söndag 4 december 2016

Lite av varje

Dags för ett nytt inlägg då.
Här tränar vi på minsann. Totohallen är ju bara så bra att ha nu när temperaturen börjar krypa neråt.
Ja vi har väl inte varit där så himla mycket än. Man måste ju jobba också. Men ambitionen är det inget fel på 😉

Hilda har iaf varit med på sökträning, ja sök som i brukset då. Sökträning med Zorrogänget 😁
Eftersom hon inte gjort så många sökskick i livet så är det väl till att börja från början då.
Så vi bäddade ut figge nr 1. Det gick ju finfint det. Figge nr 2 gick vi ut och vindade. Det gick ju bra det också. Sen så strulade det resten av den träningen. Nästa gång ska matten ha silvertejp över sin trut 🙊 Tjata är ju inte lönsamt det. Men sammantaget så kan man säga att det faktiskt gick riktigt bra. Hon har ju bara sökt ett par gånger tidigare i sitt liv. Men jag tror verkligen på henne i söket. Hon kommer att bli en superduktig sökhund. Man får väl bara ge det tid. Polletten måste ju liksom ramla ner den också.

Denna helg ingen sökträning med  Zorrogänget så då passar jag på att träffa andra hundvänner och dra till skogs. Men i bilen finns Hilda och Walle. Lite sökövningar för Hilda och uppletande för Walle.
Har iaf en plan för dagens träning. Då följer vi den då. Låt hunden jobba och var tyst får bli dagens mantra 😂
Började med Hilda. Utbäddning av figge. För att få raka skick och då på fullt djup också. Laddad hund, nya leksaker. Tre figgar alla utlgda på samma sätt. Se där. då gick det riktigt bra. Dessutom så lekte hon så jkla bra med figgen. Se där, då har lekträningen också gått bra. Då fortsätter vi så här på kommande sökträningar. Det här kommer att bli så kul.
Markeringar får vi väl också dra igång att träna separat. Hon kommer att bli rullehund hon med. Svårt att vå en svårskallad labbe att skälla i söket.

Walle han fick träna lite uppletande han. Oj där tog det allt en stund innan han förstod vad jag var ut efter. Han trodde nog att det var personsök han. Lillgubben.

Så blev det ju fika förstås. Glögg, pepparkakor och grillad korv med bröd.





Idag tog mannen i huset och jag en långprommis med 3 av fyra hundar. Gandalf fick vara hemma och vila då han gick långpromenad igår och blir lite stel i kroppen efter sån fysisk ansträngning.
Vi upptäckte ny skog och fina promenadvägar i den skogen. Helmysigt var det. Hilda fick ha långlina på då hon fortfarande håller på med sitt "dra på spår i skogen". Grabbarna fick turas om att vara lösa då de har en tendens att "dra igång" varandra på ett negativt sätt. Dom var så nöjda alla tre efter promenaden. Sovit som smågrisar hela kvällen. Här kommer lite bilder från dagens promenad 😀









I morgon tar vi tag i lydnadsbiten. Då blir det totohallen.

lördag 19 november 2016

Totohallen

Äntligen händer det lite saker här också.
Loppan hon har flyttat till Boden. Till min dotter och hennes sambo. Där trivs hon kanon. Dom är så duktiga med henne. För mig känns det verkligen bara så bra. Dom kan ge henne så mycket mer än jag kan i nuläget. Eftersom dom bor i en stad som vimlar av militära förband så blir det en massa skjutande i närområdet. Det som är bara så bra är att hunden numer inte är ett dugg skottberörd längre. Antar att det liksom på nåt sätt är bara att gilla läget liksom. Ja iaf är det nåt som Loppis gjort.




Tack för att ni tar hand om henne så himla bra.

Här sitter hon och spanar ut genom fönstret.
Där har hon koll på vilka som kommer och går på parkeringen.

Jag har ju varit där och hälsat på. En minst sagt händelserik resa dit var det. Krockade med ett rådjur gjorde vi. Som tur var blev det bara plåtskador. Ja rådjuret dog ju förstås. Men vi skadade oss inte. Dessutom vräkte det ner massor av snö nästan hela vägen upp. Hemresan gick bättre. :)

Har förresten knapp tränat nån hund alls på flera veckor. Jo söktränat förstås. Wallemannen går som tåget . Alltså så jäkla stolt över den killen. Bästa sökhunden 🐶 ever.

Nu har Hudiksvalls BK iaf flyttat in i totohallen på Hagmyrens travbana 🐎. Där håller vi till på vintern och tränar lydnad, Så nu ska här nötas på moment.

Idag blev det premiär för mig, Walle och Hilda.
Walle först ut.
Fotgående, apportering, framförgående och kryp. Så avslutade vi med en fartfylld inkallning. Den killen han kan han. I vinter ska vi finslipa momenten i lägreklass. Så blir det en lkl tävling i vår/sommar. Sen får vi se om vi tävlar vidare. Skulle vi få till en uppflytt. Ja då kanske vi kör vidare. Vi får se. Det är ju inte så himla lätt med en hund som blivit skottberörd på äldre dagar. Lägre klass är ju det som är svårast då man har en skottberörd hund, då den klassen innehåller 2 moment med skottprov. Hur som helst så gick dagens träning med Walle riktigt bra 😊

Bästa Walle


Hilda då?
Skulle hon fixa att träna i en inomhushall med okända hundar som störning?
Hon skötte sig verkligen utmärkt. Matte var den som var intressantast. Tror faktiskt att vår lekträning gjort susen.
Vi började med att träna kontakt. Både nos mot näsa och vid sidan. Så lite fotgående på det. Wow vad hon gjort framsteg. Hon måtte ha vilat sig i form 😂
Så fortsatte vi med apportering. Träapport. Fint grepp, vänder upp snabbt och snyggt, inget tugg heller. Kommer ända fram med den gör hon också. Inget krav på överlämning än.
Hopp över hinder. På det "nya" sättet, alltså bara ett återhopp. Den hunden gillar verkligen att hoppa.




Ett par inkallning i raketfart. Sen så avslutade vi i budföring med ännu högre fart.
Men ojojoj vilken kul hund att träna med det här är.
Så himla glad att jag till slut köpte mig en jaktlabbe.

Finaste bästa Hilda
Nu ska här tränas. Debut till sommaren i appellklass. Så får vi se om det blir spår eller sök 😉

måndag 24 oktober 2016

Träning

Träning hos Emelie på Bruksviljan.
Som ni som följer bloggen vet så tar jag privatlektioner med Hilda en ggr/månad hos E. Ger så himla mycket faktiskt. Nu har jag väl varit rätt dålig på att hålla i träningen mellan de gånger vi varit där då blir utvecklingen inte heller som förväntat, såklart!
Men tack vare den lekträning som vi gör så går det ändå framåt. Hilda är fortfarande en utåtriktad hund. Det här har jag förstått att det har massor att göra med jaktlusten. Den ställer till en del förstås men den är också till stor hjälp i mångt och mycket. En labrador ska ju förstås ha stor jaktlust men det kunde ju vara lite måtta på det hela.

Den här gången jobbade vi iaf vidare på fria följet, fotposition, apport, hopp över hinder och belöningar.
Belöningar, tajmingen på dom och komma ihåg belöningsordet alt klickern innan den jäkla belöningen tas fram. Det är fasen inte lätt. Har man dessutom en labrador som aldrig tycks bli mätt då är det ännu svårare. Men den tajmingen fick vi faktiskt till riktigt bra minsann. Så nu ska vi bara hålla i det här.
Fria följet och fotpositionen börjar hon förstå en hel del av vad som förväntas. Så vi nöter vidare. Har tänkt att köra en stund varje dag efter lekträningen som vi gör.
Hopp över hinder, det var Hildas grej det. Hoppar som en gasell.
Apporteringen då? Jo ni nu jäklar händer det lite där också. Hon griper fint men släpper sämre då det är en träapport. Så jag tänker iaf lära in apporteringen med en apportbock då dummies är rätt ointressanta för damen. Nu känns det i varje fall som det börjar att lossna lite grann i varje fall.

Nåt att tänka på för mig är att den här hunden måste vara ordentligt motionerad före lydnadsträning. Annars finns det för mycket energi!

Kommer att köra denna träning parallellt med Sigge här hemma. Nu är det ju så att Sigge och Hilda inte alls kan tränas på samma sätt. Men momenten kommer att bli desamma.
Siktet är inställ på tävling i sommar/höst för båda två. Får nog bli spår då eftersom att söket knappast kommer att vara klart.

Längtar till totohallen. Där kommer vi att nöta på detaljer i vinter.

Så har vi varit i skogen då.
I lördags hade jag med mig Sigge och Hilda och igår var det Walles tur.

Hilda fick ett spår på ca 450 m med 6 apporter och ett slutföremål. Det spåret fixade hon finfint. Markerade spårpinnarna men plockade inte upp dom. Tror jag ska försöka lära henne liggmarkering i spåret. Vi får se velar ju lite hit och dit om jag ska kör sök eller spår med henne framöver?

Sigge fik göra några sökövninger. "Bäddade" ut första figgen. Sen körde jag "vanliga" skick. Han går ut så himla rakt och fint. Är fin med figgarna och älskar ju lekbelöning :) Det där är verkligen en sökhund det :)

Uppletande för båda två.
Hilda skulle nog behöva träna lite jakt hon. För hon gör raka skick på flera hundra meter om det behövs. Vad gör man med en jaktlabbe som fasen inte apporterar dummies?? Hon hämtar gärna andra föremål och levererar dom ända in men dummies är rätt ointressanta för henne? Lägger ner tanken på jaktträning och jaktprov?
Sigge levererar fint även här. Bara han fattat vad jag var ute efter så gick det riktigt bra för honom.

Söndagen sökträning gick så himla bra. Walle levererade på topp minsann. Raka fina skick, hittade figgar och finfina tomslag. Går han så här så är vi klara för lägre sök. Så nu blir det till att nöta krypet. Så att vi åtminstone får poäng på det momentet också.
Gäller ju bara för mig att tagga igång på det här med tävling också.

Ha en bra vecka!

torsdag 20 oktober 2016

Hur går det med leken, händer det nåt?

Nu har vi lekt i några dagar. Fem minuter om dan. Utan att ställa några krav på mina hundar. Vi bara leker. Vi kampar, vi jagar varandra, leker jaktlek med leksak, tjoar, tjimmar och håller på. Grannarna tror nog att jag är en Crazy Doglady :) Vilket väl iofs är rätt sant.
Ställer timer på telefonen så att det verkligen blir fem minuter, varken mer eller mindre.

Ska också passa på att säga att jag alltid lekt med mina hundar, ja kanske inte varje dag. Men leken är ett naturligt inslag i vår vardag. Det här handlar mera om att göra det regelbundet utan andra krav. Alltså inte att tex behöva sitta fot, sätta sig rakt och snabbt. Ja ni förstår såklart. 

Händer det nåt då? I relationen, med träningen, kontakten? Med nåt annat?
Att man leker med sin hund det vet jag. Det gör jag med och jag vet att man bör göra det. Men alla hundar har inte den leklusten. Mattar och hussar vet inte varför man ska göra det. Kan man träna upp leken? Det finns massor med frågor och en hel massa svar också. Dessutom kanske olika svar också?

Jag ser ibland de som inte alls har nån speciellt bra relation med sin hund. Vad det beror på det vet jag ju egentligen inte. Men kan jag genom att få nån mer att leka med sin hund för att kanske skapa en bättre relation och till slut så kanske man t.o.m går på promenad tillsammans och inte var och en för sig.
Nu ska jag berätta om 2 av mina hundar och det resultat jag fått (hittills).

Börjar med Sigge som är en wheatenhane på 2 år. Han har en massa leklust, älskar att kampa, har en bästa leksak i form av en pipboll med snöre. Leker gärna jaktlekar och har en fin social lek.
Han har också en hel massa styr för sig, på hanhunds vis. Jo det finns tikar som också har en hel del för sig. Vi har väl alltid lekt. För att bygga upp vårt förhållande till något riktigt bra då. Han är ju uppfödd i mitt hem och därför har jag också kunnat leka med honom och de andra valparna redan från de dom var bara några veckor gamla. Jag har nog lagt en bra grund för leken hos honom.
Sigge är en nyfiken hund, lättstörd av sin omgivning. Ja inte just i leken kanske men annars. Han har en rätt stor jaktlust (ja det tyckte jag tills jag skaffade jaktlabben, alltså labradoren med jaktlinjer i sin stamtavla). Han är bra på nosarbete och börjar även att bli rätt så bra på en del lydnadsmoment (bruks). Det finns tävlingsplaner framöver.

Vad har då den här dagliga lekstunden gjort med honom och med vår relation?

  • Han har blivit OTROLIGT följsam, man vet ju inte när matten tänker dra igång den där leken. Håller man inte koll på henne kanske man kan missa nåt. Det vill inte han göra.
  • Momentträningen har gått framåt med en rätt så mycket snabbare takt.
  • Han är mindre störningskänslig i träningen.
  • Andra hundar går i regel bort ( en del är fortfarande intressanta).
  • Han har lättare att koppla av. Tro vi håller på att hitta den berömda av- och på knappen. 
Nu har jag säkert glömt nåt. Men det kommer ju fler rapporter framöver. 

Hilda då. Vem är hon?  Labrador med jaktlinjer i sin stamtavla. Den sort som vanligtvis kallas jaktlabbe. Hon har inte samma sorts leklust som terriern. Men det ska hon ju inte heller ha. Hon leker gärna jaktlekar. Ni vet jaga en boll som sitter i ett längre snöre. Precis som man leker med katter fast då med en papperstuss i snöret. Hon kampar också en del men det vill jag att hon ska bli bättre på. Kastar man en boll som hon får hämta då blir hon superglad. Hon har också en väldigt fin social lek.
Den senaste tiden så har hon gått från att vara väldigt förig till att bli en utåtriktad hund. Det har jag förstått har med att hennes jaktlust har vaknat rejält att göra. Måste erkänna att jag verkligen inte förstod hur stark den kan vara!!!! Ni får gärna tycka att jag är korkad. För så känner jag mig också ;)
Men jag gillar verkligen dessa jakthundsegenskaper. Det går ju att utnyttja så bra i specialen i sök och spår.

Vad har då den här dagliga lekstunden gjort med henne och med vår relation?
  • Hon har blivit mera följsam. Men här finns det mera att jobba med.
  • Inte alls lika utåtriktad. Det märktes särskilt väl då vi var och privattränade hos Emelie i måndagskväll (den träningen kommer nästa inlägg att handla om). Där testade vi också lite olika sätt att belöna momentträningen.
  • Hon har mera fokus på mig.
  • Hon har blivit så mycket bättre på att leka och då ffa på att kampa. Vilket gillas av mig då jag gillar kampen som lek.
  • I momentträningen har vi skapat en större förväntan på belöningen vilket märks väldig väl.
Men här finns massor att önska. Så vi jobbar vidare. 

Återkommer med en ny rapport om en vecka. Kanske kommer det nån liten filmsnutt på vår lek medans ni väntar på uppdateringen av ämnet. 
Under tiden leker vi vidare :)



måndag 10 oktober 2016

Fem minuter varje dag!

Den här veckan kör vi en utmaning här på bloggen. Jag kommer att göra den med Sigge och Hilda. Men inte starta förrän på torsdag av olika anledningar.

Här kommer den;

Säg att ni tar fem minuter om dagen i en vecka, alltså sju dagar och leker med er hund. 
Alltså leker, ger järnet, är den roligaste din hund kan tänka sig. Det behöver inte vara med nån leksak (fast det kan det ju vara). Det är du som ska vara skojigast i världen med hjälp av dig eller det hunden gillar mest. Viktigt är att du avslutar leken inte hunden. Helst då innan hunden tröttnar (kan ju vara kortare tid än fem minuter). Det här ska vara separat från ALL annan träning. Det går ju givetvis att göra i samband med annan träning men inga krav på hunden får finnas. Alltså ni ska leka och ha skoj!
Jag kör det här som en utmaning till den som vill hänga på.
Ni kan väl berätta här i kommentarsfältet om ni hänger på? Så utvärderar vi nästa måndag. Ska bli intressant att se vilka resultat vi får.

:)
Lycka till!

PS Jag kommer att börja så att jag lägger ut typ 20 leksaker på gräsmattan här hemma. Kör en kort övning och sen låta hunden välja ut ett par saker. Då tror jag nämligen att den väljer det den gillar bäst. Dom kommer jag att använda. Har man sen en hund som inte gillar leksaker. Då får man använda sin fantasi. 

tisdag 4 oktober 2016

Sötbönan

"Vad gör vi nu för tiden? Varför hör vi aldrig av oss?"
Tiden, skulle jag tro. Den räcker liksom inte till.

Plötsligt har jag kommit till insikt. Jag har nya mål i sikte. Nya mål med mina hundar. Som just för tillfället är "bara" fyra till antalet. Sötbönan, valpmamman, Loppan hon är för tillfället inackorderad hos dotter med pojkvän. Så hon bor alltså i Norrbotten just nu. Dessutom verkar hon trivas som fisken i vattnet med sina nya "föräldrar" och dom med henne. Så nu hoppas jag att det blir ett permanent boende för henne. Bra för dom också som så gärna vill ha en egen valp så småningom att prova med en vuxen hund som man dessutom kan lämna tillbaka när som helst. Bra lösning för oss alla.



Vad är det nu för mål jag har i sikte? Tyvärr mina läsare så är och förblir de målen liksom mina egna. Ja i alla fall ett tag till. Under tiden tränar vi på som vanligt.

Jag har varit hos Emelie och tränat lydnad med Hilda. Hilda som just nu är en VÄLDIGT utåtriktad hund. Allt annat utom jag verkar vara intressant. Så vi fick en del övningar med oss i bagaget. Övningar som vi ska träna på till nästa gång vi ska dit. Det tar sig iaf men inte i den takt jag önskar. Tror min hundträning är lite för "terrierinriktad". Om det nu kan vara så? Ja iaf är det inte helt lätt att träna en ny ras. Men alla är vi väl barn i början?
Just nu känns det iaf som att jag måste börja om från början med en hel massa saker.
Så igår var jag med henne på klubben. Mest för att bara vara och träna kontakt då det finns en hel del störningar runt omkring. Jo då det fixade hon hyfsat iaf. Ja om störningarna inte var för nära. då blev dom intressantare än mig. Suck, suck och dubbelsuck. Hur svårt kan det vara? VÄLDIGT svårt verkar det som.
Så just nu så jobbar jag väldigt basic med henne. Jo med en del moment också förstås. Hoppas att det "bara" är en svacka pga åldern.
Har dessutom tagit ett beslut om att inte alls träna jakt på ett tag. Känns liksom inte som nån idé att träna apportering med en hund som knappt kan hålla fast i en endaste sak. Så apportering ligger just nu på is! Trodde nog att de flesta labbar skulle tycka om att bära omkring på saker. Att de är olika som individer förstår jag naturligtvis. Men att det skulle vara så trögt kunde jag nog inte föreställa mig. Känns precis som om nån står där framför mig och säger, "HAHA Kalle koskit långnäsa".
Men gullig är hon  varje fall och en fena på att spåra.
Både viltspår och personspår. Dessutom markerar hon pinnarna finfint i personspåret.
Men til min STORA glädje så har det visat sig att den lilla donnan är förträffligt duktig på söket. Alltså då menar jag sök som i bruks. Det gör mig så himla glad! :) :) :) För det är ju liksom min grej det.
Så får jag så lov att lägga lite mera krut på miljöträning med henne. Så vi får leta upp lite "räddningsmiljö" tror jag.

Med Walle nöter jag vidare mot lägre och högre sök. Planen är att tävla till våren. Så snabbt som jag bara hittar en tävling. Visst alla moment i högre är väl inte klara. Men jag har ju vintern på mig. Så kommer ju regelrevideringen strax att vara klar också. Lite förändringar är det ju i varje fall.
Vi satsar iaf på en uppflyttning till högre och ett godkänt resultat i den klassen. Sen får vi se...... I söket går han ju som tåget i varje fall. Walle är börjar ju komma upp i ålder han med så det är bäst att passa på medans han mår bra.

Sigge han tränas ju nu mera mest för träningens skull. Han behöver mogna massor. Men under tiden så nöter vi på med det som han tycker är skoj. Spår, viltspår, lydnadsträning. Men allt bara för att det är så skoj att träna hund. Sen om han kommer ut på nån tävling, ja det återstår att se.

Gandalf den gamle mannen han har blivit kastrerad pga testikecancer. Mattes HJÄRTA, den bästa hunden nånsin. Nu är det ju god prognos just på den sortens cancer, den metastaserar sällan och vi upptäckte den ju i tid. Än så är han pigg och kry. Så han hänger nog med ett tag till.
Han får göra lugnare aktiviteter nu för tiden. Att åka in till stan och gå runt Lillfjärden och lukta på alla mumsiga dofter det är lycka för en 12-åring det.



Tjing på er!



torsdag 22 september 2016

Träna träna träna

Hade väl egentligen tänkt skriva om wheatensök del II. Den roligaste helgen på länge. Om mina wheatenvänner som kommer hit för lite lydnadsträning och för att få prova på sökskogen med sina hundar.
Men helt plötsligt kom andra tankar in i min skalle. Det händer ju så mycket nu för tiden. Allt kan man tyvärr inte skriva om...... Både bra och mindre bra saker.

Hundar, samarbete, egen agenda, och en sak som betyder massor för mig, att ha roligt med sin hund. Att vi jobbar tillsammans, att hunden har en förväntan på att vi ska gör nåt skoj tillsammans. Att komma dit är baske mig inte gratis. Man säger, blod, svett och tårar. Skulle vilja lägga till ett galet massa skrattande. Alla är vi barn i början passar verkligen in på hundträning.
Varför går man på kurs eller privatlektioner?
Man får verktyg att jobba med. Verktyg som man sedan använder till att träna sin hund med. En bra instruktör ser dessutom vilka verktyg som passar just min hund.
Att instruktören dessutom "ser" hunden som en individ, inte en ras är ju liksom en bonus. Att instruktören ser vad min hund har för för- och nackdelar känns ju som en stor bonus.
Om hen tex ser att min hund är lite vek och jag inte uppmärksammat det själv så kan man bara tacka instruktören för det. Då ändrar vi ju kanske sättet vi tränar på och förutsättningarna ändras också. Då vet jag ju kanske helt plötsligt varför min hund gör si eller så i olika situationer.
Sen har vi alla olika gott om tid att ta oss till målet. Ska man tävla så kanske man har mera bråttom? Vill man få vardagen att fungera så HAR man bråttom. Sen ska väl tilläggas att ett hundliv inte heller är så himla långt.

Så jag tränar på med mina hundar utifrån de förutsättningar vi har just nu. Når små delmål efter vägen mot det stora målet. Tävlar när vi är redo inte på nån speciellt utsatt tid utan när jag känner att vi håller ihop ett helt program. Men nånstans långt borta i horisonten finns ju målet. Nu gäller det bara att ta sig dit.

Hundträning, enkelt beskrivet


Igår var jag iaf till E och tränade med Hilda. Där helt plötsligt kände jag inte igen min lillskrutta. Hon hade till en början inte alls nån lust att samarbeta med mig. Kollade mera runtomkring eller så var nosen i marken. Ingen belöning tycktes vara nog bra åt den lilla fröken. Vad är det som händer??
E var förvånad och jag lika så! Har vi tränat för lite eller kanske för mycket? Har vi nån konflikt? Är det åldern? Ska hon kanske till att börja löpa? Tror jag kan svara nej på det mesta. Men en väldigt utåtriktad hund var det jag hade med mig.

Så då var det ju verkligen till att börja jobba då! Jobba det gjorde vi verkligen.
Innan vi hade märkt hur den lilla damens mood var den här dagen så började vi med framförgåendet och det som ska bli saktagåendet i framåtsändandet. Fick väl ändå en rätt bra start på det. Ja iaf för att vara första gången. Efter en stund så gick det rätt så bra faktiskt.
Sen så skulle vi köra lite linförighet det var då vi upptäckte damens förändrade beteende. Allt annat utom jag var intressant. OMG vad jag blev irriterad men också väldigt förvånad. Jaja bara att släppa irritationen för den gör ju inte saken bättre. Tänk jag kunde släppa den också. Bra gjort Jonsson :)

Så vårt nästa pass gick ut på att hitta tillbaka till varandra. Låter som nån skilsmässohistoria det. Ja så kan man nog se det. Tror att vi på nåt sätt kommit lite på kant med varandra och så här efterhand så har jag också förstått var vi gjort det.
Så vårt andra pass för dagen gick verkligen ut på att få till ett bra samarbete. Så då blev det till att träna på att leka. En övning som ställer krav både på mig och hunden. Men jädrar vad vi fick till det. Helt plötsligt så var hon med på noterna. Fick en större förväntan på belöning. Ja då blir det ju så mycket skojigare. Dessutom kom ett sånt jäkla bra gripande liksom på köpet.
När hon sedan var på humör så fick vi verkligen till korta sträckor ja korta med en snygg attityd och kontakt i fria följet. Yes!

När dagens sista pass kom ja då var både jag och hunden helt slut. Men vi började träna lite mera på stadga och extern belöning. Dessutom hann vi med ett par snabba ligg. Eller jag menar förstås lägganden. Hahahah...

Så nu har vi en hel del läxa till nästa gång vi ska till E. Då ska vi visa att vi tränat bättre och effektivare. Nästa gång så fortsätter vi med lite flera moment om det är så att vi är redo för det förstås.

Så lovar jag att det kommer ett blogginlägg om wheatensöket också.