelen med "räddningssök" är ju att man ser hur hunden jobbar eftersom det blir rätt så kort skick man gör. Den här träningen vill jag se hur Hilda gör när jag helt sonika släpper på henne på ett sök utan att "bädda ut" figgen. Utan figgen ligger redan på plats. Första figgen hittade hon rätt så lätt då jag gjorde ett enkelt koppelsök med henne då. Det gjorde jag för att hon skulle komma ihåg vad vi söker efter.
Andra figgen vindade hon in finfint. Så måste hennes matte komma ihåg att lita på sin hund också.
Nästa figge i pallåda utan lock. Det här skulle bli så jäkla spännande att se. Synd att jag inte filmade det hela med mobilen. För vilket fint sökarbete hon gjorde. Jobbade sig fint fram till vittringen. Det mesta av vittringen låg inte alls nära lådan utan i bråtet som låg bakom. Men så jäkla fint hon jobbade si in i vittringen som ändå låg runt lådan. Till slut så hoppade hon upp med framtassarna på lådans kant och se där i lådan fanns figgen. Ett riktigt bra sökarbete av en rookie som Hilda. Tilläggas kan väl att en av de andra hundarna blindmarkerade på den här legan. Den markerade på bråtet bakom lådan.
Två figgar till fick hon denna dag och dessa fixade hon fint.
Det känns som att det är dags att börja träna in markeringar separat för att så småningom, när hon bli säkrare på söket smyga in dom där.
Så stolt över min Hilda 💓







Ja det var v 1. Nu är det en ny vecka med nya möjligheter. Så kom an då vi är redo.

måndag 2 januari 2017

Nyårssök och lite annat

Nyårsafton och traditionsenlig hundträning med Zorrozökarna. Platsen som var tänkt för söket sket sig lite om man säger så. Jägare utplacerade i varje hörn minsann. Flera som ville fira nyår ordentligt. Hoppas dom fick en god jakt 🔫 Vi bytte såklart ställe vi.
En ny och rätt så spännande ruta. Riktigt roliga legor i täta grandungar och smala klippskrevor.


Hilda och jag gick som ekipage 4 denna dag. Hade en plan för dagens träning och följde den också. Alltså den hunden. Går från klarhet till klarhet. Vi börjar från grunden och kör utbäddningar. Gick så jäkla galant. Vilken fart den hunden har. Testade även att lägga ut en figge på vanligt sätt i förväg. Men polletten har nog inte trillat ner riktigt än. Men det här bådar så gott för framtiden. Hon kommer att bli en utmärkt sökhund min Hilda.


Så hade vi det bästa aftersöket också. Med korvgrillning, bubbel och kaka. Tänk att få avsluta 2016 på det här sättet med det bästa träningsgänget ever. Ser fram emot ett nytt fint träningsår med Zorrozökarna. 2017 here we come!







Dagen innan körde vi lite uppletande och äntligen verkar det som att det lossnat med apporteringen. Leverans ända fram i varje fall. Ingen snygg avlämning men det kommer väl det med. Vi jobbar vidare med apporteringsbiten.

Nyårsafton firades hemmavid. Fyrverkerier från tidig kväll till långt efter midnatt. Ja inte av oss precis. Jag har inget alls emot att man firar tolvslaget med en massa raketer. Men jag har en massa emot att man måste smälla i tätbebyggt område. Vilket ju inte alls är tillåtet utan tillstånd från polisen. Att man måste hålla på under flera timmar är också rätt så irriterande. Att man dessutom måste ut och kolla av sin egna tomt dagen efter för att se att inga rester från grannarnas fyrverkerier ligger och skräpar på den egna gården är ju rätt så irriterande.
Walle har ju under den senaste tiden fått en skotträdsla men att ha skulle få sån panik som han fick det hade jag inte räknat med. Hade jag tänkt att det skulle bli så tufft för honom hade jag givetvis fixat lugnande lm att ge honom under det värsta smällandet.
Säger bara fy sjutton vilken jävlig upplevelse det var. Min fina Prins.


Ja men jag hade trots det här en fin nyårsafton med god mat och med bästa älskling till sällskap.




Nyårsdagen har vi också en tradition. En utflykt till nån ny spännande plats med gubbe och hundar. Den här dagen blev det till Hornslandet och en kort liten vandringsled, Kasten. En fin liten tur fram till underbara havet.












En underbar promenad trots skitväder.

God fortsättning på 2017 till er alla!